Min Vision

Det finns en intressant kampanjgrej, en dekal, med en text som lyder "Ask me why I cycle without a helmet" (du hittar en bild här). Det är inte vilka som helst som står bakom heller, det är ECF, som är en Europeisk paraplyorganisation för olika europeiska cykelorganisationer. Själva akronymen står för "European Cyclists Federation". Jag har indirekt fått frågan, och haft en lång diskussion om detta med cykelhjälm som varit upprinnelsen till detta blogginlägg. Jag upplever att många tyvärr uppvisar stor okunskap inom området och grundar sina beslut på väldigt irrationella rädslor. Det är egentligen inte heller konstigt. Vi svenskar har blivit bombarderade med hjälmpropaganda under lång tid från myndigheter, och här kommer ett utdrag:

"Varje dag skadas nära hundra cyklister i Sverige. De flesta av dem skadas när de kör omkull utan att någon annan är inblandad. Några få krockar med bilar eller andra trafikanter.

Orsaken till att man kör omkull på cykel kan vara en sten på vägen, en grop i vägbanan eller något fel på cykeln. Och det kan hända vem som helst, när som helst. Därför ska du aldrig cykla utan hjälm. I samma ögonblick som ditt oskyddade huvud slår i marken är det för sent: du kan ha fått en hjärnskada som förändrar ditt liv för alltid."

Trafikverket

"Huvudet är det ömtåligaste vi har. Även en måttlig stöt kan skada hjärnan. Att använda cykelhjälm är ett billigt och enkelt sätt att göra din cykeltur säkrare.

Fakta om cykelolyckor och cykelhjälm

• Varje år skadas minst 30 000 cyklister i trafiken, det vill säga omkring 100 varje dag.
• Hälften av alla cyklister som omkommer i trafiken är över 64 år.
• Mer än hälften av de cyklister som omkommer skulle ha överlevt om de använt hjälm.
• Tät trafik, stress, vårdslösa medtrafikanter, halka och lösgrus är vanliga orsaker till cykelolyckor.
• En cykelhjälm har en livslängd på cirka 10 år, om den inte utsätts för en kraftig stöt – då ska den bytas ut direkt."

NTF

Jag tror inte jag behöver ta fler för att styrka min poäng. I utdragen ovan visas de vanligaste skrämseltaktikerna. Man blandar bort korten, för läsaren bakom ljuset och antyder väldigt mycket som inte stämmer. Vissa saker är dessutom rena lögner. Låt mig ta upp några av felaktigheterna. Trafikverket skriver att hundra cyklister om dagen skadar sig, men skriver inte att de flesta inte får skallskador. I själva verket får enbart 1300 cyklister skallskador om året, siffran inkluderar alltifrån vardagscyklister till downhillcyklister om jag förstått saken rätt. Hur många som skadats i trafikolyckor i vardagssituationer blandas alltså redan i siffran 1300 med extremsportare som kastar sig ut för branta bergsstigar. Exakt hur de drygt 30 000 cyklister som inte slår i huvudet skulle vara hjälpta av en cykelhjälm framgår inte. NTF försöker sig på samma taktik i sin första "faktapunkt". 

NTF's "fakta" om att hälften av de cyklister som omkommer skulle ha överlevt med hjälm upplever jag som rena hånet. Av de cyklister som dödas dör de flesta när de blir påkörda av motorfordon. Överkörning av lastbil i högersväng är vanligt, men även krockar med bilar. Cirka 70 procent av de cyklister som omkommer dör efter att ha blivit påkörda av motorfordon. Cykelhjälm är inte designade för att skydda mot detta. 

Wikipedia

Trafikverket försöker i sitt sista stycke också antyda hur farligt cykling är, hur lätt olyckan kan vara framme. I verkligheten är skallskador, som ju cykelhjälmen söker skydda mot, som jag påpekar ovan mycket ovanliga bland cyklister, och cyklister utgör bara cirka 6.5 procent av de som läggs in för skallskador årligen (Detta kokar ner till enkel matematik, 1300/20000 = 6.5 procent). 

Källa på totala antalet skallskador i Sverige per år

Myter om hjälmens skyddande effekter
Som man ser så försöker till och med en myndighet föra folket bakom ljuset genom sin propaganda. I verkligheten finns det mycket litet stöd för att cykelhjälmen skulle göra cyklingen säkrare. Men många människor har blivit indoktrinerade så länge att de tror på falsarierna de blir itutade. Därför måste några myter avlivas:

Cykelhjälmar förebygger 85 procent skallskador och 88 procent hjärnskador
Denna myt kommer från en enskild studie (läs mer här) och är en förutsägelse som gjordes 1989. Studien har kritiserats hårt för metodfel, och det finns inga evidens för att siffrorna stämmer. Författarna korrigerade sedan ner siffran till 69 procent i en senare studie, men inte heller den siffran har kunnat styrkas av empiriska evidens.

