Min Vision

Jag har alltid varit kritisk till begreppet "Supercykelväg", eller i alla fall hur det använts i debatten. Det har blivit en eufemism för vanlig hederliga cykelbanor som håller godtagbar standard. Detta är i och för sig en raritet, vilket också är skälet till att det är politiskt gångbart att benämna det som "super". De flesta så kallade cykelbanor är helt enkelt så genomusla att lägsta godtagbara standard definierad för 50 år sedan framstår som så pass bra, som "super". Jag ser personligen dock ingenting som är "super", exceptionellt eller extraordinärt, med att bygga cykelbanor utan feldoserade kurvor och stolpar mitt i. Det är, som sagt, en lägsta standard man kan förvänta sig. Det betyder i och för sig inte att det inte går att uppfinna riktiga supercykelvägar...

Supercykelvägar borde motsvara den så kallade "motorvägen", fast vara till för cyklar naturligtvis. Vad innebär det rent konkret? Vad karaktäriserar en motorväg?

• Planskildhet
• Mötesfrihet
• Prioritet
• Hög hastighet
• Generöst med utrymme
• Väl tilltagna kurvradier
• Minst två filer i varje riktning

Det finns säkerligen många olika möjliga tillämpningar som satisfierar ovan nämnd karaktäristik. Jag tänker försöka beskriva en möjlighet, så målande som möjligt eftersom min konstnärliga förmåga är begränsad.

En möjlig implementation
Städer och samhällen kopplas ihop med hjälp av ett nätverk av breda och upphöjda plexiglasrör. Rören dras parvis, ett för vardera riktning. I varje rör finns minst två rejält breda filer. En för avfart och påfart, samt (minst) en fil för trafik förbi på- och avfarter. Lämpligt placerade riktigt höga skorstenar ger ett rejält självdrag (=medvind) som möjliggör hastigheter på 70 km/h utan specialiserad utrustning eller exceptionell fysik. Alltså samma effekt som korsdrag i ett hus, eller "drag" i kaminens skorsten, fast uppskalad för att ge en riktigt rejäl medvind. Upphöjdheten möjliggör också ett utjämnande av lutningar. När man väl trampat uppför påfartsrampen så är vägen fri från kraftiga lutningar. 

Eftersom det bara är cyklar som ska gå på konstruktionen krävs knappt någon bärighet. Det gär konstruktionen mycket billig att anlägga. Allt görs prefabricerat och sätts ihop lite som lego. Det blir också i princip underhållsfritt. Plogning behövs inte, då det finns tak. Ventilation sker genom självdraget, eftersom det inte går motortrafik i rören är farliga utsläpp också mycket små. Nätter och helger byts kontinuerligt uttjänta sektioner ut. Förväntade sättningar kan vid behov justeras under drift. Att rören är upphöjda minimerar också ingreppet på naturen. Inga djurstigar eller -korridorer bryts av, ytterst lite mark krävs för själva fundamentet till pålarna.

Upplevelsen att använda dem blir extraordinär. Till att börja med är väderfaktorn ett minne blott. Aldrig mer behöver man oroa sig för ifall det ska vara plogat, aldrig mer kommer man fram genomvåt, aldrig mer kommer man drabbas av motvind. Vidare serveras cyklisten en helt slående utsikt. Resan blir fylld med fantastiska vyer. Man kommer inte märka att man får daglig motion, vilket för alla som kommer lockas att börja cykla mår bättre i vardagen. Det är vad jag kallar en Riktig Supercykelväg.