Olycka eller kollision? Om ordval och terminologins betydelse
Om någon svingar ett järnrör på stan och detta sedan träffar någon annan person kallas inte detta normalt sett för "olycka". Vi ser det som självklart att man inte svingar järnrör bland folk som kan bli skadade. Det förutsätts att den som ändå svingar järnröret är medveten om konsekvenserna det får om det kan råka träffa någon annan. Personen anses direkt ansvarig för handlingarna när det handlar om att svinga järnrör ute på stan och detta syns i det sätt händelser beskrivs. Man kommer "beväpnad" med ett järnrör. Man "går loss" på omgivningen. Så står det i de översta artiklarna när man googlar på "stålrör". Den som svingar ett järnrör är i högsta grad subjekt i det som händer, fullt ansvarig.
Säg att vi byter ut järnröret mot något annat i metall. Något lite större och tyngre. Något med mer energi. Något ännu farligare. Kanske en bil. Helt plötsligt ändras spelreglerna. När man svingar runt sin bil på stan så behöver man inte vara medveten om konsekvenserna, riskerna, och har inte heller ansvar för dem. När en bilist krockar är det en "olycka". Att männskor dör eller skadas är en "olycklig omständighet". By default. Oftast är det inte ens människor som krockar utan förarlösa fordon. Det är "bilen" som "förlorat kontrollen", "voltat" eller "fått sladd", inte föraren. Man får intrycket av att föraren i en bil mest bara sitter där som en gisslan helt maktlös inför vad bilen kan få för sig att hitta på. Som om bilen var en naturkraft och föraren blott en passagerare.
Naturligtvis förhåller det sig inte så. Det är alltid trafikanten som förlorar kontrollen, krockar eller vad det nu är. Det är då absolut inte bilen som plötsligt får för sig att dansa runt på vägen. Det är inte heller alltid frågan om "olyckor". Begreppet är bara ren kosmetika för att dölja ett faktum: De flesta så kallade "trafikolyckor" sker till följd av medvetna felhandlingar, chansningar. Helt analogt med att dra ut med sitt järnrör på stan, svinga runt det och hoppas på att ingen kommer ivägen. Det handlar om att använda terminologin för att skapa en social acceptans kring felhandlingarna, ren och skär ursäktsretorik, och detta understödjs av våra myndigheter. Till och med polisen ägnar sig regelmässigt åt att ursäkta dråp och mord, när de görs med en bil. För då har man frikort. Alla kollisioner är naturligtvis inte bilförarens fel, ibland är det verkligen en olycka eller någon annans fel. Men vi måste sluta utgå ifrån att föraren bara hade en extrem otur och bara var ett offer för omständigheterna.
Hur vi benämner saker har betydelse för hur det uppfattas och värderas. I NYC har man bytt namn på "Accident Investigation Squad" till "Collision Investigation Squad". Man har också beslutat att poliser officiellt ska benämna krockar som "collision" och ALDRIG NÅGONSIN som "accident".Kollision tycker jag är ett bra ord, för det är neutralt. Det är inte ursäktande som "olycka", men inte heller dömande som "misshandel"/"dråp". Innan man utrett saken kan man ju inte veta vad det var, och myndigheter bör då förhålla sig neutralt. Frågan är bara hur länge vi i Sverige ska fortsätta att legitimera livsfarliga chanstaganden så länge de sker med bil?
