Tänk om bostaden var som en bil
En analogi som ibland tillämpas för att beskriva en upplevd orimlighet i en prisreglering av bostadsmarknaderna i Sverige är bilar. Tänk om staten bestämt priset och kvalitet på bilar, då hade efterfrågan skenat långt över rimlighetens gränser och branschen skulle inte få lönsamhet, vi skulle få köa för de få bilar som producerades och det hade varit brist, tragedi och katastrof. Som om det inte finns hundratals kvalitetsregleringar av bilbranschen med typgodkännande och all annan formalia runt att introducera en ny bil på marknaden...
Ja tänk om bostaden var som en bil. Då hade bostadsbristen varit helt odramatisk. En bil kan man ju välja bort och leva utan. Man kan åka kollektivt, gå eller cykla. Men man kan inte gärna vara utan boende. Vi hade helt odramatiskt kunnat konstatera att samhället behöver kollektivtrafik också.
Jag spinner vidare. Tänk om man hade kunnat köpa sin bostad begagnad i Eksjö och enkelt flytta det till en uppställningsplats på 25 kvadrat i bostadsbristens Göteborg som man får hyra för 3 hundralappar i månaden av p-bolaget. Tänk om det funnits en norm som föreskrev att det skulle byggas tillräckligt många bostäder per bilparkering, att man inte får bygga fler bilparkeringar om man inte knör in lite bostäder. Idag är det tvärt om så att man måste knö in ett visst antal bilparkeringsplatser per bostad.
Men för att komma till pudelns kärna; tänk om man fick liksom man får bygga bilar också får bygga bostäder utan att de överklagas i 3 instanser i flera år. Tänk om man fick bygga så många bostäder man vill liksom man får bygga så många bilar man vill. Tänk om det var så. Då hade det kanske blivit lite fart på produktionen av våra bostäder. En grundförutsättning för byggnation är ju att man får bygga. Bilar får man bygga hur många som helst och sälja överallt, men däremot får man inte bygga så måna bostäder man vill vart man vill. Och det är i grunden det som skiljer de två åt, utom det uppenbara att en bostad inte kan väljas bort. En politisk, oförutsägbar och kostsam process som allt för ofta resulterar i upprätthållandet av status quo.