Cykelhjälmar kan förebygga 90 procent av dödsfall
Denna myt kommer också från en enskild studie, är också en förutsägelse och reflekteras inte av erfarenheter från verkligheten. Författaren själv påpekar att siffran ska användas försiktigt, vad nu det kan betyda?

"Jag känner någon som..."
Det är lätt att ledas till att det var hjälmen som räddade ens liv om man råkade bära hjälm och ramla från cykeln samtidigt. Om det verkligen är så eller inte är ovidkommande för personens upplevelse. För den personen var det hjälmen som räddade, oavsett om den verkligen gjorde det eller inte. I själva verket kan hjälmen varit helt onödig eller rent av förvärrat, beroende på hur olyckan ser ut. Det är dessutom en anekdot, och anekdotisk bevisföring är ett argumentationsfel. 

Källa

Den verkliga skyddseffekten, eller snarare frånvaron av sådan
Faktum är att tittar man på populationsdata för hela länder så finns det ingenting som stödjer att hjälmen skulle rädda några liv. Det finns till och med viss statistik som tyder på att hjälmbruk ökar risken att dödas. I länder där hjälmen är vanlig dör flest cyklister, mer om detta här, där man på sidan 3 hittar en bra kurva på det.

För att förklara detta används en mängd olika modeller. Den första förklaringen är att länder och städer ser olika ut. Hjälmtvång eller högt hjälmanvändande inträffar i regel enbart när trafiken är väldigt osäker. Det är en trend som finns på nationell nivå såväl som internationell. I lugna Linköping är hjälmanvändandet lågt, medan det i Stockholm är högt. I cykelvänliga Holland är hjälmanvändandet lågt medan det i Australien är högt. Alltså är hjälmanvändande kopplat till aktuella säkerhetsläget. Men resonemanget kan lika gärna vara helt eller delvis omvänd. I länder och städer som aktivt arbetar med cyklisters säkerhet såsom exempelvis Holland så ses cyklisters säkerhet som en fråga om design och utformning av infrastruktur och regler. I länder som inte arbetar med cyklisters säkerhet är synen att trafiksäkerheten är cyklistens eget ansvar. "På med hjälmen, och håll käften", ungefär. Den här dikotomin tycks faktiskt frodas. Antingen hjälm, eller trafiksäkerhet. Och det beror antagligen på att hjälmen i länder som inte arbetar med cykelsäkerhet är substitut för att satsa på verkliga åtgärder.

En annan förklaring är riskkompensering. Det finns forskning på att människor som är skyddade tar större risker än människor som inte är det. Benägenheten att ta risker när man kör bil i simulator är mycket större än benägenheten att göra det i en riktig bil fick jag lära mig när jag var på LiU en gång för länge sedan. Samma sak gäller när man låter människor springa hinderbanor med skydd, och samma sak gäller alltifrån bilbälte till hjälm. Cykelhjälm gör att cyklisten upplever sig mera skyddad än vad hjälmen verkligen skyddar och detta innebär att cyklisten ökar sitt risktagande på ett osunt sätt.

Ytterligare en förklaring är att bilister kör närmre cyklister med hjälm. Detta har säkerställts statistiskt. Ett feminint utseende (= långt hår) medför i regel att man får mer utrymme av bilister.

Källa riskkompensering

En annan intressant apekt man kan titta på är att även om cyklisters dödlighet minskat över tid har fotgängares minskat exakt lika mycket. Det går att se när hjälmlagar och liknande infördes i statistiken genom kraftiga minskningar, men det intressanta är alltså att kurvan för fotgängare följer kurvan för cyklister väldigt exakt. Hur en eventuell cykelhjälm minskat fotgängares dödlighet har ingen förklarat för mig. Någon extern faktor torde vara inblandad, såsom informationskampanjer riktade till bilister. Du kan läsa mer om det här, och här. Det är rimligare att det är denna externa faktor som ligger bakom den förbättrade säkerheten för både fotgängare och cyklister. Det stämmer i så fall väldigt väl också med att det är motorfordon som är den stora dödsrisken för cyklister (och andra mjuka trafikanter). Så den minskade dödligheten beror sannolikt inte på hjälmen.

Det finns flera vetenskapliga studier som visar att det inte finns något samband mellan hjälmanvändande och cyklisters säkerhet, för den som tycker akademiska rapporter är trevlig kvällsläsning.

Hjälmen och folkhälsan
Det finns faktiskt mycket statistik som visar på att hjälmtjafs kraftigt minskar hur mycket det cyklas. I Australien droppade cyklingen kraftigt när deras hjälmlag infördes. I Sidney var minskningen hela 40 procentenheter (källa). Det är en mycket kraftig minskning. Detta beror på att cyklingen blir krångligare och utmålas som exceptionellt farlig. Och detta har en tydlig koppling till folkhälsa. En insiktsfull radioreklam som går just nu innehåller frasen "den bästa träningen är den som blir av", och det kan nog alla hålla med om. De som slutar cykla slutar också röra på sig, eftersom den där ersättningsträningen inte blir av för majoriteten. Cykeln erbjuder träning och motion "på köpet", som en "bonus", och den blir garanterat av varje dag. Folkhälsan minskar med andelen cyklister. Och här kommer själva twisten. Det är så kallade "välfärdssjukdomar", som orsakas av en stillasittande livsstil som är den största dödsorsaken i utvecklade länder. Att cykla kan förebygga vissa cancerformer, halverar risken för hjärt- kärlsjukdomar och minskar risken för depression för att ta några exempel. 

