Cykelparkering - Att tänka efter före
Det är dags att avsluta det pågående temat omkring examensarbeten i arkitektur producerade av studenter vid Chalmers. Egentligen var det meningen att det bara skulle bli två poster, men jag beslutade mig för att göra en liten bonuspost, om ett ämne som är vardag för mig.
Det här med cykelparkering. Don't get me wrong. Det finns riktiga godbitar bland cykelparkeringarna. Bryr man sig om det går det att hitta helt okej parkeringsplatser. I vissa fall har man till och med på ett smart sätt inkorporerat cykelparkeringen på ett tilltalande sätt i arkitekturen. Men det är tyvärr ovanligt, vilket Copenhagenize uppmärksammade nu precis i en eminent bloggpost:
"What really frustrates me is how architects design a building in excruciating detail and then forget to plan for bicycle parking. The result? Someone who actually understands mobility needs has to put up a bike rack outside the excruciatingly designed building. Usually a bike rack that doesn't match the architectural integrity of the building, just one that works. Because they need it in a hurry."
Och tyvärr har han rätt, Mikael Colville-Andersen. Det finns otroligt gott om arkitektoniska ikoner som missar att ta med den grundläggande funktionen cykelparkering i designen. Trots att det knappast kan ha varit svårt att räkna ut att cykelparkering är bra att ha, och dessutom kommer att hamna vid byggnaden alldeles oavsett. Med den skillnaden att det blir en snabbfix som inte alls matchar arkitekturen.
Men man kan som sagt göra bra cykelparkeringar. Och det är vad examensarbetet jag ska lyfta fram nu handlar om. Bra cykelparkeringar av en framsynt arkitekt. Avsedda för Lerums Station. Huruvida det byggs i verkligheten är ju en annan fråga, men jag lyfter fram det för att visa hur man kan göra istället.
Arkitekten kallar det "Cykelkatedral". Namnet visar hur arkitektstudenten ser på cykeln. Det är inte något som ska skuffas undan i ett hörn, i nått uselt ställ som man slänger upp i panik efter att allt är färdigt och man insåg att "oj, fan, vi glömde cyklisterna nu igen!". Cykeln är ett prioriterat och viktigt trafikslag. Värdig en katedral. Och med takhöjden, attraktiv belysning och till och med en kristallkrona tycker jag att den gör skäl för sitt namn. I parkeringshusens värld är det som en katedral. Needless to say; me like!
Ett annat ställe där anslaget verkligen märks är i inledningen. Där sätts målen för projektet. Cykeln ska vara ett färdmedel med hög status. Resecentrum och dess omgivningar ska vara platser man gärna rör sig i. Cykelparkeringarna ska lokaliseras smart. De ska ha tillräcklig kapacitet och de ska ha diverse bekvämlighetsfunktioner. Nyp mig i armen, jag tror jag drömmer!
Byggnaden är tänkt att rymma ca 260 cyklar. Alla i stöldsäkra ställ. Längs ena väggen i två våningar. Byggnaden ska angöras med en Cykelbana! Alltså inte en Gångcykelbana, utan en riktig infrastruktur för fordonet cykel. Det är värt en understrykning eller två. I dagens amatörlekstuga som cykelplanering är så är detta självklara, en riktig infrastruktur, ett fåtal undantag snarare än en regel. Garaget kommer med dubbla entréer in, vilket gör att förutsättningarna finns att klara rejält pendlarkaos på morgon och kväll. Byggnaden ska också inrymma bekvämlighetsfunktioner för cyklister: vattenfontän, pumpstation, speglar och låsbara skåp.
Tittar man på läget så är det också väl utvalt. Det ligger vägg i vägg med bussterminalen och precis utanför dörren är en nedgång som leder till perrongerna. Perfekt. Parkeringen ligger riktigt nära de två självklara målpunkterna den servar. Tänk om man gjorde så här lite oftare för cyklister. Vem vet? Kanske skulle cykling rent av upplevas som attraktivt? Kanske skulle människor rent av välja cykeln mycket mera ofta? Tja vi behöver ju egentligen inte fråga oss hypotetiskt. Det är bara att kolla på Malmöregionen, Köpenhamn eller Holland, och då särskilt Groningen. "Bygg det, och de kommer att komma!"
Arkitektstudentens egen specifikation av vad just katedralen ska innehålla finns också bifogad nedan.
Det här är ett strålande och välgjort arbete som på allvar adresserar ett viktigt och relevant problem för cyklister. Om jag förlorade hoppet lite gällande hela arkitektskrået i de två tidigare posterna så är detta ljuset i mörkret. Lösningen är mycket tilltalande, attraktiv, och uppfyller ställda mål. Här finns en viktig och värdefull lektion för alla kommuners trafikkontor. Det funkar inte att behandla cyklister oseriöst och ständigt prioritera ner, låta det vara en lekstuga för amatörer. Tyvärr är det så idag vilket Martin Emanuel pekar på i sin doktorsavhandling "Trafikslag på undantag". Behandla trafikslaget cykel med seriositet och ambition. Precis som arkitektstudenten som ligger bakom detta arbete. Det är enda sättet att skapa lösningar som faktiskt fungerar.
