Satir över lärarsituationen i svenska skolan
Östersunds-posten har publicerat en insändare som har formen av en platsannons, skriven i smått satirisk ton:
"Det börjar bli luckor i lärarleden. Därför söker vi dig, positiva ja-sägare, som biter ihop och förstår att gilla läget. Du är stresstålig och kan ha många bollar i luften, medan din kommunikativa förmåga gränsar till det övernaturliga. Du bör ha en mångårig erfarenhet av konflikthantering..."
Och så fortsätter sedan kontaktannonsen i samma stil, ganska uppenbart överdriven, men ändå obehagligt nära verkligheten. Det är tyvärr faktum att vi överbelastar våra lärare och att läraren ofta förutsätts verka i väldigt många roller samtidigt, roller som läraren egentligen saknar kompetens för. Exempelvis måste läraren ofta fungera som någon form av tillförordnad psykolog till barn i klassen, vara medlare i konflikter, utföra mängder med administrativt jobb... Det har blivit så att den viktigaste uppgiften, undervisningen, har fått bli något som får vara i skym-undan. Något nedprioriterat. Vi satsar hundratusentals, rent av miljontals, kronor i varje lärares utbildning för att läraren ska bli duktiga på att undervisa och lära ut. Men sedan använder vi lärarna till allt möjligt annat. Då menar jag att det är resursslöseri att ha den där utbildningen. Lärarna används ju ändå inte för att lära ut och undervisa. Lärarna vänder papper, leker psykologer och allt möjligt annat. Om vi ska ha det på det här sättet bör vi utbilda lärarna inom det de gör, men jag tror de flesta tycker lärare ska undervisa och ingenting annat!
Alltså bör lärare UNDERVISA. Jag vet inte hur svårt det är att förstå, men sluta upp med oskicket att lägga betungande uppgifter som inte har med undervisning att göra. Något extra kan ju vara okej, men om det är mer än enstaka procent av tiden som upptas av trams så slösas det med värdefulla resurser.
Vidare tar artikeln upp fler problem av varierande karaktär. Exempelvis går många lärare på knäna tyngda under för mycket jobb. Få lärare jobbar normala 40-timmarsveckor. Jag tror inte man gör mycket effektivt utöver de 40 timmarna som en vanlig arbetsvecka är. Jag förespråkar att man avskaffar förtroendetiden, som hittills varit ett sätt för arbetsgivaren att exploatera sin personal långt över vad som är rimligt. Det finns också kritik mot organisationskulturen, mot dåliga löner och obefintliga förmåner. Man bör förståss se den här insändaren för vad den är. Den är en partsinlaga i syfte att positionera och vinna stöd för en viss sak. Men samtidigt ger den indikation på viktiga problem som kan lösas egentligen utan att det kostar så mycket pengar. Exempelvis kan det vara att återinföra lugn och ro, ordning och reda i skolan. Eller kanske införa 40-timmarsveckor så att lärare inte tvingas springa maraton under 9 månader för att sedan få en superlång sommar. Det går att hitta andra lösningar.
Och om sanningen ska fram så tror jag att det är dessa åtgärder som rent ekonomiskt är ganska billiga som skulle göra mest skillnad. Som många gånger påpekats saknas korrelation mellan tillförda resurser och resultat. Det som betyder något är hur resurserna används. "Size doesn't matter, it's how you use it" som det heter.
