Min Vision

Jag har hängt en del på Newsmill, men nu är det slut på det tills vidare. De dödade kommentarsfältet, det som gjorde Newsmill större, bättre och mer givande än de stora tidningarna. Det som lyfte Newsmill över SvD, DN, alla de där fräsiga tidningarna med pappersupplagor, prenumeranter och enorma redaktioner bemannade med utbildade journalister. De motiverar sig i en newsmillartikel. De menar att kommentarstrådarna hela tiden spårar ur, att de urartar ut i osaklig pajkastning och personangrepp. Och visst, det förekommer, men det är inte hela sanningen. Min upplevelse är att de flesta är seriösa och sakliga. Jag upplever inte personangrepp som ett stort problem, och urspårningar är förvånansvärt få. Jag har deltagit i många konstruktiva diskussioner. Jag tycker redaktionen målar upp en bild som inte stämmer.

På något sätt kommer jag att tänka på Sokrates. Från honom finns ingenting bevarat, vi känner honom till största delen genom Platons dialoger. Och det är inte en olycklig slump att han inte lämnat skrivna ord efter sig. Han menade på att det skrivna ordet inte kunde mäta sig med det talade. En skriven text inbjuder inte till ifrågasättande dialog, som det talade ordet. Det finns en oförmåga i den skrivna texten till dialog och prövning.

Eller fanns. I och med Internets uppkomst började skrivna texter kunna inbjuda till samma prövande dialoger som det talade ordet. Kommentarsfält och forumtrådar ger idag alla möjligheten att vända och vrida på budskapet och argumentationerna. De senaste tio åren har det skett en stor men tyst revolution. Möjligheten att yttra sig kopplas inte längre till ägande i tryckpressar eller hög status i samhället. Möjligheten att vara någorlunda ensam om att kunna yttra sig har försvunnit helt. Detta har förändrat förutsättningarna för media. Från att ha varit en envägskommunikation har allt kommit att dra mot dialoger. Och det gynnar det offentliga samtalet.

Jag skulle tro att fler och fler låter papperstidningarnas föråldrade format vara till förmån för Internets möjligheter. Jag tror det förklarar Newsmills succé. Jag läste så sent som idag några papperstidningar som skickats till min brevlåda gratis. Det enda jag hela tiden gjorde var att undra vad alla andra tyckte om artiklarna, hur alla andra ställer sig till det som skrivs. Mina främsta nyhetskällor är idag rekommenderade artiklar på Facebook, ett antal bloggar, något forum och Politometern. Behöver jag säga att tidningarna åkte ner i pappersinsamlingen kort efter att jag skummat insändarsidan?

Newsmill försöker nu gå bakåt. De försöker återvända till en tid när media var en envägskommunikation förbehållen en liten klick ur eliten. Visionerna om att slå sönder just exakt dessa hierarkier, mantrat om att "våra läsare vet mer en vi" visade sig när allt kom till kritan vara tomt prat. Det blev för obekvämt att tillåta alla åsikter att få yttras. Det blev för utmanande att tillåta vem som helst att komma till tals. Men jag tror inte bakåt är en möjlig väg att gå.

Jag tror många läsare nu lämnar Newsmill. Jag gör det. Jag är inte intresserad av att sitta i en massa som stumt hör på. Världen har evolverat ifrån det stadiet. Jag går inte tillbaka till papperstidningarna, oavsett om de är på nätet eller i brevlådan. Jag vill veta vad vanliga människor  tycker och jag vill kunna säga vad jag tycker. Jag tror inte jag är ensam om att resonera så här.

Men det finns djupare aspekter än så. Möjligheterna Internet medförde gav yttrandefriheten och demokratin en boost. Newsmills öppna och fria kommentarsfält var en implementation som på riktigt exploaterade dessa möjligheter och är därför en innovation som främjat yttrandefriheten mycket. Artikelförfattare och "vanligt folk" blandades med varandra med samma möjligheter att komma till tals. Att inte slå vakt om den är att ignorera sin plikt inför demokratin. Det civiliserade tänkandet är att man slåss med ord istället för med svärd. Åt vilket håll går steget som kraftigt begränsar möjligheten att använda ord? Vad händer om man hänvisar vissa personer med vissa åsikter eller viss ställning att slåss med svärdet istället för med pennan? Jag bara skrapar på ytan, men det är inga trevliga tankebanor. 

Men jag är en liten optimist. Jag tror Newsmill kommer att dö, men jag tror att något annat reser sig i dess aska. Jag tror anden har lämnat flaskan och jag tror inte utveckling kan backas. Människor har vant sig vid de naturliga friheter Internet erbjuder. De har vant sig vid att yttrandefrihet inte bara är ord i en skrift, utan reell i vardagen via Internet. Med Newsmill dör en implementation, snarare än ett system eller koncept. På samma sätt som Napsters död aldrig egentligen påverkade fildelningen kommer inte heller Newsmills död att påverka den fria kommenteringen och diskussionen av artiklar. Det kommer en ny implementation och förr eller senare ett "piratebay" som överlever SÄPO om så krävs. 

Och på något sätt känns också det som det viktigaste budskapet till det etablisemang som idag försöker backa utvecklingen och begränsar kommentarsfälten allt hårdare, eller rent av tar bort dem. Ansträngningarna är för jäves. Det går inte att backa tiden. Det som begränsas bort dyker upp någon annanstans bortom etablisemangets kontroll och inflytande. Det är själva Internets natur. Internet är "power to the people", inte bara till namnet utan också i verkligheten.