Det är ett misstag att rädda SAS
Nu kommer veckans politiska nyhetskommentering. Den här veckan får det bli SAS-nyheten. Bolaget blöder fortfarande pengar (*surprise*). Nu lovar bolaget att spara (igen) för att få mer pengar från ägarna, bland annat Svenska staten (igen). Det här börjar kännas gammalt. Jag har hört den där låten förut. Och SAS har hittills visat övertydligt att det blir inte bättre.
Jag har som privatperson bara goda minnen av SAS. Jag har flugit med dem till USA och till Kina. Det är ett trevligt bolag som åtminstone i den kontakten jag haft med dem levererat precis vad jag förväntat mig. Jag har också sentimentala band både till flyget och SAS-loggor på vingen. Men det hindrar inte mig från att hålla fast vid principen att bolag som inte fungerar ska konkursa istället för att mer eller mindre hjälpligt hållas uppe på skattebetalarnas bekostnad.
Det är särskilt allvarligt att ge sig på ett företag som är i flygbranschen. Det är en bransch som inte har framtiden för sig. Flyget kommer inte expandera framöver. Oljebristen kommer driva upp priserna och göra flyget dyrare och därmed kommer flyget tappa marknadsandelar. Att rädda SAS är ett misstag. Så enkelt är det. Sådana kommunistiska idiotprojekt borde inte en blå regering ta i ens med tång. Det är en märklig värld vi lever i.
Det finns möjligen en sak som bör behållas och det är linjerna ut till obygden. Det här med att hela Sverige måste få vara med och ha anslutningar. Hur detta åstadkoms struntar jag i. Köp loss två plan från SAS's konkursbo, eller förhandla med andra bolag om linjerna. Man kan inte plöja ner miljarder i ett bolag för att man värnar om två flyglinjer.
