Min Vision

I tisdags kväll var jag på Trafikkontoret i Göteborg och tyckte till om järntorgsgatan. Den ska omdanas nu i och med att Skeppsbron så sakteliga håller på att bli verklighet. Egentligen är det mesta redan satt, men en driven planerare tog in en grupp engagerade cyklister och lät oss tycka till lite grann. Idén är att försöka lobba in småförbättringar. Jag tänker inte försöka återge mötet som sådant. I stora drag så snackade vi lite, åt räksallad, cyklade lite och snackade lite igen över en god bulle och pepparkakor. Vad jag däremot tänkte försöka göra är att lyfta upp några intressanta tankar som dök upp.

Bland annat tittade vi på hur hela sträckan från Landsvägsgatan till Packhusplatsen kommer att bli i framtiden. Tittade man på ritningarna såg man något märkligt. Där fanns bilväg, där fanns kantstensparkering, där fanns träd och där fanns en trottoar. Och sen när man satt allt detta så skulle cykeltrafiken knös in på nått sätt. Det vill säga, om man vill ha en separerad cykelbana måste något ryka, och det blir i så fall vi cyklister som blir syndabock. Om man till exempel tog bort träden eller parkeringarna så hade det blivit att cyklisterna snodde parkeringar eller träd. Om man istället från början hade tänkt lite mer cykel och ritat in en cykelbana och sedan sagt att antingen blir det parkeringsfickor eller så blir det träd så hade man sluppit den situationen vi har nu, att det blir cyklisterna som måste knös in på slutet. 

Det som är lite ironiskt är att man efter lite trolleri faktiskt fick in en cykelbana med en acceptabel bredd på den sektionen vi skulle titta på. Där räknar man med att 9000 motorfordon ska åka per dygn när Skeppsbron är klar. Med tanke på att trasslet vid Järntorget gör den länken mycket svårtillgänglig för bilister är det dock möjligt att det blir lägre trafik. 2008 var det 2600 fordon där. Lite längre fram efter Esperantoplatsen räknar man på 11 000 fordon. Det är ungefär som Linnégatan idag. Där får man inte in en cykelbana och tankarna nu är en cykelfartsgata. Som sagt finns självklart både träd och parkeringsfickor för bilar inplanerade. Hela den länken är också reservat för biltrafik ifall man skulle stänga Götatunneln, vilket kommer ske i samband med västlänkenbygget. Hela sträckan är gjord för att kunna konverteras till en fyrfilig motorboulevard. Vi kan alltså landa i en cykelfartsgata mitt i en motorvägslänk. Jag undrar om det kommer vara trevligt att cykla där.

Vi hamnade naturligtvis i en lång diskussion om vad som var att föredra i en innerstadsmiljö - cykelfartsgata eller egen cykelbana. Överlag tycker jag utgångspunkten var lite konstig i den diskussionen. Det var väldigt så att det fanns en mental låsning i att det finns ett innanför och ett utanför vallgraven. Det fanns liksom inte på kartan att fundera över om den här innerstadsmiljön växer och spänner ut till Mölndal och Högsbo. Det blev lite mycket av perspektivet "hur vill man cykla när man flanerar från Brunnsparken till Skeppsbron?" och för lite "hur får vi en fungerande innerstad, schysst flanering och arbetspendling till Högsbo på samma gata?"

Oavsett så vet vi att både cyklister och bilister föredrar cykelfartsgata-utformningen av Västra Hamngatan. Men där har det alltid varit blandtrafik. Den såg ut ungefär som Östra Hamngatan tidigare. Vad cyklister föredrar av cykelfartsgata och separerad cykelbana är okänt. Jag personligen ser flera fördelar med cykelfartsgatan för egen del. Det blir en bättre situation i korsningar för cyklister, särskilt vänstersvängar. En separerad cykelbana läggs runt om korsningen och blir ett andra klassens trafiksystem där cyklister måste köa ivägen för varandra vid rödljusen och där man måste vänta på flera på varandra följande rödljus för att göra en enkel manöver. En cykelfartsgata är lika lätt som en korsning när man kör bil, eftersom den är en del av det flödet.

