Paradigmskifte inom jobbsök?
Jobbsök har ju onekligen genomgått några paradigmskiften redan, men hittills har det mest handlat om adapteringar till nya plattformar. Metoderna har hittills varit mer eller mindre de samma. Man skickar in CV och personligt brev till företaget på något av alla fantasifulla sätt som finns tillgängliga. Från början var det snigelpost, nu är det e-brev och CV-databaser. Tidigare fick vi information om jobben via platsannonser i tidningen, nu finns allt på webben i stora sök-databaser på arbetsförmedlingen och andra aktörer. Men kanske håller något på att hända. I en artikel i DN kan man läsa om Carl Emilsson som minst sagt tagit jobbsök till en ny nivå.
Med en hastighet av cirka 300-350 ansökningar per timma kommer hans dator mejla ut en generisk ansökan till totalt omkring 62 000 jobb som finns i en databas han byggt upp. Jag undrar faktiskt varför Emilsson är arbetslös. Är man driftig nog att sätta ihop ett IT-system i stil med det han gjort borde man inte vara helt oattraktiv på arbetsmarknaden. Om inte annat borde det gå att sälja systemet och bli sin egen arbetsgivare.
Systemet är intressant och potentiellt revolutionerande. Förvisso lär vi alltid behöva skriva vårt CV själv och också innehållet i personliga brev, men det borde vara möjligt att utveckla datoralgoritmer som i än större grad effektivt avlastar jobbsökaren och dessutom når ut till hundratals arbetsgivare per timma, eller per minut. Optimerar man så kan man sannolikt få upp hastigheten. Både att bygga upp databaser med intressanta jobb och att komponera och skicka ut hyfsat generiska ansökningar är uppgifter som i stor utsträckning kan utföras av dator. Likaså på mottagarsidan är urval något som en dator klarar av. Så man kan ju fråga sig lite vad poängen med hela systemet blir. I stort sett blir det ju datorer som pratar med varandra. Fast det kanske bidrar till att förenkla för alla parter.
Det systemet inte klarar av är ju spontanansökningar, nätverk och liknande. Så engentligen är det viktigaste och bästa sättet att söka jobb fortfarande en manuell syssla. Men det kommer bli intressant att se hur något den här stilen påverkar arbetslöshetsförsäkringsvillkoren. Idag så räknas ju i stort sett att man mejlar iväg CV som att man sökt ett jobb och ett krav för att få pengar är att man gör ett visst antal sökningar per tidsperiod. När en dator enkelt spottar iväg ett par hundra ansökningar per timma helt automagiskt (jag är medveten om att systemet inte finns, men jag förutsätter ett läge där det är konstruerat) så blir ju det tämligen meningslöst att prata om aktivt jobbsökande i termer av sökta jobb. Det säger ju i så fall bara om en person klarar av att mata in ett CV, lite personliga brev och trycka på en knapp. Då inställer sig frågan vad man ska titta på istället. Det är en fråga jag inte har svar på i nuläget.
Jag vet att jag spekulerar lite väl långtgående, men jag är data-teknolog. Jag kan se potentialen, vad som skulle kunna gå att göra om man ville det. Det är viktigt att påpeka att det än så länge rör sig om en person som gjort det här. Vi vet ännu ingenting om hur det här konceptet påverkar söklyckan. Det återstår att se. Men det ska bli spännande att se. Även om lyckan bara är några få procent, ellert till och med fraktioner såsom promillen, så betyder det hundratals svar. Men då gäller det ju att ansökningarna är tillräckligt bra för att generera några svar.
