Min Vision

Jag har under några veckor tänkt tanken att fota några problem jag dagligen stöter på och göra en bloggpost av det. Så här kommer då resultatet: Ett långt klagobrev Många väl övervägda och viktiga synpunkter på hur cykelinfrastrukturen i Göteborg fungerar. Jag ska inleda med en liten pedagogisk lek:

Kan du hitta cykelbanan?
Leken går ut på att titta på bilderna nedan och försöka gissa var cykelbanan är, ifall någon sådan existerar. Målet med denna lek är att synliggöra den vardag cyklister möter idag i Sverige samt att mana till reflektion omkring detta.

Fotgängare upplever ofta att det är cyklister på trottoaren. Hela facit kommer nedan men på alla foton ska cykelbana faktiskt finnas. En del i anledningen till att fotgängare upplever att det vimlar av cyklar på trottoaren är för att cykelbanan sällan är utmärkt. Den är så diskret att det krävs ett tränat öga för att se den. Hur ska fotgängare kunna se och respektera en annan trafikantgrupps reserverade yta? Dessa ställen är inte heller några speciellt utvalda katastrofer. Jag har inte cyklat runt hela Göteborg för att hitta worst-case. Dessa platser råkar jag passera varje dag när jag cykelpendlar. Det är därför de är utvalda och jag tror att de representerar ganska bra vad medelcyklisten stöter på under sin rutt. Min resväg är en mil, så i snitt passerar jag en plats där cykelbanan inte är utmärkt så att ingen tvivel råder om att det är en cykelbana där. Det är i snitt en gång varannan kilometer.

Jag förstår att fotgängare känner sig otrygga och att det känns som att cyklister är på trottoaren. Sedan finns det fotgängare som går på cykelbanor ändå. Men ett första steg måste ju vara att markera att det finns en cykelbana, så att människor får chansen att vara på den plats det är meningen att de ska vara på. Det är också en fråga om att cyklisterna ska veta var de ska cykla så att vi slipper riskera att köra på fotgängare och inkräkta på deras trottoar. Många menar på att cyklister inte följer reglerna och cyklar överallt. Jag undrar hur vi cyklister ska veta var vi ska vara om det inte finns skyltar och märkningar som talar om det. Någon som vet hur vi cyklister ska veta? Förväntas vi vara telepatiska?

Övriga synpunkter
Det finns mycket annat att klaga högljutt om ha konstruktiva synpunkter omkring. Så här kommer de:

1. Cykelvägen längs E20

Längs E20 cyklar man verkligen med livet som insats. Endast några decimeter skiljer cyklisten från den hetsiga biltrafiken på sexfilig motorväg. Begränsningen är 70 längs vägen, men många kör fortare än så. Mycket av trafiken är tung trafik, lastbilar och långtradare. Avskiljningen är bitvis ett tunt staket i metall och bitvis låga betongblock med metalrör ovanför (se bilderna). Ponera att last inte är ordentligt förankrad. Det kan ske, det sker på andra platser har jag läst. Ponera också att en cyklist har oturen att befinna sig i närheten och träffas av last. Jag lämnar till läsaren att fundera ut hur det kan gå.

Ett mer vanligt fall är kanske att det råkar regna. I Göteborg gör det faktiskt det ibland. Gissa om cyklisten riskerar att bli nedskvätt och helt superdyngsur... Ponera att det frusit iskokor på motorvägen. Det kan vara dödligt att bli träffad av en sådan iskoka på fel ställe.

Mitt förslag är att resa ett bullerplank. Förutom säkerhetsriskerna gör ett bullerplank det mycket trevligare att cykla då ljudnivån blir betydligt lägre. Jag har numera löst problemet med buller för egen del med hjälp av hörlurar som tjänstgör som radio, handsfree och öronproppar. Om en iskoka kommer flygande däremot... Då tror jag den här bloggen får leta ny ägare...

2. Cykelbanor som slutar i tomma intet

Detta är en inte helt ovanlig syn för cyklisten. Helt plötsligt utan förvarning upphör cykelbanan och blir bilväg, eller något annat. Inga skyltar, inga vägmarkeringar. Det bara händer. Vart cykeln ska ta vägen är oklart. Cyklisten tvingas tänka kreativt och lösa situationen. Som tur väl är kan de flesta människor göra det. Problemet med detta är att en trafikant som tvingas tänka kreativt ofta tar med sig det inlärda beteendet till trafiksituationer där man ABSOLUT INTE ska tänka kreativt. Såsom vid rödljus. För vare cykelbana som *upphör* i tomma intet förstärks detta beteendet. Cyklisten blir inte behandlad en fordonsförare utan som en fotgängare. Ska man då förvånas över att cyklisten sedan beter sig mer som en fotgängare än som en fordonsförare? Jag tycker inte det är det minsta förvånande.

En fordonsförare ska alltid behandlas som en fordonsförare och ska aldrig tvingas tänka kreativt. Det ska finnas skyltar och vägmärkning som talar om vad som gäller i en given situation om det finns någon som helst tveksamhet. Detta finns redan på bilvägar och fungerar utmärkt. Ett liknande system behövs för alla cykelbanor. Ett tydligt och konsekvent system som talar om för cyklisten hur det är meningen att cykeln ska framföras.

