Min Vision

Det är ju inte utan att man försöker ägna lite tid åt att gå igenom kommentarerna till artikeln jag kommenterade i den här bloggposten. Se vad den allmänna opinionen tycker. Och efter lite scrollande kan jag ge några träffande sammanfattningar:

- Trafikverket bör entledigas antingen för att deras uppgift är slutförd, då Trafikverket tydligen bara finns till för bilismen eller i och med detta uttalandet bevisat sin inkompetens.

- Hela Sverige funkar inte som Stockholm. Hur ska ungdomar kunna idrotta utan bil, hur ska man kunna ta sig till affären och jobbet?

- Kimathotet är en stor lögn.

- Sverige, världens samvete. Vad gör det för skillnad om vi minskar våra utsläpp när Kina bygger ett kolkraftverk i månaden?

Och så där håller det på sida upp och sida ner. Det är intressant att konstatera att det som betyder något i sammanhanget inte är fakta och vetenskap, utan känslor. Bilisternas ryggmärgsreflexer är komiska. Men det finns också saker som är värda att ta på allvar i det som sägs. Det finns en hel del som är värt att kommentera hur som helst.

Om man börjar med detta att Trafikverket bör entledigas, eller bytas ut, så är det ju tragiskt att människor ser det på det sättet, och det talar också om vad de som kommenterar har för uppfattning om trafik och transport. Sker det inte med bil så är det inte på riktigt, planerar man inte för mera bil är man "inkompetent". Det är ett bevis för samhällets bilberoende, ett beroende som är otroligt osunt ur många olika perspektiv (såsom miljö, klimat, hälsa, och utrymmesutnyttjande i städer). Dock har forskare länge påpekat att det inte kommer att fungera att fortsätta premiera och planera för bilen. Så man kan ju undra vem som bevisar sin inkompetens...

Jag fortsätter ner till nästa punkt. Heka Sverige fungerar inte som Stockholm. Det är faktiskt en kritik med substans. En kritik som är väl värd att ta på allvar. Hur ska vardagen fungera för dem som inte har max tio minuters promenad till en t-bana eller spårvagn? Dock visar frågeställningen på bristande förmåga att tänka utanför den invanda *boxen* samt dålig förmåga att relatera fakta till varandra. Exempelvis betyder uttalandet inte att någon infrastruktur försvinner, vilket några verkar ha fått för sig.

Istället för att fråga sig hur vardagen ska gå ihop utan bilen bör man kanske fråga sig hur man kan utforma sin vardag så att bilbehovet minskar. Jag är uppväxt i ett litet samhälle i södra östergötland. Där finns många som tar bilen 1300 meter till affären, långt fler än som går eller cyklar. Där ställer fotbollsföräldrarna sina stadsjeepar vid vägkanten intill fotbollsplanen istället för 30 meter bort där det finns en parkering. Bara idén att ta bilen till fotbollsträningen när det är mindre än 4 km till planen om man bor utanför samhället känns skrattretande. Jag har aldrig fattat det där med att ta bilen för att röra på sig. Det känns som en ända stor motsägelse och jag minns följande citat: "Låt oss ha en tyst minut för alla som sitter stilla i trafikstockningar på väg till gym för att få cykla på stillastående cyklar". Hela konceptet är sjukligt och visar hur bilen har förslöat människor. Tro mig, det finns gott om hopp även för glest befolkade delar av landet även om bensinpriset ökar ännu mer och bilvägarna fortsätter se ut som de gör nu. Det är ingen fara alls.

