Det måste finnas ett bättre sätt
När jag växte upp fanns det två sätt att bo på: Villa i trädgård och lägenhet i trista lamellhus i park. Eller, det är inte riktigt sant. Det fanns kedjehus i SCAFT-ringar också. Och man ville ju inte bo på varandra i en trång och unkig hyresrätt. Kedjehus i SCAFT-ring var väl inte katastrof, men helst skulle man bo i riktig villa. Det var liksom det högsta steget i evolutionen. Att ha Volvo, Villa, Vovve.
Så här vill alla bo, eller?
Så var det att växa upp i 1990-talets Sverige. Och det är en slags bild som lever kvar väldigt starkt. Historien om varför jag skrev detta inlägget börjar med diskussioner om förtätning som drivits på debattforum Kinda, en facebookgrupp. Jag har bott i Rimforsa en stor del av mitt liv och bryr mig om samhället, vill att det ska utvecklas i en positiv riktning. I den här diskussionen så är det många människors mentala bild att det måste vara på ett visst sätt, och att alla måste dela samma dröm om Volvo, Villa och Vovve. Enda chansen att få ekonomi i nybygge är att smälla upp megadyra skokartonger delyx nere vid vattent för övre överklass-pensionärer som inte orkar med villa längre. Och det är liksom då alltså alternativen som finns. Alla andra vill såklart ha villa. Jag tror inte på det.
Kinda är som många andra kommuner en kommun med negativ befolkingstillväxt. Trots alla fina grönområden, närhet till naturen, sjöutsikt och mycket god tillgång till villor. Dettä är såklart kvaliteter, men det är inte alla kvaliteter som man kan tänka sig och det tycks inte vara tillräckligt. De flesta väljer helt enkelt att bo någon annanstans. Och så sitter ett antal människor i medelåldern som köpt in i den här Volvo, villa och vovve-drömmen och undrar varför så få vill flytta till deras idyll.
Det är för alla andra, som inte köpt in i vad som essentiellt är bilsamhällsdrömmen; att vi ska bo på ett ställe, jobba flera mil bort, göra aktiviteter någon annanstans och så vidare. Alltså, att samhället ska vara en slags samling med monofunktionella öar som man tar bilen mellan. Detta förhållningssätt går minst sagt i otakt med tiden, och det är också därför färre väljer exempelvis Rimforsa. Man vill inte ha 4 mil till närmaste kvällshäng, 4 mil till sitt arbete och 2 mil till närmaste klädshopping.
För mig är det uppenbart, Rimforsa behöver nya kvaliteter. För att dessa ska kunna uppstå krävs förtätning. Och förtätning är ett riktigt läskigt ord. Många ser framför sig mardröms-lameller i öststatsbetong, eller i varje fall oattraktiva husipark-områden.
Mer av detta? Skulle inte tro det!
För många representerar dessa två foton ovan verkligen alla sätt som går att bygga på. Och då är det begripligt att man inte tror på förtätning utan tror att villa är det enda människor vill bo i. Men jag vägrar helt enkelt tro på att detta är allt. Det måste finnas ett bättre sätt att bygga. Och som av en händels har jag hittat just detta. Ett bättre sätt att bygga. Med Rimforsa som exempelort vill jag visa hur man skulle kunna göra förutom hyreskaserner och villa-sprawl. Jag vill visa en förtätning som tillför värden till orten utan att ta bort de som redan finns. Jag vill visa en utveckling som jag tror på.
Gamla Kalmarvägen - ett levande stråk med verksamheter och bostäder
Redan idag är Gamla Kalmarvägen lite mindre sovande än resten av byn. Här finns en rik variation av verksamheter och byggnader. Här finns bland annat café, gym, blomsterhandel, kyrka, begravningsentreprenör och frisör. Här finns stora förutsättningar för att bygga vidare på det. Jag tänker mig något i den här stilen:
Mänsklig skala som passar väl in i mindre orter samtidigt som förtusättningar för verksamheter förbättras.
Tomten framför församlingshemmet
Den här tomten ligger centralt, bara ett tiotal meter från torget och ICA. Idag är den öde. Hetaste tipset idag är att den kommer fortsätta vara det, eller bli seniorboende. Gissningsvis i stil med bild nummer 2. Låt mig föreslå ett alternativ:
Ett lite mer fantasifullt radhusområde med charm och unikhet. Småskalig fastighetsindelning istället för enhetlighet ger en mysig variation.
Dalvägen - stationsnära småstadsurbanitet
Dalvägen är idag en kraftigt underutnyttjad möjlighet. Här finns en fotbollsplan, impediment, en enorm parkeringsplats, mer impediment och tja... ännu mera impediment. Detta precis bredvid Rimforsa station där alla kollektivtrafiksanslutningar finns (nåja förutom expressbussarna, som något smartskaft gjort en egen hållplats för vid riksvägen) . Från bättre tider finns lite småstadsurban bebyggelse i form av det så kallade "Järnvägshotellet". Det tänker jag att man kan bygga vidare på. En tänkbar möjlighet är:
Än en gång mänsklig skala som passar väl mindre orter, fast som tillför annan kvalitet. Gatan blir ett inbjudande promenadstråk, det blir lägenheter för unga och lite plats för verksamheter.
Avslutande tankar
Jag ville visa att det finns flera sätt att förtäta på, att det finns alternativ till att gå till de stora drakarna och få sovjet-bunkrar till överpriser. Det går att skapa attraktiva och vackra miljöer utan rulla ut villamatta, och det går att tillföra nya kvaliteter med hjälp av bebyggelse som passar väl in i villadominerade samhällen. Förtätning måste inte vara läskigt och farligt. Rätt gjort kan det istället vara ett enormt språng framåt. Ett sätt att bredda den lilla ortens ensidiga fokus på naturnära och också skapa lite stadskvalitet utan att förta naturen. I alla fall i Rimforsa tror jag villa-strategin skulle må bra av att kompletteras med visioner för att få in andra kvaliteter. Jag säger inte att det måste utvecklas exakt så som jag beskriver här, men detta utgör ändå ett förslag som visar hur spännande möjligheter som finns, om man vågar tänka lite utanför *boxen*.
Vad är då bra med just mitt förslag?
Jag vill trycka på att jag förslår förtätning som tar hänsyn till omgivningen, sker i mänsklig skala och baserar sig på det uppskattade materialet trä. Det är i stort ett alternativt sätt att bygga "småhus" som ändå möjliggör täthet, och på grund av täthet mer handel och annan service. Mycket av husen kan uppföras småskaligt av olika byggherrar, vilket skapar konkurrens och rimliga priser. Tänkbara aktörer är exempelvis de småländska småhustillverkarna som skulle kunna leverera husen i byggsats. Det här är små hus som de klarar av. Det som skiljer sig från vad som finns idag är strukturen. Försiktigt införs en tydlig urban struktur som kompletterar villa-strukturen i övriga byn väl. Orten breddas och kan tilltala fler.