Min Vision

Jag läser igenom en gammal kommentarstråd till en YIMBY-krönika, Bilen i staden. Där gick vågorna höga på våren 2012. Det är nästan så att jag ångrar att jag missade det. Det blir skyttegravskrig där ena sidan hävdar att alla åtgärder som påverkar biltrafiken negativt är "bilhat" och livsstilsterrorism, medan den andra sidan menar att bil gärna får finnas men att motorleder kanske inte är den bästa idén i världshistorien. Anledningen till att jag tar upp den här gamla debatten är ett argument, som återkommer och återkommer och återkommer: "Sköt ditt liv, och låt mig sköta mitt". Inte formulerat exakt så, men varianter på det. "Lägg dig inte i mitt liv!" och liknande.

Det är ett vanligt argument. Det har förekommit i många diskussioner jag har varit med i. Det är lika vanligt som det är märkligt och tragiskt. Förutom att det är rent nonsens då. Politik är att driva förändring. Förändring påverkar människors förutsättningar att leva sina liv. Om man skulle utgå ifrån att ingenting fick påverka någon annan så blir politik omöjlig. Betänk att även skattesatser påverkar människors liv. Ska vi inte få diskutera skatter? Det håller inte, det förstår både du och jag.

Jag vet inte, hur bemöter man ens ett sådant argument?

Det är ganska fantastiskt egentligen. Vi vet vilken enorm effekt massbilism har på omvärlden, både lokalt och globalt. För regelbundna läsare är detta ingen nyhet. Flera tusen dödas varje år bara i Sverige av bullerstörningar och giftiga utsläpp. Ett hundratal avlider också i trafikolyckor varje år. Eller med mer internationell prägel: Ungefär varje 1,5e sekund skadas någon i en biltrafikolycka någonstans i världen. 35 000 människor avlider i USA och Europa, det är ett 9/11 World Trade Center nästan varje månad. När förklarar USA krig mot GM's massförstörelsevapen? Det är väl ändå hur som helst ganska häpnadsväckande att man kan rada upp dessa faktum för vanebilister och fortfarande få svaret "Men jag vill köra min bil", då underförstått "Tafsa inte på min bil!". Tunnelseende någon?

Tyvärr fortsätter tragedin bara vidare därifrån. Massbilismens krav på framkomlighet för bil har gjort det allt svårare att leva utan. Det leder till att allt fler hänvisas till ett stillasittande och inaktivt liv, vilket leder till komplexa välfärdssjukdomar med dyra behandlingar. Vidare har dess krav lett till glesare städer och ökade transaktionskostnader. 

På en mer global skala har vi havsförsurning och klimatförändringarna som kommer slå hårt mot framför allt den underutvecklade delen av världen, dvs de får betala priset för den utvecklade världens livsstil. De får betala genom att deras land blir översvämmat, deras befolkning drabbas av mer extremväder och att deras hemland blir obeboeligt på grund av värmen. 

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Det går att rada upp nästan hur mycket som helst om bilens påverkan på omgivningen. Om bilismen då påverkar andra, vad gör det med själva argumentet? För att det ska hålla så måste en grundförutsättning vara att man genom att välja bilen inte påverkar någon annan. Annars skulle man ju bara kasta sten i glashus. Men nu visar det ju sig att man när man tar bilen faktiskt påverkar andra ganska kraftigt negativt. Varför skulle det vara mer okej, egentligen? Lägger man sig inte i andras liv när man väljer att köra bil eftersom effekterna drabbar även omgivningen?

Så kanske finns det ett möjligt svar på det där argumentet "Sköt ditt liv, och låt mig sköta mitt": "Absolut, så fort du slutar med att lägga dig i mitt liv med ditt bilberoende".