Vidare är den billiga bilen något av ett tveeggat svärd för landsbygden. Den har förändrat småssamhällena till sovsamhällen och orsakat degradering av service lokalt till förmån för centraliserade inrättningar. Jag läste någonstans att bensinen inte har nått sitt rätta pris förän lokalhandlarna återuppstår (sannolikt på ecoprofile). Det ligger rätt mycket i det. Faktum är att den rumsliga struktureringen av samhället både möjliggjordes och sedan drevs på av bilen. Det har genererat ett samhälle där kraven på mobilitet är långt högre än vad de skulle kunna vara. Detta skriver bland annat trafikplaneraren Christer Ljungberg i den här bloggposten. Lite mer intelligent och initierat än vad jag förmår dock. I alla fall gäller att med dyrare bensin och bilism kommer kraven förändras. Arbetstillfällen måste finnas närmre människor, samma sak för service och fritidsaktiviteter. Detta betyder inte att vi måste ge upp friheten i att kunna resa långt, men kanske måste vi resa på ett annat sätt och kanske kan vi resa långt lite mera sällan än två gånger vareviga dag.

I varje fall, dags för punkt 3. Klimathotet en lögn? Över 90% av alla forskare är av åsikten att det inte är det. Naturligtvis finns det kritiska röster, som sig bör inom vetenskapen, men den breda mittfåran är att klimathotet är reellt. Och som vissa skeptiker fått för sig så handlar det inte om temperaturökningar på flera grader. Vi har en faktisk ökning på 0,3 grader om jag inte minns fel sen 70-talet (man använder 1974 som en slags nollpunkt). Detta är dock en snabbare förändring än vad man tror någonsin har skett (baserat på geologisk forskning). Det gäller att förstå att en ganska liten förändring ger stor påverkan. Vill man läsa en totalsågning av en kritiker som tog sig hela vägen till debattsidorna i rikspressen kan man göra det här. Därmed kan vi lägga frågan åt sidan och konstatera att det är den som påstår att växthuseffekten inte finns som har ansvaret att såga sönder bevisningen som finns. Det finns bland annat 928 vetenskapliga artiklar som publicerats mellan 1998 och 2003 som alla tar ställning för antropogen växthuseffekt medan 0 tar ställning mot under samma tidsperiod... Bevisbördan är just nu klimatskeptikernas.

Och så sista punkten. Vad gör det om vi i lilla Sverige kämpar? Den argumentationen är spännande tycker jag av två skäl. För det första blir man bara man bryter ner något tillräckligt mycket utan ansvar, eftersom alla bara är en liten del av en helhet. För det andra är det en ursäktsretorik. "Jag vet att jag gör fel, men kolla, snubben där borta är värre". Som om mördare skulle släppas fria för att de bara mördat en person jämfört med Mao som dödade våldsamt många miljoner människor. Liknelsen är inte helt långsökt då exempelvis förhöjda vattennivåer till följd av uppvärmingen skulle orsaka otroligt många döda. Oavsett vad andra gör har vi ett individuellt personligt och ett nationellt samt ett internationellt ansvar att sträva mot ett samhälle som uppfyller bruntlandtsdefinitionen av "hållbart". Bara för att andra är ännu dummare legitimerar det inte att vi är puckade.

Det man kan ta med sig av det här är att vi måste kämpa för att hitta nya vägar och nya sätt att göra saker på. Sätt, metoder, planer som låter oss göra allt det vi gör idag men på ett bättre sätt. Ansvaret är både personligt, nationellt och internationellt. På alla nivåer måste man beakta exempelvis hur varje människas mobilitetsnivå kan hållas nere, då mobilitet = energianvändning = klimatpåverkan. Hur kan man bygga ett samhälle som är bättre än det nuvarande men där människor inte behöver resa lika långt ständigt? Vidare har vi ett ansvar på alla nivåer för hur mobilitetsbehovet tillfredsställs. Kortare resor fungerar lätt med cykel eller el-cykel. Långa resor kanske kan ske med maglev eller vakumtunnel-tåg i framtiden, i alla fall i större utsträckning. Det finns massor sätt att bygga mot minskat bilberoende. Ett första steg är att erkänna att det har byggts färdigt för bil. Nu är det dags för andra trafikslag och andra typer av städer och samhällen, platser för människor istället för platser för bilar.