Min Vision

Jag tog mig i kragen idag och tog mig ut i spridda skurar och gråtaskigt tandläkarväder. Och vad kan passa bättre en sån här mulen dag än en YIMBY-vandring för att lysa upp tristessen? Som tur var så inträffade en. Den utgick från Sannegårdshamnen och gick sedan i en slinga förbi Kyrkbyn och Eriksberg och så tillbaka igen. Det var långt, men det var trevligt!

Jag tänkte inte göra någon uttömande rapport om vandringen. En sådan kommer upp på YIMBYs hemsida förr eller senare, komplett med fina foton och text. Men när man går på såna här vandringar så får man ofta massor intressanta tankar. Vissa delar man där och då, andra bär man med sig och grunnar lite på. Jag har några sådana tankar som jag vill dela nu.

En tanke handlar om balkonger. Balkonger verkar vara väldigt viktig. För varje nybyggt hus har dem. Det är inte vilka balkonger som helst, utan ofta de största och flådigaste balkongerna som går att uppbringa. Det står ofta möbler på dem, men det är sällan människor ute på dem. Första september, kanske har det blivit höst, men det är i så fall fasligt tragiskt att vi sätter på de där balkongerna för enstaka sommarkvällar. Vad kostar de? Hade det gått att göra inomhus-utrymme av balkongutrymmet istället? Så kanske det hade kunnat få vara nyttigt för de boende mer än 2 sommarkvällar per år. Det känns som slöseri.

Men utanpåliggande balkonger är ändå hyfsat ok. Även om många huskroppar mer liknar värddjur för balkonger så tar de inte upp yta som realistiskt skulle kunna användas till boyta. Om man nu ska jämföra. Jag såg några andra exempel på "balkonger" som låg inskjutet i fastighetskroppen. Så viktigt var balkongerna att det var värt att offra flera kvadratmeter boyta. Men är det rationellt?

 

En annan tanke kommer med just nedersta bilden ovan. Det är en tredimensionell fastighetsindelning. Arkitektoniskt ser det rätt kul och spektakulärt ut. Men ovanpå en enorm bilparkering. Kunde det inte varit något roligare under? En idrottshall, en galleria eller vad som helst? Här finns i alla fall ett optimalt boende för den bilintresserade, om man ska försöka låta positiv om tragedin. I och med P-garaget är kopplingen till gatan noll och obefintlig. En sluten vägg. En plats man flyr från, och bara rör sig omkring med bil. Lyckat...

Skumma platser är något som överlag verkar väldigt vanligt i den här delen av Göteborg, som bilden ovan visar. Vad är det vi ser egentligen? Höghus-stubben andas 40-tal ABC. Jag tänker på Johannelund i Linköping när jag ser den. Och jag tänker att har vi inte kommit längre? Radhusen andas förort. Platsbildningen vet man inte riktigt om det är bilparkering eller torg eller gångstråk. Ur bild ligger nån gammal vacker lokal i tegel som ytterligare ökar förvirringen. Blandstad på ett nytt sätt. Istället för att blanda funktioner så har man blandat estetiska uttryck tills allt bara blev en enda sörja som ingen vet ut eller in ifrån. Överlag var detta ett område som var väldigt folktomt. Det kanske hänger ihop.

Men för att vara positiv har man annordnat sittplatser. Det fanns lite varstans. Men de låg ofta malplacé och användes inte. Stod tomma och öde. Där sittplatser behövdes fanns de däremot inte, vilket följande bild får illustrera:

Men YIMBY är bra på att improvisera, så det gick bra ändå. 

Överlag är nog intrycket att mycket av det nya är själlöst och spöklikt. Men det kanske besjälas med åren. Det som känns tråkigt är bristen på lokaler, oförmågan att göra levande gator och stråk, samt kopplingarna mellan olika områden som bygger på att alla har bil. Det känns inte så 2013 att hela området är sönder-SCAFTat. Det måste bli en skärpning snart om vi ska kunna bryta bilberoendet. Igen bekräftas mina farhågor, att "promenadstaden", att fotgängare, kollektivtrafik och cykel ska komma före bil vid planeringen bara gäller inom enskilda områden. Egentligen är det bara Bilstaden 2.0, med nytt retoriskt smink. Precis såsom SCAFT-68 föreskrev byggandet av bilsamhället. Inne i öarna matas området inifrån med gångvägar. Utifrån kopplas det med bilvägar. Det känns inte som att kommunen vet vad de sysslar med när de godkänner sånt här, och det oroar mig.