Professor i företagsekonomi kritiserar högskolan skarpt
På DN debatt attackerar Mats Alvesson, professor i företagsekonomi vid Lunds universitet, svenska högskolan å det skarpaste. Han går så långt som att påstå att många studenter inte blir det minsta klokare av utbildningarna de läser. Han säger rakt ut att en hel del som idag är akademiserat snarare hör till gymnasieskolan än till akademin. Det är svidande kritik mot vår högskola, men det värsta är att mycket av den är sann.
Den politiska viljan har under en lång period varit att alla ska bli akademiker. Socialdemokraterna körde hårt med detta under bland annat Palme. För att alla skulle kunna bli akademiker fick man sänka kraven och utforma ett system som premierade kvantitet framför kvalitet. Resultaten ser vi idag. Det finns i stort sett två högskolevärldar. En mer traditionell, tuff och prestigefylld värld och en slapp och förflummad. De flesta utgår jag ifrån känner igen prestigefyllda universitet såsom Uppsala, KTH, Lund och Chalmers. Där finns fortfarande något av kvalitet kvar. Men på många andra ställen är det totalt kaos. Man kan exempelvis få läsa ett akademiskt "spa-program", eller varför inte "fotbollshistoria" eller "serieteckning"?
Samhället har redan börjat förhålla sig till idiotin. Samma jobb som igår krävde en gymnasist kräver idag en akademiker. I många fall är lönen ungefär den samma då som nu. Den enda skillnaden är att det idag krävs 3-5 år längre utbildning och hundratusentals kronor i studieskulder. Alvesson går så långt som att beskriva det som att staten har lurat ungdomar in i en sysselsättningsterapi som går ut på att trampa vatten med fagra löften om fint jobb och högre lön. När ungdomen sedan kommer ut med sin examina inom säg "spa", eller varför inte "Harry Potters värld", väntar låglönejobb som inte betalar för studieskulderna. Alvesson beskriver dagsläget som att högskolan idag förvärrar problemen med klyftorna. Han pratar om ett "högskoleproletariat". De som kommer från studievana akademikerhem väljer i regel "goda" utbildningar och drabbas alltså inte, medan de som väljer att flumma runt i regel är de som inte har en stark studiekultur hemma. Dessa många ungdomar kommer sedan ut på arbetsmarknaden med tvivelaktig examina som tvingar in dem i arbeten med låga löner, vilket gör hela utbildningen till en personlig förlustaffär. Kvar finns bara skulden till CSN.
Lyckligtvis föreslår Alvesson potentiella lösningar. De finns att läsa i artikeln. I stort sett är det ganska förutsägbart. Det handlar om att öka kraven på studenter, tänka mindre volym och mer kvalitet. Jag tycker det är bra förslag. Högskolan ska utmana och tvinga studenterna att ständigt utvecklas. Annars kommer tyvärr inte utveckling att ske, vilket tyvärr kan leda till att Sveriges fina visioner om "kunskapsnationen" grusas och att färre företag ser Sverige som ett alternativ för utvecklingsavdelningar och liknande. Det skulle tvinga oss till massiva lönesänkningar för att i alla fall få produktion hit för att få mat på folkets bord.
