Min Vision

Anser jag naturligtvis inte, då skulle jag vara en idiot då och då, men det är jag ju inte. Jag känner också många ansvarsfulla och mogna bilister som är intelligenta. Jag väljer dock titeln för att varje gång en cyklist gör något mindre bra så heter det att "cyklister är si och så". Så som en konstnärlig spegling helt enkelt. 

Men idag har varit en sån där dag när man bara haft otur med vilka bilister man råkat möta. Det börjar fint på morgonen med att en bilist fått för sig att cykelbanan är en utmärkt parkeringsplats. Eller ja, rent tekniskt sett stod bilen knappt på cykelbanan. Det var ett sånt här mystiskt ställe där cykelbanan en kort stund upphör för att fortsätta på andra sidan utfarten. Och bilen stod så att det verkligen inte gick att komma ut från cykelbanan som ni ser på bilden. Det är faktiskt inte så vanligt i Göteborg att bilister parkerar på cykelbanor eller blockerar så här. Men idag så hade det hänt och jag hade nog inte bloggat om det om det inte varit så att det var ett tecken på vad som var att vänta.

På hemvägen på kvällen stod bilaset kvar, ingen hade flyttat på det. Det är för mig en gåta varför man inte åkt och bärgat bort åbäket. I mörkret är den inte bara ett hinder utan också en trafikfara. Jag tvingades upp på motorleden som ni ser intill.

Sen kommer jag hem till Sävedalen och ska bara gå över vägen, nu som fotgängare tillsammans med min bättre hälft. Jag ska lyckas ta mig över korsningen Göteborgsvägen/Brattåskärrsvägen. Som bakgrund kan nämnas att det en bit längre bort på Göteborgsvägen nyligen skedde en dödsolycka vilket framtvingade en tidigareläggning av hastighetssänkning till 40 km/h på aktuell sträcka, en hastighet som jag upplever få respekterar trots att en person har dödats. Jag har i alla fall cykeln i ena handen med mig, vilket torde göra mig extra synlig. Min bättre hälft bär röd jacka vilket också borde göra oss synligare. Ändå kommer en idiot gasandes just som jag ska till att sätta foten ut på vägen. Jag får nästan hoppa baklänges. Detta är första övergångsstället, över Göteborgsvägen. Jag blev så sur att jag vrålade "väjningsplikt" efter bilen. Sen kommer det andra övergångsstället över Brattåskärrsvägen. Och tyvärr var det inte slut på oskicket att skita i väjningsplikter. Jag får hoppa undan än en gång när en bilist kommer insvängandes i hög hastighet framför fötterna på mig.

Här vill jag inflika att jag kräver att kommunen agerar för att göra passagerna här säkrare. Det finns en cykelöverfart här också som av samma skäl (att bilister kör för fort och skiter i övergångsställena) är väldigt otrygg, särskilt kvällstid. Det är av yttersta vikt att säkra att oskyddade trafikanter kan färdas över gatan utan att sätta sitt liv på spel. Tempot där är högt, hänsynen låg. En man har redan blivit ihjälkörd för bara månader sedan bara ett hundratal meter bort. Hur många fler ska behöva dödas?

Sen kommer jag då alltså hem. Och då möts jag av följande facebookstatus på min vägg:

Jag vet inte riktigt vad man säger. Helt enkelt att idag var en sån där dag när jag hade otur med vilka bilister jag mötte. Det värsta är att om jag hade haft aningens mer otur hade jag inte ens kunnat skriva det här. Och det är jag tyvärr mycket väl medveten om. Därför är det viktigt att arbeta med att minska bilismen och att få ner tempot och öka respekt och hänsyn. Det daltas för mycket med bilister som det är idag. Människoliv offras på bilisters frakomlighets altare. Det ställer inte jag upp på. Jag kräver en förändring. Det ska inte krävas två ton plåtburk med airbags och deformationszoner för att säkert ta sig över de lokala gatorna hemma.

Uppdatering!
Som av en händelse råkar jag dock ha lite tur med facebookfeedet! Cyklistbloggen delade följande: länk.