3. Separation mellan cyklister och fotgängare

Den vänstra bilden visar Göteborgsvägen, Sävedalen. Detta ska föreställa cutting-edge tänk, det modernaste modet vad gäller cykelbanor på trafik-kontoren. Den är nämligen bara månader gammal. Det finns mycket att säga om den som inte har med separation att göra. Exempelvis ser vi att den inte har en rak sträckning utan får väja runt hinder ständigt. Vi ser också att belysningen (som för övrigt är svag) är fokuserad på bilvägen. Omkringliggande infrastruktur för andra trafikanter får finna sig i det ljus som blir över i periferin. Denna värdelösa belysning har redan orsakat ett dödsfall.

Men det mest tragiska är att man har valt att göra en gemensam cykel/gång-bana. Detta upplever gångare ofta som ottrygt insändare och krönikor att döma. Det finns inga regler för vem som ska befinna sig var, utan man måste igen tänka kreativt. Det är vanligt att man tvingas cykla slalom mellan grupper av fotgängare, eller tvingas plinga på grupper. Detta skapar ett otrevligt klimat och en otrygghet samt gör att cyklisten inte kan hålla ett rimligt tempo.

Den högra bilden visar en cykelbana i Munkebäck. Här finns en tydlig markering om var cyklisterna ska befinna sig. Men som framgår av vägmarkeringen ska även fotgängare få plats. Frågan är bara var? Fotgängare förväntas vara oändligt små eller? Jag undrar hur man tänkte här...

4. (o)Säker sträckning

Som synes går här en cykelbana. Det är dock inte vilken cykelbana som helst, utan en viktig cykelbana för den som önskar cykelpendla mellan Partille och Göteborg. Ett viktigt pendlarstråk med andra ord. En "landsväg" för cyklister om man så önskar. Den är belägen precis intill en skola för små barn. Föreställ er hur det är mitt i rusningstrafiken när föräldrar ska lämna av sina barn med bil, samtidigt som många barn kommer gåendes eller på cykel. Mitt i allt detta, bland alla dessa ovana och ouppmärksamma trafikanter, ska alltså pendlingscyklare som kan komma svischandes i 20-30 km/h dirigeras in. Tänk en rast, någon sparkar ut en boll på vägen och ser sig inte om. "Att döda ett barn" fast i cykeltappning kan om man ha otur bli konsekvensen av detta. Jag undrar verkligen hur man tänkte här. Antagligen tänkte man inte alls. Eller så tänkte man att det är bara barn som ännu inte kunnat ta körkort som använder cykel. Alla andra ska väl ta bilen, eller?

Avslut
Idag sker cykling som vi ser ovan inte på grund av, utan trots, infrastrukturen. Vill man på allvar se en cyklande befolkning fungerar det inte att ha det på detta sätt. Detta är några problem. Det finns många fler. Några har jag skrivit om tidigare. De enda som i längden orkar med denna primitiva stenålderscykelinfrastruktur är de "hatade" "memlisarna" i konstiga kläder på dyra racer-hojjar. Om ingenting görs kanske fler får för sig att låta cykeln stå och istället följer det tydliga budskapet som det här sänder ut. Budskapet: "VAD DU GÖR, TA BILEN!!!", och därmed bidrar till försämrad folkhälsa, högre vårdkostnader, ökad osäkerhet i städerna, sämre rörelsefrihet för barn, mer trängsel i trafiken och ett olyckligare samhälle. Det tycker jag hade varit väldigt olyckligt.

Facit
Översta bilden till vänster: I mitten i stort sett rakt över bilvägen är en cykelöverfart. Jag undrar hur bilisten och cyklisten ska ha minsta aning om detta bara...

Översta bilden till höger: Hela partiet till höger om mitten är egentligen cykelbana, men linjerna är så urblekta att de inte syns. Bara fragment går att se. Som resultat så går och cyklar människor lite som de vill. Inte direkt optimalt. För övrigt ett gott argument för att ha röd asfalt istället för att måla på något som lätt slits bort.

Mittenbilden till vänster: Hela mittenpartiet är en cykelbana, men som synes syns inte det alls. Konsekvensen blir som vanligt att fotgängare är över hela vägen och upplever att cyklister mejjar ner dem på deras trottoar. Det är också tillåtet för bilar att köra där, vilket konstruktionen inte är konstruerad för med tråkiga "hjulspår" i form av gropar som följd. Hela vägen är indelad i partier med avskiljande stolpar för att bilar inte ska använda det som genomfart vilket gör snöröjning svår. Vintercykling är en utmaning med andra ord.

Mittenbilden till höger: Här är jag faktiskt osäker. Antingen *upphör" cykelbanan som fram till aktuellt ställe går på de upphöjda "trottoaren" bredvid ett gång-fält. Eller så fortsätter cykelbanan även här. Detta är ett viktigt cykelstråk som förbinder Centrum med Göteborg på andra sidan motorvägen. Det ligger nära Svingeln. Ska man till Redbergsplatsen eller vidare längs E20 (Munkebäck, Fräntorp eller vidare mot Partille) är detta en naturlig väg. Men det framgår som sagt inte riktigt hur man ska cykla.

Nedersta bilden: I mitten finns en bred yta med en annan typ av plattor som då alltså är cykelbana. Detta är något som inte syns alls och som dessutom är opraktiskt då det många fotgängare rör sig däromkring, köar till snabbmatstället och så vidare och därmed blockerar hela cykelvägen. Det ser säkert snyggt ut i arkitektplaner, men det fungerar inte alls i verkligheten. Här behövs en tydlig cykelväg med nivåskillnad och röd asfalt. Annars blir hela alltet en gågata, vilket inte är meningen. Fotgängare har utrymme på sidorna.