Det är dags att släppa cykelhjälmsparadigmet!

Bra förebyggande åtgärder kan karaktäriseras av tre viktiga egenskaper: (1) Åtgärden omfattar hela befolkningen istället för att bygga på egna individuella initiativ, (2) den skyddar automatiskt, och (3) behöver bara en isolerad implementation för att fungera. Ett bra exempel är till exempel vägstandard. Nisse behöver inte bygga sin egen säkra väg, det gör samhället åt honom och alla i samhället är välkomna att använda den säkra vägen. Alltså uppfylls (1). Vidare behöver Nisse inte göra något särskilt när han tar sig fram längs den här vägen. Rätt dosering i kurvor och ett bra underlag hjälper Nisse automatiskt, och därmed är (2) uppfyllt. Slutligen räcker det att bygga vägen med den här goda standarden en gång för att den ska fungera under lång tid, varken samhälle eller Nisse måste genomföra någon särskild behandling av vägsträckan varje vecka, månad eller kvartal, vilket uppfyller (3).

Det finns många bra åtgärder för ökad trafiksäkerhet. Förutom vägen ovan är airbags är ett exempel. Genom lagstiftning omfattar den alla bilar som produceras, de löser ut vid behov utan att kräva någon aktiv handling från de som färdas i bilen, och de byggs in i bilen en gång och finns sedan där under bilens livstid. 

Det finns också kassa åtgärder för ökad trafiksäkerhet. Ett exempel är cykelhjälmen Den är förvisso passiv - men uppfyller inte de två andra kritierierna. Användande bygger i grunden på egna initiativ och den kräver att man aktivt applicerar den varje gång man ska resa någonstans på sin cykel. En invändning är att en lag skulle göra att åtgärden omfattar hela befolkningen, men i praktiken gör människor fortfarande som de vill. Att hålla koll på att alla bilmodeller som säljs har airbags är en sak - att hålla koll på att alla människor som cyklar använder hjälm är däremot ogörligt. Cykelhjälmen fallerar alltså på två av tre punkter.

Men det är inte bara en kass lösning. Den är sannolikt också samhällsekonomiskt olönsam. Även om man bara räknar med en enda kostnad och en enda vinst, dvs inköpskostnad för hjälmen och sparade vårdkostnader hjälmanvändning ger upphov till, visar det sig att kostnaden sannolikt är större än vinsterna. En forskningsrapport hänvisar till två kostnads/lönsamhets-analyser utifrån dessa premisser som båda visar samma resultat. Det kan då inflikas att hjälmreklam och hjälmlagar minskar cyklingen, vilket leder till sämre hälsa och därmed högre vårdkostnader. Detta är inte med i dessa analyser. Samtidigt menar rapporten att andra åtgärder har visat en betydligt bättre nyttokvot - till exempel olika infrastrukturåtgärder, sänkta hastigheter och arbete mot rattfylleri. Dessa åtgärder har också fördelarna av att uppfylla de tre kritierierna som karaktäriserar goda säkerhetsåtgärder samt att uppmuntra fler till att cykla.

Det saknas i själva verket helt rationella argument för att använda cykelhjälmen som säkerhetsåtgärd. För det första är det som jag visade ovan inte en bra säkerhetsåtgärd till att börja med. Dessutom uppfyller den inte ett ytterligare kriterium jag vill ställa - "användarvänlighet". Cykelhjälm går att felanvända på flera olika sätt. Spänn bandet för löst, eller sätt hjälmen fel på huvudet och den är verkningslös, ja till och med farlig. En säkerhetslösning ska inte gå att felanvända, jämför med till exempel airbags.

För det andra har den förväntade minskningen av skallskador har inte inträffat med kraftigt ökat hjälmbärande. Människor tar alltså vaccinet samtidigt som sjukdomen sprids. Eventuella minskningar av skallskador som kunnat observeras bland cyklister i samband med till exempel hjälmlagar i olika länder tog sin början innan lagens införande och samma minskning kan också observeras bland fotgängare som inte bär hjälm. Detta "tredje faktorn"-problemet diskuteras i regel inte av hjälmförespråkare. Vidare är det långt ifrån säkert att risk per capita minskat. I regel följs ökat hjälmbärande av minskad cykling. Även om antalet skallskador minskar är det alltså inte alls säkert att de minskar utslaget på antalet cyklister. 

Och nu slutligen så visar det sig att det inte ens är en samhällsekonomiskt försvarbar åtgärd. Behövs fler argument? Det ensidiga fokuset på cykelhjälmen som säkerhetsåtgärd för cyklister kostar både liv och ekonomiska resurser bortom all rimlighet. Det är dags att släppa cykelhjälmsparadigmet! 


Kommentarer
Postat av: Erik Sandblom

Mycket bra skrivet Johannes. Dina tre punkter är troligen anledningen till att vi inte har bilhjälmar, trots att bilister får fler vårddygn för skallskada än någon annan trafikantgrupp i Sverige. När gäller bilar brukar ju frågorna tas på allvar, medan för cykling räcker det med symbolåtgärder.

2014-08-10 @ 16:03:07
Postat av: Sandra

Bilbälte? Haltar inte resonemanget om man jämför med bilbälte istället för airbag?

Svar: Bilbälte skiljer sig på flera sätt från cykelhjälm: - Integrerat i fordonet (vilket gör kritierium (1) lättare att uppfylla då det är lättare att hålla koll på ett hundratal typgodkännanden än flera miljoner cyklister).
- Nästan omöjlig att felanvända - som jag påpekar i texten är säkerhet ett system som inbegriper människan. Om lösningen är lätt att felanvända leder det till att skyddet uteblir och utrustningen riskerar att förvärra skadorna samtidigt som bäraren upplever sig skyddad och därför ökar sitt risktagande (riskkompensering är välbelagt)

Dessutom finns det många studier som visar på bilbältets effektivitet och när bilbälte infördes kan man se avsevärda säkerhetsförbättringar trots ökad exponering (mer bilkörning). Empirin är oerhört stark. Det samma kan inte sägas om hjälm.

Men det är korrekt att bilbälte är en sämre säkerhetslösning utvärderat från dessa kriterium som i princip beskriver hur effektivt lösningen kan implementeras. Och sure enough - alla använder inte bilbälte i slutänden. Men alla skyddas av airbags.
Johannes Westlund

2014-08-17 @ 00:30:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0