MEMILs skrämmer knappast bort andra cyklister
Jag vet inte hur många gånger jag läst det och hört det, på nationella och internationella kanaler. Det här med att cykelentusiaster i spandex och lycra skulle vara ett skäl till att folk inte cyklar. Medelålders män i lycra som far fram i full kareta och cyklar ner fotgängare och skrämmer bort andra cyklister. I fasansfulla hastigheter på hela 25-30 km/h kommer de farandes. De borde köra mer hänsynsfullt, som bilisterna intill som snällt kör 45 - 55 km/h.
Eller vänta nu. Hur hängde det där ihop?
Man jämför gärna med Amsterdam och Köpenhamn, två städer som har en stark cykelkultur. Där cyklar en jätteliten andel på gamla "mormorscyklar". Bockstyren och lycra lyser med sin frånvaro. Tempot är ofta lite lägre. Alltså är det ett problem med cyklister som har dyra cyklar, dyra kläder och som har muskler nog att cykla snabbt. Så går logiken, om jag förstått den rätt.
Jag ska inte uttala mig om hur det är i Amsterdam eller Köpenhamn, jag har aldrig varit där, men en annan plausibel tes är att de som har cykling som ett intresse har betydligt högre trösklar innan de slutar cykla. Gör det tillräckligt otrevligt och cykla och andelen cyklister i lycra kommer att öka drastiskt för att alla andra slutar cykla. Det var det som hände i alla västvärldens städer under 50- och 60-talet. Det hände i Stockholm och i Köpenhamn (läs avhandlingen Trafikslag på undatag av Martin Emanuel för detaljer) likväl som i Amsterdam och många andra städer. Planeringsexpertisen övergav cykeltrafik till förmån för biltrafik. Städerna stöptes om för motortrafik. Cyklisterna skrämdes bort från vägarna av snabba och livsfarliga stålprojektiler. Det var en ökning av biltrafik och inte lycra-cyklister som orsakade dessa enorma dippar.
Det som skiljer Amsterdam och Köpenhamn från resten av världen är att de insåg att massbilism mitt i staden är en "dead end", jag föredrar det framför återvändsgränd som är det svenska ordet då implikationerna av massbilismen faktiskt är död och förödelse. Och de insåg det 40 år innan alla andra och la som konsekvens om sin trafikstrategi. Och som följd har de kunnat bygga upp en stark cykelkultur igen bland de vanliga medborgarna. Eftersom de stora massorna cyklar mycket så är det inte orimligt att anta att det fåtalet lycra-cyklister som vill cykla snabbt inte märks så mycket i den utsträckning det förekommer.
De erfarenheter som finns från Köpenhamn och Amsterdam visar att det handlar om att göra cykeln till ett smidigt alternativ. Det måste vara snabbare och enklare att cykla till affären än att ta bilen. Man ska inte behöva komma ihåg att ha hjälm med sig och på sig. Vägarna ska vara direkta och av god kvalitet. Och man ska slippa vara mitt ute i snabb biltrafik. MEMILs eller andra cyklister som cyklar snabbt är knappast ett problem. Men om det känns bättre så tillåt MEMILs att cykla i bilvägen då. Den typen av cyklister har oftast inget emot blandtrafik. Separerade cykelbanor finns för att farmor Agda 63, Kalle 8 och föräldrarna Björn 32 och Anna 30 ska känna att cykling är tryggt och fungerande för hela familjen. Inte för att Micke 23 på en landsvägsracer för 50 000 kr ska cykla för det gör han ändå. Så bygg för vanliga människor, och låt andra cyklister välja hur de vill göra. Bilväg eller cykelväg. Problemet löst.
Tyvärr finns det faktiskt många MEMIL-typer som tycker att cykelfält är bättre än cykelbanor. Argumentationen går: man syns när man kommer fram till korsningar så risken för att bilister svänger höger på en minskar.
Därför finns det vissa som t.ex förespråkar Stockholms senaste påfund, cykelfält mellan höger och vänster körfält.
Oftast handlar det ju om att de baserar sin erfarenhet av cykelbanor på 1m breda åbäken på Götgatan och då är det ju klart att ett 1.3m brett cykelfält där man faktiskt kan fortsätta rakt fram och cykla om folk utan att behöva hoppa ner för trottoarkanter, är bättre.
Studieresor till Köpenhamn och Groningen skulle nog inte skada.
Jag har hört den här typen av argumentation nu från två personer som faktiskt avstår cykling för att de är rädda för snabba cyklister.
Efter djupare gräv så visar det sig att vederbörande inte har cyklat på många många år och att deras upplevelser egentligen baseras på hörsäganden från media samt upplevelser från Götgatsbacken. Just erfarenheten från Götgatsbacken kan också ha baserats på tidningsartiklar sen polisen var där och bötfälde cyklister, svårt att få fram sanningen.
Att t.ex biltrafiken skulle vara boven i dramat brukar inte ens registrera. Det i mina ögon innebär en sak - man har nog inte cyklat tillräckligt för att kunna dra några som helst slutsatser själv.
Jag har alltid svårt att bemöta den här typen av påståenden och i slutändan brukar det bli att jag föreslår att de "försöker igen".
Men visst är det tramsigt att infrastrukturen i Stockholms innerstad idag byggs med MEMILs som utgångspunkt (cykelfält på Hornsgatan, cykelfält på S:t Eriksgatan, cykelfält på... ah you get the idea). Det är ju inte MEMILs som ens i Sverige utgör majoriteten av cyklisterna, och definitivt inte i länder som Danmark eller NL.
URL: http://onedaybeard.com/