Vårdguiden

"Analysis by Piet de Jong shifts the focus of the helmet debate onto the arguments about the degree to which the large health benefits of cycling outweigh the far smaller risks involved. de Jong uses mathematical modelling to show that even under the most optimistic predictions of helmet benefit, the net public health outcome of helmet promotion (or laws) is negative."

Källa

Vad är rimligt? (om trygghetsnarkomani och kalkylerad risk)
Människan är van vid osäkerhet, vid otrygghet. Vi är inte menade att leva så tryggt som vi gör. Därför hittar vi på faror när inga verkliga faror finns. "Mind the gap" på tågen är kanske den mest talande. En speakerröst som ska skydda så att ingen snubblar på den decimeter det är melllan tågvagnen och perrongen. Har någon någonsin snubblat där, och hjälper en röst det minsta? Vi hittar på och försöker eliminera alla möjliga och omöjliga risker. Enligt någon undersökning ville så många som var tredje svensk införa 15-årsgräns på fotboll, för att minska risken att ungdomarna blir rekryterade till våldsamma "firmor". Akademiker väljer hellre trygg arbetslöshet än att starta eget. Och så kan man fortsätta. Överläkare David Eberhard beskrev detta som ett "nationellt paniksyndrom" och "trygghetsnarkomani" i en tidningsartikel. Han gör flera paralleller till olika psykiska sjukdomstillstånd och osunt beroende. 

"Precis som panikpatienten ser faror i allt som faktiskt kan vara farligt, men sällan är det, har landet Sverige ett överdrivet behov av trygghet och kontroll när vi snarare behöver arbete, husrum och kärlek."

All aktivitet av någon form innebär risktagande. Det finns en statistisk chans att dö eller skadas nästan oavsett vad man företar sig. En tegelpanna eller en istapp kan dimpa ner från skyn, en rattfull bilist kan vingla över på fel sida, och sitter man still så ökar man på så sätt risken att skadas eller dö. Att exempelvis ta bilen till jobbet är att ta en kalkylerad risk. Vi människor tenderar att försöka värdera risken och försöker skydda oss vid ökat risktagande. Få bilister använder hjälm till vardags, men på racing-banan så är det både hjälm, skyddsdräkt och fyrpunktsbälte. Det är ett rationellt koncept, problemet är bara att vi är usla på att värdera risk.

Statistiska serier visar att det är farligare att gå än att cykla, ändå är det vid cykling som hjälmen "ska" på. Statistik visar att skallskadorna man får om man råkar vara en statistisk avvikelse är långt värre än de cyklister får. En skallskadad bilist snittar på 10 vårddygn, en cyklist på 1,7. Är det verkligen rationellt att skippa hjälmen när man går och åker bil, men inte när man cyklar? Jag tycker inte det. Det är inte vanligare att skada sig när man cyklar än när man går, och ingen håller på och försöka trycka ner en gåhjälm på mig. Och använder man istället idén om att man kan vara en statistisk avvikelse så finns det långt värre saker som vi löper en reell risk att drabbas av där hjälmen mycket väl kan hjälpa än cykling, där hjälm är minst sagt ovanligt. Det är alltså väldigt motsägelsefullt att tjafsa om cykelhjälm om man inte samtidigt tjafsar om gåhjälm eller bilhjälm beroende på utgångspunkt.

Statistik på risk för olika vanliga aktiviteter

Slutsats
Som vi ser är hjälmens effekt minst sagt tveksam. Och ens om den skulle ha positiv effekt, vilket är långt ifrån säkert, är det inte rationellt att ha den. Det påstådda skyddet motsvarar inte risknivån. Och hjälmen utmålar cykling orättvist som något farligt, vilket påverkar hur många som cyklar och därmed folkhälsan kraftigt negativt. Hjälmen gör mer skada än nytta och är bara ett sätt att flytta över ansvaret för trafiksäkerhet på cyklisterna, trots att de verkliga problemen bevisligen inte blir lösta av en frigolitmössa. På många sätt är det som att kommentera korta kjolar i samband med våldtäkt. Jag ska inte fördjupa mig i det här dock. Ytterst är hjälmen en fint från staten som inte vill ta ansvar för att infrastrukturen är usel. I Holland, där ingen bär hjälm men myndigheterna tar ansvar, är trafiksäkerheten absolut bäst i världen för cyklister. Men det viktigaste för mig är att hjälmen inte gör min cykelfärd märkbart säkrare utan mest signalerar fara till andra potentiella cyklister. Av de skälen gör jag det medvetna valet, att cykla utan hjälm.