Min Vision

Vi har alla hört de svepande generaliserande kommentarerna omkring hur cyklister inte sköter sig i trafiken. De far fram som fartdårar i lycra och lyckas samtidigt vara ivägen för och blockera den riktiga (bil)trafiken för att de är så långsamma och bara vinglar runt. I total anarki ignorerar cyklister alla lagar och regler, och vad värst är; ofta utan hjälm. Ingenting har de innanför pannbenet att skydda, Likt självmordspiloter far de omkring och är en fara både för sig själva och andra.

Vad som är sant och inte spelar ingen större roll när vi människor börjar lufta vår uppdämda ilska. Och det kan väl vara okej. Jag kan leva med att dessa historier förekommer över köksborden lite varstans i Sverige. Det florerar alla möjliga myter över våra köksbord. Historierna är helt uppåt väggarna osanna naturligtivs, men faktacheck vid köksbordet? Nej, någonstans måste det finnas en frizon för trams också.

Vad som däremot är problematiskt är när myndigheter såsom polisen gör officiella uttalanden baserade på dessa myter. På kort tid har polisen gjort flera riktigt klumpiga uttalanden i tidningar. Från Stockholm rapporterar Metro och SVD om en hastighetskontroll på Götgatan. Här påstår polisen att cyklister dödat 3 personer i området runt Götgatan de två senaste åren. Eftersom cyklister dödar 1 till 2 personer per år i den nationella statistiken är siffran märklig. Det skulle betyda att i stort sett alla dödsolyckor i Sverige orsakade av cyklister inträffade i området runt Götgatan de senaste två åren. En ganska häpnadsväckande uppgift ifall den skulle vara sann. Vidare påstås att flera hundra har skadats av cyklister.

Tyvärr för polisen då är uppgifterna inte sanna. När SVD granskar uppgifterna framkommer att det endast skett 35 olyckor mellan cyklister och fotgängare, varav endast en dödsolycka, sedan 2010. Den dödsolyckan inträffade vid Stadsgårdskajen år 2012. Hur polisens hastighetskoll på Götgatan minskar riskerna vid Stadsgårdskajen är en gåta.

I Göteborg påstår polisen att cyklister som bryter mot lagen är en fara för sig själva och andra. Vidare påstår de att cykeln säkerhetsmässigt är likvärdig med en bil. Det senare påståendet faller på sin egen orimlighet. Det krävs endast mycket små kunskaper i klassisk mekanik för att klara av att falsifiera det påståendet. Man kan också använda statistik. Följande graf visar respektive trafikslags procentuella andel dödade i trafiken.

Det är uppenbart att bil och cykel inte är säkerhetsmässigt likvärdiga.

Att cyklister som bryter mot lagen skulle vara en fara för sig själv och andra är också ett påstående som måste granskas. Som framgår av bilden ovan tycks cyklister inte vara någon större fara för andra. Men de kan ju vara en fara för sig själva. Cykelolyckor utgörs till 70-80 procent av singelolyckor. Vad som är slående är att merparten av dessa olyckor inte har samband med lagbrott utan går att hänföra till brister i fordonet, misstag vid framförandet samt brister i infrastrukturen. De två förstnämnda kategorierna kan handla om bromsar som låser sig, personer som bromsar för hårt på frambromsen och åker över styret. Det sistnämnda handlar om dålig halkbekämpning, rullgrus, dålig linjeföring, dålig beläggning, betongsuggor och stolpar i cykelbanan med mera. Däremot tycks lagbrott inte vara någon ledande olycksorsak bland cyklister.

Det generella påståendet att cyklister är en fara för sig själva och andra när de till exempel cyklar mot rött är alltså utan förankring i verkligheten. Faktum är att det finns goda skäl att tro att rödljuscyklare cyklar säkrare. Krister Isaksson är en av Sveriges ledande cykelexperter. När han gick igenom olyckor där cyklister blivit påkörda och dödade av lastbilar visade det sig att olyckorna hade ett mycket märkligt mönster. De inträffar ofta i korsningar i samband med rödljus. Cyklisterna tillhör en traditionell lågriskgrupp; kvinnor. De stannar för rött ljus och som sedan blir påkörda av en högersvängande lastbil när både lastbilen och cyklisten får grönt ljus. Olyckan hade sannolikt inte hänt om de cyklat mot rött. 

Då kan någon invända att man kan skada sig när man cyklar mot rött också. Det är sant, men medan de som stannar för rött drabbas av dödsolyckor årligen finns i hela STRADAs historia bara enstaka fall som möjligen berodde på rödljuscykling. Med andra ord verkar de som följer lagen bland cyklister vara en risk. I alla fall för sig själva.

Men verkligheten verkar inte intressera polisen speciellt mycket. Istället bedriver de ett arbete som tycks vara baserat på myter och fördomar. Kronan på verket verkar vara att få tag i journalister och sprida lögner om cyklister över land och rike. Det stör mig. För i verkligheten innebär fler cyklister en mer trafiksäker stad. Cyklister upplever också större lycka, har bättre hälsa och lever längre. Trots detta är polisen fortfarande ute och åker bil...