Avpixlat avslöjar sandlådementalitet i rödgröna oppositionen
Jag vet egentligen inte vad man ska säga om det helt absurda agerandet den rödgröna oppositionen sysslat med gentemot Sverigedemokraterna. Det kan väl bäst beskrivas som någon form av politisk mobbning. Jag kan köpa att man inte vill ha politiska samarbeten med ett parti, men att vägra att stå på samma sida i en studio eller liknande bara för att åsikterna går isär är löjligt och barnsligt. Om jag förstått det rätt har Löfvén i alla fall förstått denna enkla grundprincip. Men dravlet fortsätter, om än på andra områden. Avpixlat rapporterar om det hela.
Den här gången är det inte sidan av tv-studion som spelar roll utan istället är det vilka som får vara med och spela den traditionella fotbollsmatchen mellan regeringen och oppositionen. De andra oppositionspartierna har valt att bojkotta Sverigedemokraterna och utestänga dem från oppositionslaget. Man vill helt enkelt inte spela fotboll tillsammans med SDs företrädare.
Jag hade svårt att tro att jag läste rätt när jag läste det. Det handlar inte om ett politiskt samarbete utan en helt opolitisk trevlig traditionell fotbollsmatch. Det här är alltså vuxna människor som verkar som demokratins ombud som sysslar med åsiktsmobbning. Jag har svårt att se varför den här mobbningen skulle vara bättre än den som sker på skolgården varje dag där man inte tillåts vara med för att man har fel jacka eller jeans. Jag trodde att våra politiska företrädare växt upp och mognat ur den sandlådenivån.
Rött har verkligen hunnit med några spektakulära ställningstaganden. Man har vägrat att delta i en debatt för att man var tvungen att stå på samma sida som Sverigedemokraterna. Man har arrangerat ett tillfälle för barn att slå med pinnar på bilder av regeringsföreträdare. Nu går man vidare med detta att frysa ut Sverigedemokraterna från oppositionslaget. Det hela visar på den intoleranta och antidemokratiska ideologi som ligger under de röda åsikterna. Man klarar inte av att skilja på människor och åsikter, man drar sig inte för att mobba eller använda våld. Respekten för demokrati, frihet och alla människors lika värde är nästan lika med noll. I den röda värden är man bara accepterad om man håller med. Det kan i detta sammanhang vara värt att nämna att vänsterextrema stod för 45 terrordåd i Europa jämfört med högerextrema som inte stod för något år 2010. Man anser att man för en så viktig kamp att det inte är fel att döda för att uppnå målet. Vilken människofientlig ideologi! Jag mår illa av det.
Nu ska man inte lasta Sveriges politiska partier för vad som görs av människor som har radikalare röda åsikter. Men Sossarnas och Vänsterns agerande den senaste tiden tycker jag ändå börjar bli otrevligt. Det som framgår tydligt är ju att det inte är Sverigedemokraterna som står för intoleransen i samhället. Jag har inga sympatier med något parti i Sverige, varken Sverigedemokraterna eller några andra, och detta är inte ett försök att rättfärdiga Sverigedemokraternas åsikter eller någon plädering för SD. Däremot är det ett ifrågasättande av de partier som säger sig stå för ett öppet och inkluderande samhälle. Föreställ er att man nekat en mörhyad person att delta i fotbollsmatchen. Eller en muslim. Är det speciellt mycket bättre att neka någon på grund av politisk uppfattning?
Jag anser att åsiktsmobbning är värre då detta skadar demokratin och det fria samhället. Jag är av åsikten att alla uppfattningar ska få finnas, företrädas och diskuteras utan att man ska behöva utstå ren mobbning för det. För på något sätt är det något mer än sandlåda över det här. Det är politisk intolerans och diskriminering. Det är på något sätt att ge fingret åt de grundvärderingar om demokrati vi har i vårt land. Jag är oroad över att vi i vår riksdag har personer som faktiskt ägnar sig åt politiskt förtryck. För det är faktiskt vad det handlar om.
En annan sak som visas också är att man inte verkar kunna eller våga möta Sverigedemokraterna på den politiska arenan. Istället håller man på med sånt här dravel vid sidan av. Det är ageranden som dessa som SD lever på. Outsider-känslan, som många Svenskar kan känna igen sig i. Att hamna i skymundan, att inte tas på allvar. Om man nu vill att Sverigedemokraterna ska växa är den här strategin bra, att bojkotta dem. Om man däremot vill positionera sig mot SD är det rena katastrofen. Den enda slutsatsen jag kan dra är att hela vänsterblocket i själva verket sympatiserar med SD. Varför skulle man annars hålla på med att agera Sverigedemokraternas bästa valarbetare?
