Min Vision

Socialdemokraternas skolpolitiska talesperson Ibrahim Baylan lanserar i en debattartikel två mål och fyra förslag för att försöka vända trenden med vikande resultat i skolan. Det var för mig mycket intressant att ta del av hans tankar och idéer på ämnet. Det är av största vikt att hitta en möjlig lösning för skolan som fungerar och levererar. Det är viktigt därför att det inte fungerar att riva upp och ändra skolan varje regimskifte och för att varje år skolan inte levererar berövas hundratusentals barn och unga i Sverige möjligheter de har rätt till.

I texten finns verkliga guldkorn. Baylan pekar bland annat på att undervisningen bör ha betydligt större förankring i forskningen. Han vill att lärare ska ta del av forskning ofta och dessutom i större utsträckning ges möjlighet att forska själva. Han vill se karriärvägar för lärare. Jag är med till hundra procent. Om varje skola får en större förankring i forskning tror jag det smittar av sig på hela lärarkåren och ger en generellt positiv effekt. Fler färska avhandlingar kommer ligga runt kaffeborden och på skrivborden, mer aktuell forskning kommer spridas och kunskapen får förnyas konternuerligt. Jag tror detta är något som sipprar ner ända till eleverna. Det är helt enkelt mycket roligare att arbeta med att lära sig i en miljö där forskning och kunskap växer. Åtminstone är det min erfarenhet efter två år på universitet.

Ett annat guldkorn är att han tycker att man ska prioritera basfärdigheter. Dit räknas läs- och skrivkunnighet samt matematik. Jag vet inte hur många gånger jag sagt att det är av yttersta vikt att våra barn får lära sig matematik, bra att ämnet äntligen tas på det allvar det förtjänar! Matematiken hamnar lätt i skymundan om läraren själv inte tycker det är speciellt roligt. Utan att ha forskning att stå på tror jag många lärare i de tidiga åren förmedlar bilden av matematik som tråkigt och svårbegripligt, helt enkelt därför att de själva aldrig på allvar begripit hur det fungerar. Vad gäller läs- och skrivkunnighet är det naturligtvis minst lika viktigt som matematik, men det brukar lyftas fram bättre. Jag tror en nyckel vad gäller dessa färdigheter är att inspirera till mer läsande. Hur man ska åstadkomma detta är dock inte helt självklart. Gareth Malone visade i serien "Pojkskolan" att tävlingar kan locka killar över tröskeln. Men det finns antagligen fler bra metoder. Kanske något att forska på?

Tyvärr finns det också gammal och värdelös skåpmat i artikeln. Det gamla tjatet om att alla minsann ska ta gymnasieexamen och att alla till varje pris måste få lika resultat. I min värld finns människor som inte trivs med skola och som hellre vill arbeta istället. Nu är jag med på att man måste ha en viss basfärdighet, det är därför vi har grundskola. Gymnasiet måste få vara frivilligt och studentexamen borde vara något som enbart gavs efter tre års teoretiska studier. Parallellt med den teoretiska gymnasieskolan avsedd för vidare utbildning på universitet eller tilläggsår för att bli gymnasieingenjör kan en rik diversitet av skolformer existera som inte ger studentexamen och som är mer praktiskt inriktade. Vidare bör möjlighet skapas för ungdomar som vill börja arbeta efter högstadiet att göra det. Detta kan man åstadkomma genom att förändra regelverk och tillåta markant lägre ingångslöner för personer med enbart grundskola. Det finns inget egenvärde i att tvinga skoltrötta elever att sitta av ännu tre år utan att lära sig ett dugg mera. Tro mig, jag har själv sett exempel på det, och det är inte vackert. Det är resursslöseri på hög nivå! Skapa istället möjlighet för människor att när som helst i sina liv sadla om och då läsa in det man inte hade lust eller ork att läsa in när man var i gymnasieåldern. Folkhögskolor och komvux är två extremt viktiga komponenter för att skapa ett dynamiskt samhälle som kan möta framtidsutmaningarna.

Gällande lika resultat och likvärdiga skolor så är det något som låter väldigt vackert, men när man studerar det inser man att det egentligen handlar om gammal rödvinskommunism. Alla ska vara lika och stöpas i samma form. Olika skolor kommer attrahera olika elever och också ge elever olika bagage. Olika elever trivs med olika utbildningsformer och inriktningar. Vissa är studiemotiverade, kanske rent av små genialiska underbarn. Dessa måste tillåtas att växa snabbare än kamraterna som inte är studiemotiverade och som inte har samma fantastiska förutsättnignar inom just skolans ämnesområden. En likvärdig skola är omöjlig att skapa med mindre än att man tvingar alla skolor att erbjuda exakt samma upplägg. Lika resultat är omöjligt att skapa med mindre än att man håller de duktiga eleverna tillbaka och tvingar alla att hålla den svagaste elevens tempo.

Dock har Baylan helt rätt i att skolan ska ha höga förväntningar på varje elev oavsett. Vidare bör skolan också ställa tydligare krav på varje elev. Kraven ska handla både om skolämnena och om diciplin och uppförande. Att inte komma i tid, eller att störa sina kamrater genom att prata måste generera påföljd. Idag är arbetsmiljön så illa i många klassrum att hörselskydd är att rekommendera. Hur ska barnen kunna lära sig någonting då? Förväntningar och krav får inte stanna vid bara ämneskunskaper, eller vid bara uppförande för den delen. Ett helhetsperspektiv är viktigt.

Svenska skolan är tyvärr så illa tilltygad att man kan ägna dagar och veckor åt att försöka fånga alla aspekter. Jag känner ofta att det är så illa att jag helst hade rivit allt och börjat från början. Detta är dock tyvärr inte riktigt praktiskt gångbart. Baylan skriver att Sverige inte har råd med fallande kunskapsnivåer om vi ska klara framtiden. Där håller jag helt med honom. Och jag vill se mer initiativ att samarbeta istället för att kriga om skolan. Sedan sextiotalet har skolan varit en lekstuga för politiska broilers. Så det är kanske trots allt inte så konstigt att den ser ut som den gör. Skolan måste få hitta en produktiv lösning som levererar och sedan ges arbetsro. Och detta måste ske så snabbt det bara går!