Elmotorvägar är en dålig idé
Det finns en elreligion i Sverige. Så fort något är drivs direkt av el anses det miljövänligt. Så om man vill göra något miljövänligt verkar receptet vara att plugga in el i det på något sätt. Elfordon har till exempel fått en rejäl renässans. Här i Göteborg ska det köras elbussar. Sisådär ett halvsekel efter att vi avveklade trådbussarna kommer nästa generations elbuss. Det verkar vara en god idé. Det gör bussarna mindre bullriga, vilket bör ses som den största vinsten. När det gäller klimat och miljö tror jag det för bussarna egentligen bara är en marginell förbättring. Kollektivtrafik är redan ett av de minst miljöskadliga sätten som går att resa på, per plats räknat. Men det är såklart positivt att det blir bättre, oavsett hur lite eller mycket bättre det blir.
Lika övertygad är jag inte om elmotorvägar. Denna idé har fått ett nästan odelat positivt mottagande, vad jag förstår. Man får leta länge för att hitta en avvikande uppfattning om elmotorvägarnas förträfflighet. Bara det får mig att reagera, en unison lovsångskör brukar indikera att något är fel. Eller som en viss Wilde sa "När folk är överens med mig har jag alltid en känsla av att jag måste ha fel".
Det är många saker. Till att börja med måste idéer om Elmotorväg bottna i en ambition att ha vägtransporter som en primär strategi för godstransport i Sverige. I annat fall hade man utan större bekymmer kunnat konstatera att järnväg hade varit ett bättre alternativ, som dessutom redan är elektrfierat. Kombinationen gummi/asfalt jämfört metal/metall ger lite olika friktionskoefficienter och när det gäller hastigheterna godståg rör sig i gör det stor skillnad kontra lastbilstrafiken.
Det finns också en kapacitetsmässig problematik. Ett enda tåg motsvarar 40 lastbilar. Det riskerar snabbt att bli fruktansvärt trångt på vägarna helt i onödan. När man ändå är inne på siffror om antal kan man också prata slitage. Varje lastbil sliter på vägen motsvarande 75 000 personbilar (ref). Varje tåg som blir till 40 lastbilar blir alltså till ett vägslitage motsvarande 3 miljoner bilar, eller nästan hela Sveriges personbilsflotta. Dessutom blir det ju 40 förare som ska ha en lön istället för 1 lokförare.
40 är också antalet procentenheter av lastbilstrafiken som är utländsk. Även om nu svenska åkerier skulle anamma detta och skaffa el-lastbilar, varför skulle de utländska åkarna göra det? För att få fördel när det åker upp till Sverige nån gång per kvartal? Det är en stor kostnad, och nästan obefintlig vinst om man inte verkar i Sverige. Man kan ju vara överens om att det inte spelar någon roll hur många el-trådar man har ifall lastbilarna inte är utrustade att använda dem. Hur man tacklar detta problemet är olöst.
Hela den internationella aspekten tycks inte vara utredd. EU vill jobba med att flytta över gods till tåg. Det finns inte vad jag vet ett enda initiativ som syftar till att få till ett europeiskt elmotorvägsnät. Sverige kommer vara ensamma i en sådan satsning. Samtidigt jobbar EU ganska hårt med att få till ett europeiskt tågnät. Men i Sverige är vi tydligen ute och kör bil...
Saken är väl i slutändan sådan att lastbil är en dålig lösning för långväga transporter. Det förstår till och med bilens förlovade land USA. Där går ca 50 procent av ton-kilometrarna på tåg. I Sverige är den siffran inte riktigt lika smickrande. Den är 30 procent. Så skippa elmotorvägarna och bygg mer järnväg! Som bonus kommer detta också att frigöra kapacitet för persontrafiken och därmed dessutom medföra mer hållbara persontransporter.
