Min Vision

Jag ska ge mig på att försöka kommentera ett gäng rikspolitiska händelser som jag har högst begränsad koll på. Jag har läst mig till det jag vet i våra tidningar, och de tenderar att sålla hårt (åtminstone delvis av utrymmes- och tidsskäl). Jag börjar med budget och skuggbudget.

Regeringen väljer att lägga en offensiv budget, jag tror det är den första offensiva budget Borg presenterat. Initialt fanns antagligen starka motiv att erövra attributet "ansvarsfull". Den förra borgerliga regeringen gick just den ekonomiska biten kanske inte som planerat. Man ville inte göra om samma misstag. Sedan har de ekonomiska kriserna som briserat i Europa på många sätt varit en faktor som manat till återhållsamhet. Sverige har påverkats, även om påverkan har varit lindrig i och med att vi var kloka nog att skippa Euron. Resutlatet har varit strama budgetar hur som helst.

Därför känns det lite nytt med ofinansierade förslag. Jag lämnar det därhän om det är bra eller dåligt att låna till sänkt bolagsskatt. För mig finns det två frågor, dels en om ifall man ska låna eller inte och dels ifall reformen som sådan är bra. Det är den enskilt största reformsatsningen regeringen väljer att göra, och som sådan är den väl motiverad. De svenska skattesatserna för företag är höga jämfört med många andra länder. Dagens skattesats andas bestraffning av framgång, bestraffning för att göra något så bra för Sverige som att skapa tillväxt och arbete här. Det är helt obegripligt för mig att man skulle vilja bestraffa detta och det är en viktig signal regeringen sänder genom att sänka skatten. Signalen går helt i linje med Alliansens politiska kärna. "Det ska löna sig att arbeta".

Jag tycker också att jag kan skönja mer än bara en vilja att uttrycka en positiv signal till företagare och näringsliv. Man ska alltid vara försiktig med ekonomiska analyser, men förr eller senare måste kriser vända. Sänkt bolagsskatt ger långsiktiga konsekvenser för företagsamheten, och kanske förväntar man sig att ekonomin åter ska växa om några år? I så fall kan förändringen mycket väl medföra att Sverige står bra rustat att exploatera de goda tiderna med driftigt folk som känner sig uppmuntrade att sparka igång nya företag. Detta är en möjlighet som jag tycker kastar lite annat ljus över satsningen. Kanske blir den trots allt en vinstaffär i det långa perspektivet, trots att man måste låna nu?

Man kan som sagt tycka lite vad man vill om hur bra det är att låna. Oppositionen är naturligtvis helt emot. Efter att under en och en halv mandatperiod tjatat om att regeringen ska satsa så har trenden vänt. Nu ska det stramas upp enligt oppositionen, i alla fall enligt deras retorik. Jag delar oppositionens oro för att låna till sänkt bolagsskatt, men antagligen inte mycket mer. Om regeringens förslag kan anses något offensivt eller drömmande så är socialdemokraternas förslag världsfrånvänt. De vill återinföra bidragssamhållet, göra det dyrare att erbjuda arbete och dessutom gå in och besluta över hur (vissa) företagare ska förvalta sina framarbetade vinster. De vill hellre se offentlig ineffektivitet äta upp vartenda korvöre vi har medan kvaliteten sjunker inom omvårdnad och utbildning än att se duktiga entreprenörer lyckas. Löfven framstår alltmer som en marionett-docka, eller så blir man precis så företagsovänlig av att vara i facket? Jag vet inte.

Det var hur som helst partiledardebatt. Denna gången gick Socialdemokraterna med på att vara i samma studio som Sverigedemokraterna. Storsint. Fint att de börjat respektera demokrati igen. Förra årets kommunist-vibbar när SAP vägrade delta var minst sagt... otrevliga. Jag ska inte kommentera så mycket på själva debatten utom det som blivit snackisen, statsministerns tillbakadragna ton. Reinfeldt valde att hålla låg profil och ge utrymme till sina samarbetspartners, kanske främst Kristdemokraternas Hägglund och Centerpartiets Lööv. Gissningsvis var skälen strategiska, för att försöka se till att alla fyra partierna klarar fyra-procents-spärren nästa val. Både KD och C ligger och balanserar där. Deras respektive politiska profilieringar är kanske de minst gynnsamma just nu, och åtminstone KD dras med tunga och otacksamma ministerposter.

Men en sak gjorde partiledardebatten tydlig. Det finns egentligen tre olika linjer och det finns just nu bara ett regeringsalternativ. De tre linjerna är, i stigande signifikans: Invandringen-är-problemet-linjen, bidragslinjen och arbetslinjen. Alliansen står för det enda regeringsalternativet just nu. Sen Röd-Grönt sprack har partierna återgått till att vara de enheter de alltid varit. Man lyckades inte svetsa samman partierna som alliansen gjorde innan valet 2006. Vänsterpartiet har valt att distansera sig in i någon slags rödvinskommunism. Socialdemokraterna drömmer om bidragslinjen och MP försöker antagligen hålla låg profil vad gäller höger/vänster-skala för att positionera sig gynnsamt i förhållande till både regeringen och övrig opposition. Romson uppfattades av de "experter" jag läst som klart mindre socialistisk än förväntat. Det skulle inte förvåna mig om det är strategi.

Det är ett par år kvar till valet. Det är svårt att säga nu hur det kommer gå, men om oppositionen fortsätter vara lika splittrad och alliansen fortsätter vara sammansvetsad finns i praktiken bara ett alternativ. SAP kommer inte att kunna bilda regering ensamt. SAP + MP är en modell, men den är inte sannolik. De modeller som är sannolika just nu innefattar Alliansen på ett eller annat sätt. Alliansen ensamt är en möjlighet. Alliansen + MP är möjligt om MP överlever en lätt högeranpassning. Alliansen - KD + MP är en potentiell modell också, om KD faller.

Det finns dock ytterligare en spelare som jag tycker är väl värd att lyfta fram och diskutera. Jag syftar på Piratpartiet. De växer just nu till följd av en rad världshändelser. Det har varit en rad uppmärksammade fall där myndigheter på olika sätt mer eller mindre rättfärdigat agerat genom att storma webbhotell, beslagta servrar och stänga ner fildelningssiter. Assange dyker upp lite nu och då och alla märkliga missförhållanden i hanteringen av det fallet skapar bättre reklam för Pirat-rörelsen än vad som kan köpas för pengar. Den senaste serverhall-stormningen gav piratpartiet 3000 nya medlemmar. Och den här typen av händelser duggar obekvämt tätt i takt med att upphovsrättsindustrin plöjer ner fler miljoner i att kriga mot sina kunder. Om Piratpartiet tar sig in i riksdagen blir det ännu en omvälvande förändring av det politiska landskapet. Vad som händer då är mycket svårt att förutsäga. Jag hoppas dock, mot bättre vetande ska sägas, att de lyckas. De behövs för att slå vakt om medborgarnas intressen och agera motpol till den giriga och förlegade upphovsrättsindustrin. Men det är inte bara fildelning. De behövs minst lika mycket för att riva bort övervakningssamhället och säkerställa medborgarnas grundläggande friheter från att antastas av klåfingriga övervakningsnarkomaner.