Vi måste öppna debatten!

Jag har lite passivt följt rapporteringen om Reinfeldts uttalande om "etniska svenskar mitt i livet". Vad stadsministern säger är i sak helt korrekt, det vill säga att för gruppen infödda svenskar som inte är ungdomar är arbetslösheten låg. Men genom att göra uttalandet trampade stadsministern på en av medias ömma tår. Vad som sedan följde har varit ganska osmakligt där stadsministern anklagats för att närma sig det som kallas "extremhöger".

Diskussionen har i stort sett handlat om att det anses olämpligt att differentiera med avseende på etnicitet. Att påpeka att vissa grupper står inför större utmaningar är i dagens sverige "högerextremt" och rasistiskt. Ovanstående är bara ett exempel i raden där sanningen hindras från att komma fram och där yttrandefriheten får stryka med för att de politiskt korrekta illusionerna av Sverige ska upprätthållas. Fast för vem kan man fråga, för ingen tror på dem längre. Eller vänstern kanske?

Det här är ett problem av två skäl. Först och främst måste varje välmående och sund demokrati vara öppen för alla åsikter och diskussioner. Men det här visar att alla diskussioner inte är välkomna. Säger man "fel" sanningar så tystas man genom att associeras med extrema åsiktsuppsättningar som man oftast inte har. Man byter fokus i diskussionen från de verkliga problemen till huruvida man är rasist om man påpekar problemen eller om man inte är det. Istället för att ta diskussionen tystas den som påtalar problemen. Så undviks obehagliga diskussioner som inte "passar", och då alltså problem och åsikter från att komma fram.

Det andra skälet är att problem hindras från att lösas. Genom att diskussionerna kvävs så hindras ju faktiskt problemlösningsprocessen! I slutändan så drabbas de som sitter fast i problematiken av det. Det är en korrekt iaktagelse att exempelvis invandrare i regel står inför mycket stora utmaningar när det är dags att ta sig in på arbetsmarknaden. Det är också korrekt att medelsvenssons har det lättare. Denna insikt kan tillsammans med kunskap om de olika gruppernas förutsättningar vad gäller kompetenser och färdigheter ge goda verktyg att utveckla stöd, insatser och andra åtgärder som minskar de utmaningar som människor som inte är etniskt svenska ställs inför.

Samma sak gäller en rad andra områden. Den PK-ism som utvecklats i Sverige är farlig och är ett stort problem för hela vår demokrati. Det är inte värdigt en demokrati att ha en så utbredd PK-ism, ett så rigidt åsiktsparadigm att det är omöjligt att säga sanningen utan att bli associerad med rashat, mördare eller något annat otrevligt. Vi måste öppna debatten, på riktigt. Sanningen måste få komma fram och alla infallsvinklar måste bemötas med stor respekt. Klarar vi inte av det är vi inte värda att kalla det styre vi har för demokrati.


Kommentarer
Postat av: Per

Jag tycker att det är minst lika farligt att använda begreppet PK (poltisk korrekt) som ett (numera) skällsord. Risken är att man kan avfärda alla argument med att "ja, ja han eller hon är ju PK". Jag tror du ska vara mycket försiktig med att slänga dig med detta begrepp, det förknippas med och används av allt mer det i högerextrema kretsarna.

Svar: När man avfärdar argument med att de sägs av en person som har egenskap x, säg är PK, är det ett argumentationsfel precis som du säger. Jag uttrycker mig inte heller så. Jag påstår inte ens att någon åsikt är mera korrekt än den andra, däremot att det råder en PK-ism i Sverige som hindrar många åsikter från att komma fram. Sen vill jag också ta upp den intressanta termen "högerextrema". De så kallat "högerextrema" är sällan ens höger. Sverigedemokraterna skulle jag beskriva mer som vänster än höger för att ta ett exempel. Man pratar på sin hemsida om "Ett samhälle där alla medborgare också garanteras en hög grundläggande nivå av ekonomisk och social trygghet." Man använder också en typiskt kollektivistisk samhällsanalys och pratar om det gamla folkhemmet. "Högerextrema" är i mycket en etikett som används precis som du befarar att PK kan användas, som ersättning för riktiga argument.
Johannes Westlund

2012-09-18 @ 15:21:35
Postat av: Per

1. Man kan fråga sig vad exakt PK-ism innebär?
2. Varför innebär PK-ism att vissa åsikter inte får komma fram?
3. När det gäller begreppet "högerextrema" vill de själva sällan förknippas med detta begrepp. De vill i regel inte underordna sig någon form av höger-vänsterskala om man läser deras egna manifest. När jag säger högerextrema menar jag inte först och främst SD utan s k nationella (nazister) grupperingar som gärna använder PK som ett skällsord så fort något argument inte faller dem på läppen.

Svar: 1. För att förstå PK-ism måste man förstå begreppet "Politisk Korrekt", PK. Att vara politiskt korrekt är att följa den rådande politiska normen och ständigt hålla sina åsikter inom en viss ganska väldefinierad ram. De flesta politiker jobbar hårt på att ta PK-poäng. Exempelvis kallade sig många feminister när den vågen begav sig och det blev politiskt inkorrekt att inte vara feminist. PK-ism är detta lyft till en strukturell nivå. Det finns frågor och åsikter som etablerad media och våra politiker inte tar i med tång. Ett typiskt exempel är invandringens negativa konsekvenser, ett annat typiskt exempel är diskussioner om Islam. Jag är varken emot Islam eller invandring, men det är klart att jag noterar att det finns frågor som inte ställs, sanningar som inte riktigt får sägas. Vad Statsministern gjorde när han tog upp att etniskt svenska medborgare har en bättre position på arbetsmarknaden var att han gick över en gräns för vad som är politiskt korrekt att säga. Genast blossade debatten i media upp om främlingsfientlighet. Att konstatera ett statistiskt säkerställt problem ledde alltså till att bli anklagad för att vara främlingsfientlig. Det är ett typiskt uttryck för PK-ism. En person som är kritisk mot Islam blir ofta kallad och avfärdad som Islamofob. Igen ett typiskt uttryck för PK. Man får välja vilken färg man vill, bara man väljer svart. Det finns en åsiktsram i etablerad media och inom politiken som är väldigt stram och intolerant och det är ytterst detta som är PK-ism. 2. Svaret ges av ovan. Att gå utanför det som är PK leder till pseudodebatter och osaklig kritik avsedd att tysta rösterna som inte vill rätta in sig i ledet. Betänk hur det gick när SD kom in i riksdagen. Resten av partierna tävlade om att berätta hur de skulle frysa ut det nya partiet oavsett vad. Det var inte PK att ens nämna saklig kritik om invandring. Och så vidare.
3. Nationalsocialismen tycker jag har starkare kopplingar till socialismen, som ligger till vänster, än till konservatismen eller liberalismen, som ligger mer till höger. Men det är en öppen diskussion. Det är i varje fall inte klart vart det där egentligen ska räknas...
Johannes Westlund

2012-09-19 @ 15:27:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0