Min Vision

Från solen kommer varje timma lika mycket energi som mänskligheten använder ett helt år. Det är fantastiska mängder energi. Även om vi bara skulle förmå utnyttja en handfull procent av den energin skulle jordens energiproblem försvinna. Det låter som rena sience fiction, vilken dröm.

Solenergi är inte bara en mycket tilltalande lösning på världens energiproblem, den är också en väldigt demokratisk resurs. Solen strålar ungefär lika mycket på oss alla. Om man jämför med många andra energikällor till exempel kol, olja, kärnkraft och vattenkraft som bara finns tillgängligt på vissa platser för ett fåtal enorma bolag och mer eller mindre korrupta regimer, så är solkraft tillgängligt för alla att utvinna. Solkraft är tillräckligt billigt för att vem som helst ska kunna köpa sig utrustning och producera sin egen el. Även om vind sägs vara en småskalig bransch där vanliga människor kan vara med och vara producenter så är det ändå mil ifrån solkraft. Det är först med solkraft som "vem som helst" som prioriterar det kan utvinna sin egen solenergi och därmed göra sig lite oberoende. Och billigare ska det bli.

I detta nu pågår stora forskningsinsatser för att möjliggöra extremt billig produktion av solceller. En idé är att göra det möjligt att trycka solceller på rulle. Produkten är framtagen främst för att passa i länder som inte har ett utbyggt eldistributionsnät. Men den trevliga bieffekten är ju att även vi som har ett eldistributionsnät kan använda den för att vi vill ha renare, bättre och billigare elektricitet än den man får från halvkorrupta semistatliga skandalföretag såsom Vattenfall. 

Faktum är att billig solel på allvar helt skulle förändra spelplanen genom att överföra makten över elproduktionen till folket. Aldrig tidigare i vår industrialiserade historia har detta inträffat. Upptäckten av ny energi drev den agrara och den industriella revolutionen, två av varandra ömsesidigt beroende processer. I jordbruket uppstod kraftiga effektiviseringar vilket skapade tillgång på arbetskraft, vilken kunde tas i anspråk av den växande industrin. Men under de cirka två sekler som världen varit industrialiserad har kontrollen över själva möjliggöraren, energin, varit förbehållet ett fåtal. Det har varit något som gjort en handfull personer löjligt rika, det har varit något att kriga om och det har varit maktmedel både gentemot medborgar och gentemot andra suveräna stater. Energiförsörjning räknas som så centralt för samhällets funktion att elnätets känsliga noder är topphemliga. Allt detta blir obsolet.

Istället för en starkt centraliserad energiproduktions- och distributionsmaskin kan det uppstå en distribuerad apparat där makten över energin är demokratiserad och i var mans och kvinnas ägo. Detta är värdefullt ur en principiell synvinkel, men kanske främst om man beaktar olika former av katastrofscenarion. Med egna solceller kan man kanske laga mat, kommunicera med yttervärlden, ha en eller annan lampa på natten, genomföra reparationer med elektriska verktyg och så vidare även om någon främmande nation bombar sönder det nationella elnätet eller många elproduktionsanläggningar måste tas ur drift av något skäl. Det skapas en redundans, vilket gör tillgången på el mycket mer robust.

Det handlar om en revolution i paritet med den industriella. Då handlade det om att lära sig att använda energin i vår tjänst. Nu handlar det om kontrollen och makten över densamma.