Piratpartiets ledning abdikerar
Anna Troberg meddelade igår att hon inte står till förfogande för posten som partiledare nästa år. Efter de katastrofval partiet genomlidit under hennes ledning är det en naturlig följd att bära ansvaret och stiga åt sidan. Det enda som egentligen är förbryllande är att hon dröjt såpass länge med att anonsera sin avgång. Det sker 6 dagar innan partistyrelsen ska utse en ledning. Det känns inte särskilt ansvarsfullt genomfört. Smutskastningskampanjen hon engagerat sig i via externa medier sedan dess tänker jag inte nedlåta mig till att kommentera. Samtidigt annonserar även vice partiledare och partisekriterare sina respektive beslut att inte ställa sig till förfogande för vidare arbete. Jag avundas inte partistyrelsen och valberedningen. De har en oerhört tuff uppgift framför sig. Men i grunden tror jag att det är bra att ledningen stiger åt sidan. Det öppnar upp för förändring, och partiet är i desperat behov av sådan.
Diskussionerna omkring detta har mest dominerats av tacktal. Jag vill blicka framåt och se möjligheter snarare än upphålla mig vid det som hänt. Det är intressant att senast jag kollade så låg Amelia Andersdotter som toppkandidat i en liten facebookomröstning. Topp 3 dominerades av kvinnor. Jag tycker det säger något om partiet och rörelsen, att man sätter kompetens framför kön. Andersdotter är definitivt inte populär för att hon är kvinna, utan för att hon har drivit piratfrågor på ett mycket kompetent sätt i EU-parlamentet, sin ringa ålder till trots. Hon är jämnårig med mig själv... (Och vad har jag uppnått - liksom?)
Jag tror inte Andersdotter är intresserad av posten, så det blir nog någon annan. Däremot tror jag Andersdotter har en egenskap som jag tror en partiledare för Piratpartiet behöver ha. Hon har en teknisk edge, även om den måhända rör sig mer på policy- och socioteknisk nivå. En viktig del just nu tror jag är att återta sitt övertag i frågor som handlar om hur teknik möter samhälle och hur man bör förhålla sig till det så att alla intressen viktas på ett rimligt och konstruktivt sätt.
Utöver detta bör nästa partiledare vara stark inom partibygge, och jag tror inte strategisk fingertoppskänsla är en nackdel. Givetvis är inte heller en god förmåga att hantera svärmrörelser och att hålla den interna världen i synk med den externa negativt, men de kan fyllas av andra personer inom ledningen.
För partiet tror jag det är viktigt att hitta ett samförstånd i vem man riktar sig till och varför samt skapa en fokuserad politik som har förutsättningar att locka dessa väljargrupper. Hittills framstår det som att det varit lite allmän medlemsanarki när det kommer till vilka frågor som prioriterats och också givetvis hur breddningen fortlöpte. Engagemang är givetvis positivt, men det krävs styrning för att få alla att dra åt ungefär samma håll. Det har partiet misslyckats med hittills.
Det är på många sätt en riskabel och instabil process som partiet nu hamnat i, men det är också en mycket intressant chans för partiet att ta nästa steg i sin utveckling.
