Min Vision

När stora och kostsamma infrastrukturprojekt ska genomföras så ska det alltid genomföras en rad olika utvärderingar av effekterna projektet kan förväntas ge. Dels görs analyser och dels beräknas en samhällsekonomisk kalkyl. Tanken med detta är att skapa sig en bild av hur nyttan förhåller sig till kostnaden. Bland annat får man fram ett slags mått på samhällsekonomisk lönsamhet. Men vad är denna lönsamhet egentligen? Och är lönsamheten verkligen lönsam?

Allt går tillbaka till hur de här resultaten beräknas. Vilka faktorer som vägs in har naturligtvis en enorm inverkan på resultatet. De antaganden som görs är långt ifrån självklara, och vissa av dem vilar på bräckliga dogmer som en efter en kan sågas längs fotknölarna. Det finns en hel rad med skumma och högst ideologiska värderingar i den modell vi använder, exempelvis är en bilists tid dubbelt så mycket värd som alla andra människors tid och man utelämnar både miljökonsekvenser och den skilda påverkan de olika transportslagen har på stadsbyggnadsstrukturen (dvs att spårväg och tunnelbana har en stark förtätande effekt medan motorväg driver utglesning). Men den aspekt jag tänkte uppehålla mig vid den här gången är inte någon av de jag redan nämnt. Nej, jag tänker titta närmre på ett antagande som är än mer grundläggande i modellen.

Beräkningsmodellen viktar vinster mot kostnader. De senare är lätta att avgöra. Det är de kronor och ören som projektet äter upp. Detta kan beräknas med hjälp av erfarenheter från tidigare liknande projekt samt med hjälp av expertis som är insatta i vad det kostar att bygga. Men vad är då vinst? Det är här modellen gör ett intressant antagande som jag avser titta närmre på. Nämligen att förkortad restid är en samhällsvinst. Tanken är att om x personer reser så finns en kostnad för den tid dessa personer lägger på att resa. Det är ju tid som kan användas till annat. Om den nya trafiklösningen byggs så kanske restiden mellan två punkter blir kortare kan den sparade tiden användas mer produktivt. Detta renderar i en vinst för samhället. Eller i alla fall är detta tanken i teorin.

I praktiken är det inte säkert att det blir så. Det beror mycket på vad projektet syftar till. Olika resor styrs av olika mönster och logiker. Många infrastruktursprojekt syftar till att lösa pendling och andra lokala persontransporter, det är ofta det volymmässigt största behovet. Och då är det intressant att beakta att pendlingsresandets logik ofta förklaras i termer av en tidsbudget. Människor är i regel beredda att lägga 30-45 minuter på dagspendling enkel resa, men inte mer. Är det längre tidsmässigt avstånd än så flyttar man närmre, veckopendlar eller byter transportsätt till ett snabbare.

Vad händer då om det tidsmässiga avståndet minskar? En vanlig effekt är att människor kan tänka sig att flytta längre ut. Istället för att bosätta sig i Mölndal blir Kungsbacka plötsligt attraktivt. Dvs restidsminskningen äts upp av att många är beredda att flytta längre ut. Skälen till att flytta längre ut är många. Priserna är lägre, miljön är bättre, området lugnare, närheten till natur... Blev då restidsminskningen en vinst? Om många flyttar längre ut istället för att bo kvar görs ju inget annat produktivt med tiden än att resa. Fler kilometer förvisso, men det finns knappast något egenvärde i det. 

Nu är detta ett konstruerat exempel, men en snabb blick på vad som faktiskt har hänt i Sverige det senaste halvseklet är talande. Städer har fullkomligen exploderat ut över enorma arealer och idag är dagspendlignsregionerna glesa och jättelika med flertalet kranskommuner varifrån många pendlar in den där halvtimman. Det har inte blivit några restidsvinster därför att strukturen har förändrats. Istället har strukturförändringarna ofta medfört ett så radikalt ökat transportbehov att det tidsmässiga avståndet mellan människor och målpunkter blivit längre till följd av ovan nämnd effekt plus trängsel. Detta är ingenting som den samhällsekonomiska kalkylen känns vid, men effekten är helt verklig och påtaglig. Den har en stor inverkan på samhällsekonomin och på vad som blir samhällsnyttigt och inte. 

Som sagt gäller inte samma mönster för all typ av resande. Restidsförkortning kan vara mycket värt också. Och det är just det som är problemet. Restidsminskning är inte alltid en vinst. Det beroro på...