Å andra sidan kan man fundera på hur Kalle 10 år eller Ester 75 känner inför cykelfartsgata. Cykelbanor och cykelinfrastruktur är inte till för mig i första hand utan för dem. Skulle jag våga släppa ett hypotetiskt barn på en cykelfartsgata som kanske dessutom är ersättningslänk för en motorvägstunnel? Å andra sidan är det ett statement. Bilar på cyklisters villkor. Kanske hinner det sätta sig så pass att människor istället för plåtburkar så att säga "äger" den idag förlorade allmänningen gatan?

Jag lämnar det för att avsluta med mina favorithatobjekt på Skeppsbron. Det finns en hel del riktigt urusla idér. Först ut: Ett underjordiskt parkeringsgarage. 800 platser i två våningar. Byggt för en p-norm på någonstans 0,7-1.0 bilar per hushåll i en del av staden där det verkliga bilägandet är 0.4 bilar påer hushåll i dagsläget. Enligt P-bolagets ordförande finns ingen ekonomi what so ever i att bygga källargarage, varken i ett plan (som är monsterdyrt) eller i två plan (som är ännu dyrare). Det enda som det finns ekonomi i är att bygga markparkering, men då räknar man inte med alternativintäkt för marken utan bara att anläggning, drift och underhåll ska gå ihop sig. Redan här börjar jag överväga att ta fram en öl ur kylen för att självmedicinera. Men idiotin slutar inte där. Ovanpå p-garaget ska man ha lite punkthus som är kiosker och uppgångar. Dessa har man strösslat ut i något obegripligt mönster. Det var nått om att Göteborgaren skulle få möta vattnet, varför saker måste stå lustigt i förhållande till varandra är en gåta, men så är det tydligen.

Detta leder hur som helst till att den stora cykelbanan längs kajen, utpekad som ett viktigt pendlingsstråk, istället för att gå i en rak och fin linje förbi hela Skeppsbron kommer tvingas göra ett svagt hugg inåt för att sedan hämta upp det i en sväng tillbaka. Sedan landar den i mitt nästa hatobjekt som är den planerade kollektivtrafiksknutpunkten vid Skeppsbrokajen. Där kommer cykelbanan ledas in mellan terminalbyggnaden och spårvägshållplatsen. Ett utpekat viktigt pendlingsstråk läggs alltså på en plats där stora mängder kollektivtrafiksresenärer kommer strömma ut och in. Är det seriös trafikplanering? Det där måste givetvis göras om, och det är riktigt bråttom. Annars blir detta en konfliktpunkt som kommer leda till mycket olyckor och onödig friktion. Dessutom kommer konflikterna leda till att pendlingscykelstråkets attraktivitet kraftigt minskas. En kedja är inte starkare än dess svagaste länk, och det gäller cykelbanor också. Är 50 meter uselt spelar det ingen roll att 2 km på vardera sida är bra.

Mitt förslag är att bygga över hela spårvägshållplatsen så att det blir en inomhushall och terminal hela vägen. Ovanpå lägger man sedan kommersiella lokaler i en smäcker skyskrapa. Cykelbanan får ledas ner i en bred tunnel (som schaktas ut först när man gör grundläggningsarbetet). Denna tunnel designas via en arkitekttävling och ljussätts av särskilt anlitad konstnär. En cykelparkering kan byggas in i anslutning till tunneln som fastighetens källare. 

Det finns som jag ser det bara två andra alternativ. Antingen gör man en brolösning för cyklister eller kollektivtrafiksresenärer. I det senare fallet kan man tänka sig samma ihopbyggnadsprincip som ovan fast man använder övervåning istället för bottenvåning för att förflytta kollektivtrafiksresenärer mellan terminal och spårvägsknutpunkt. Hur som helst illustreras här ett viktigt faktum: utpekat viktigt cykelpendlingsstråk behandlas utan vidare som en lågt klassad lokalgata med två bilar som kör där per timma. Hade det där varit ett utpekat viktigt pendlingsstråk för bilister hade man byggt en tunnel. Ja, och det har man ju som bekant redan gjort, Götatunneln.

Nej, man kan inte avsluta i total depression. Trafikkontoret har precis börjat titta på utformningen av cykelbanan. Målet är att den ska få bli så bred att man kan köra om även vid möte. En velostrada. Det finns också tankar på att göra den frostfri som ett pilotprojekt genom att använda spillvärme från olika håll. Men det går inte att säga nog många gånger: kedjan är inte starkare än dess svagaste länk. Se till att fixa till konfliktpunkten vid Skeppsbrons terminal nu innan det byggs!