Hej! Bra att du lyfter fram det här. Du har dock lite fel på två punkter. Det är mycket sällan husarkitekten (som ritat byggnaden) som ritar utomhusmiljön, det gör i princip alltid landskapsarkitekter. Som tur är skulle jag vilja påstå.
De i sin tur är mycket sällan de som bestämmer hur mycket cykelställ det ska vara. Alltför ofta vill beställaren inte ha cykelställ (av rädsla för en massa övergivna skrotcyklar gissningsvis), eller bara några få platser, och när det sen visar sig att det blir kaos (vilket ofta landskapsarkitekten varnat för) ställer man dit portabla cykelställ, eller petar in några där de får plats. Sen finns det säkert också landskapsarkitekter som inte cyklar och som underskattar behovet.
Jag ritar alltid in cykelställ där man kan låsa fast cyklarna, helst på platser där det känns naturligt, och är praktiskt, att ha dem! Gärna nära portar och/eller under tak. Ofta får man dock övertala beställaren om att det är en bra idé...
Jag sa ingenting om hur det skulle kunna vara, bara om hur det är i praktiken :-).
Ofta byggs det in cykelplatser inne i husen också, men i princip bara om det är väldigt svårt att få plats med dem ute. Yta inomhus kostar pengar. Dyra saker prioriteras ofta bort.
Och cykelparkeringar utanför hus ritas inte av husarkitekter (utom i undantagsfall), det funkar inte så. Tack och lov säger jag som jobbar som landskapsarkitekt, vi får rädda tillräckligt mycket fuljobb utförda utomhus av husarkitekter som tror att det är lätt att rita på saker de inte kan nåt om som det är.
Skulle önska bättre, och tidigare samarbete mellan hus- och landskapsarkitekter, vi kommer ofta in väldigt sent i processen (mycket räddningsarbete), och jag skulle önska att arkitekter överhuvud taget hade mer att säga till om. Nu har ekonomerna betydligt större makt över byggandet. Vilket påverkar slutresultatet väldigt mycket.
Bra om cykelp(a)lats. Läs länk om att du kan ta med cykel på: Billig maglev helt utan buller/utsläpp, snabbare än flyg, går när som helst, A till B, som bil.
(Såg ej svar förr) Innan omöjlig-förklaring bör man läsa NÅGRA ord: Ljudlöshet o lågfriktion beror på bana i vakuumrör, lik et3 (swissmetro stor). Men har betydligt smartare teknik för vakuum/sluss än et3.
Vectus är bra PRT-demo, men elslösar som elbil, som på marginalen går på kolkraft och bullrar från däck/luft. Man ska inte bygga tanklöst o se snö/samhällskonsekvens sen.
Jfr Edisons DC-system där han först tog DC-elmotorn för given och sen byggde upp allt för DC utan att alls reflektera över att det behövdes kraftverk varje km. Tezla däremot tänkte efter före, fann att AC kan överföras en storleksordning lättare. Då undersökte han om en AC-motor kunde byggas, och jodå. Varje detalj gicks igenom, och utvisade entydigt AC som mkt bättre. Trots det tog Edison till varje smutsigt knep för att utmåla AC som farligt för att slippa byta ut sina DC-investeringar. Tezla lyckades i nätdräkt mot-övertyga tack o lov.
Som oktanhöjare, valde all vetenskap Etanol. Bensin industrin däremot tog till än smutsigare trick, för att kuppa igenom blygift som minskade IQ 5p för alla. Även nu, lobbar olje/bil/flyg-industrin i US-kongress och Bryssel för att gammaldags infrastruktur ska byggas, lobby-systemet är direkt utvecklings-fientlig.
Historien lär alltså: bygg på papper först, analysera samhällskonsekvenser. Jag har gjort det (ideella)slitet, och visat att Magleva då blir 100ggr lönsammare än tröskeln för lönsamhet (startmeny "Bota 10 hot"). Betalar bana på månad, ej 10år. Så finns marginal för ev. dyrare bana. EN sån aspekt bör cyklist läsa minstone: http://metrobloggen.se/magleva/?p=92
All vägtrafik drar 180Gkr i bränsleenergi, ca 100falt tågen. Stortåg kör inte när/var du vill som en bil, bara PRT gör det (nonstop till minsta by på banan). Så PRT krävs, o slår ut mesta av vägtrafik/bränsleåtgång/CO2-utsläpp. Även för varufrakt:
Såna här idéer ska uppmuntras! Jag länkade till ditt inlägg på www.forslagsladan.nu som ett exempel på hur TK bör tänka vid cykelparkeringar vid knutpunkter.
Hoppas arkitektstudenten efter examen får ett jobb där hon/han har möjlighet att genomföra liknande idéer!