Obligatoriskt gymnasium ett kraftfullt slag i luften
Socialdemokraterna föreslog nyligen att gymnasiet ska vara obligatoriskt istället för frivilligt, vilket det är idag. Detta ska då alltså vara en del i lösningen på de enorma problem vi har med utbildningssystemet i Sverige. Problemet är bara att gymnasiet i praktiken redan uppfattas som obligatoriskt. I praktiken är gymnasiet en förutsättning för att kunna få ett arbete, kunna försörja sig. Att verkligen lagstifta om obligatorium är alltså bara att formalisera ett redan upplevt krav. Det är inte att ungdomar inte återfinns i utbildningsinstitutioner som är problemet, utan att många inte lär sig speciellt mycket trots all tid som de spenderar i skolan.
I själva verket börjar problemet långt tidigare. Barnen halkar efter redan i lågstadiet jämfört med målen. Detta är en av drivkrafterna till att ständigt utöka skolplikten. Genom att lägga till ett extra år kan man kompensera för att det går lite långsammare än man tänkt. Men sedan anpassar sig systemet till de nya marginalerna, skolan blir mer lågintensiv och man måste lägga till ett år till. Eller tre, eller fem.
Samma mekanism återfinns överallt i samhället. De flesta har exempelvis ett förhållningssätt till ekonomi som gör att utgifterna definieras av inkomsten snarare än av behovet. Man drar på sig de utgifter man klarar, istället för de utgifter man måste ha. Också inom ett så olikt område som trafiksäkerheten finns ett begrepp som beskriver samma mekanims, nämligen riskkompensering. När man upplever en större säkerhet tar man ut det genom att köra med sämre marginaler.
Faktum är att skolans problem formuleras i Parkinsons lag: Arbete vidgas så att den tid som finns avsatt fylls upp. Fast med en modifikation. Arbetet vidgas så att lite mer tid än den som finns fylls upp.
Så vad ska man göra då? Lägga sig ner och ge upp inför det faktum att allt faller till följd av ostoppbara naturkrafter? Naturligtvis inte, men det underlättar att känna till problemet om man vill motverka det. En del i problemet är att ständigt lägga till år i utbildningen. Det är detta som tillåter tempot att ständigt sjunka. Det var inte länge sedan högstadie räckte. Idag bör man ha kandidatexamen för att kunna vara attraktiv på stora delar av arbetsmarknaden. Imorgon ska väl alla vara doktorer också. Kunskapsinnehållet kommer vara det samma, studietiden dubblad eller värre.
Grundproblemet är att det tar allt längre tid för att nå samma kunskapsnivå. Detta måste motverkas genom att ställa högre krav och aktivt arbeta mot det naturliga tempofallet. Det är inte svårare än så. Att lägga till fler obligatoriska år adderar bara till problemet. Gymnasiet upplevs dessutom redan idag som ett måste av ungdomarna, alltså formaliserar förslaget bara praxis. Det kanske i sig är åtråvärt, att man vill att bestämmelserna speglar upplevelsen i verkligheten, men förslaget förändrar ingenting och löser inga problem. Förslaget är alltså innehållslös retorik, och ett kraftfullt slag i luften.
