Min Vision

Miljöpartiet har gjort ett intressant och relevant utspel som jag tänkte kommentera. Det handlar om skolan. Det de säger är egentligen självklart. Skolan är så fruktansvärt usel och lämnar så många utan den utbildning de har rätt till att enbart marginella förbättringar har stor betydelse för hela samhällsekonomin. Det betalar sig bra att höja kvaliteten i skolan. Det är framtidsinvesteringar som går att räkna hem.

Men det handlar inte bara om pengar. Samtidigt har hela offentlig sektor - inklusive skolan - blivit allt sämre på att göra något med de resurser de får. En organisationsforskare skriver på SvD att det utvecklats en strukturell rädsla att göra fel inom hela offentlig sektor. Istället för att ägna sig åt "värdeskapande verksamhet" - eller vad nu motsvarande kan kallas inom den sektorn - ägnar man sig åt nonsensarbete. "Skyltfönster" är ett bra ord. Det ska se snyggt ut - substansen, det som finns innanför, det är inte viktigt.

Det är viktigt det här. Faktum är att den stora frågan inte handlar om resurstilldelning utan om organsiation. En ineffektiv organisation äter pengar. De flesta av oss kan Parkinsons lag utantill. Den bygger på observationer om att brittiska myndigheters administration av stormaktens kolonier tycktes kosta allt mer samtidigt som kolonierna som skulle administreras blev allt färre. Detta ledde fram till slutsastsen att arbete tycks expandera för att fylla den tid som är allokerad. 

Jag vill poängtera att detta inte bör tolkas som att offentligt anställda slöar på arbetet, så är det inte. Istället är det så att de i stor grad uppehåller sig vid arbetsuppgifter som inte leder till bättre resultat. Självklart sitter de och gör uppgifter, men ofta fel sådana. En välkänd sanning är att byråkrati expanderar för att möta behovet av den växande byråkratin. Efter en kritisk massa byråkrater är anställda kan de helt generera arbete åt sig själva utan att tillföra någonting till den egentliga verksamheten. Papper ska skyfflas runt, någon ska skriva nått PM som någon annan ska läsa och svara på och en tredje ska godkänna någon detalj och så håller det på. Krydda det med ökat fokus på att ta fram policydokument... 

Byråkratin är oerhört farlig. Den är onekligen nödvändig till viss del, men man måste vara medveten om att den måste hållas i strama tyglar. Att ösa in mer pengar i överbyråkratiserade ineffektiva organisationer leder inte till högre resultat. De organisationerna har redan frikopplat resultaten från anslagen helt och hållet. Därför måste ekonomiska satsningar gå hand i hand med organisationsutveckling. Så också i skolan. Frågan är bara vilket parti som vågar anta den mer komplexa hållningen. Det är ju lättare att prata om x antal miljarder till y syfte.