Avenyn
Ett ständigt sorgebarn i Göteborg tycks vara Avenyn, vår kära paradgata som tyvärr bara tappar och tappar i attraktivitet. En ny plan och vision har lanserats. Det ska bli piazza-golv, och träd. Och det ska lyfta Avenyn till en paradgata av internationell klass. Men problemet är väl att Avenyns problematik är djupare än vad lite smink löser. Det är djupa strukturella problem. Inte minst orsakad av vissa urbana hål alldeles i närheten. Jag har försökt visualisera vad det handlar om:
Bilden visar några av alla urbana hål i rött. Och som synes är det inte direkt brist på röda ytor. Heden är i särklass störst, men vi har också Kungsparken, Kungsparkeringsplatsen (Kungstorget), Grönsaksparkeringsplatsen (Grönsakstorget), Vasaparken, infills vid Park Lane och Götaplatsen samt området mellan Valhalla IP och Nya Ullevi.
Så vad göra?
Svaret är naturligtvis enkelt: bygga stad. Heden och Kungsportsparken kan förtätas med vanlig hederlig kvartersstad, Nya Allén tas med fördel bort till förmån för en mer samlad stadsgata i form av en dubbelriktad Parkgata. Torg-parkeringarna kräver något annat. Kanske kan de få bli torg som det var tänkt från början? Kungsparkeringsplatsen kanske kan få en byggnad till för annars blir det nog för stort. Infillsen får bli just infills. Området vid Mölndalsån förtätas lämpligen med kvartersstad. Totalt blir det plats för över tiotusen nya boende (om samma täthet uppnås för det nybyggda som i Olivedal), och stadslivet runt Avenyn får förutsättinngar att få ett uppsving, växa och blomstra. Det är ganska självklart egentligen. En paradgata utan omgivande stad kommer ha svårt med stadslivet. Svårare än så är det inte.
Men grönområdena då? Hedens gröna lunga och Kungsparken och...?!
För vissa Göteborgare tycks det här med grönområden vara känsligt. Trots att det i Göteborg finns mer grönyta per person än i de flesta andra städer och trots att det mesta av alla gröna ytor inte används eller används mycket sparsamt så är det återkommande önskemålet MER grönytor. Och att bebygga grönytor tenderar att vara politiskt omöjligt (så länge de inte är ute i periferin på jungfruelig mark, dvs riktig orörd mark i stadens utkant som är jätteviktig att bevara ur ett ekologiskt perspektiv). Lyckligtvis går det att bemöta all irrationell bevarandeiver.
Det första viktiga att påpeka är att den totala mängden grönyta i staden är helt ointressant, i alla fall om man utgår ifrån att staden ska utformas efter att fungera bra för människor och våra behov. Det som verkligen är intressant är mängden grönyta som är tillgänglig, använd och uppskattad. Det bör vem som helst kunna hålla med om.
En viktig faktor för att parker ska bli just detta är att det finns ordentligt med boende nära för att fylla upp parken med genomströmning och liv. Det finns teoretiskt något optimum när parkområdena inte är för små och överfulla men det samtidigt finns plats för ordentligt med boende för att försörja parkerna. Idag är situationen i Göteborg sådan att parkerna i stort ofta gapar tomma. Det är alltså långt kvar till att många parker blir överfulla. Så då kan man ju använda lite parkyta och bygga. Då tillförs boende och den parken som blir kvar blir tillgänglig, använd och uppskattad.
Det viktiga är alltså inte hur mycket, utan hur bra. Och i "bra" ligger ju bland annat att parken ska vara naturlig för människor att besöka, dvs ligga nära. Men det är ju inte bara antalet människor som avgör om en park blir bra, parken måste hålla kvalitet också. Och då är det så finurligt att med lite mindre park och lite mer boende kan man också koncentrera insatserna i det parkbeståndet som finns och därmed höja service. Visst, hur man än vänder och vrider på det blir det totalt sett mindre yta med gräsmatta och träd, men som vi kom överens om ovan var det ointressant. Det intressanta var ju att parkerna blev tillgängliga, använda och uppskattade. Och genom att göra dessa åtgärder menar jag att vi förvisso får mindre gröna ytor, men samtidigt också betydligt mer ANVÄNDA och TILLGÄNGLIGA parker. Så även park-vänner är VINNARE på strategisk förtätning.
