Den digitala revolutionen är inget hot, utan en möjlighet
Anders Wijkman, ordförande i Romklubben, skrev en lång debattartikel i GP omkring den digitala revolutionen som i accelererande tempo förändrar hela världen. Den fick titeln Digitala hotet - frågan som politikerna glömt bort. En sådan rubrik lämnar inte mycket åt fantasin när det gäller anslaget. För Wijkman är den digitala revolutionen ett hot som kommer innebära färre jobb åt människan och därmed stigande arbetslöshet. Och vad värre är, det var inte ett huvudtema under Almedalsveckan. I stora drag är det substansen i hela debattartikeln.
Jag tycker detta med tekniska revolutioner är spännande. Vi har haft ett par. Den agrara revolutionen friställde massor människor inom jordbruket och möjliggjorde därmed den industriella revolutionen. Tvärt emot vad man skulle kunna tro när hela matproduktionen kunde skötas av ett fåtal så skapades nya jobb. Vad är motiveringen för befolkningen att arbeta när grundläggande standard, mat och husrum, kan ordnas med minimal arbetsinsats? Sedan dess har det kommit flera teknikskiften. De arbetsintensiva manuella tillverkningsprocesserna har i stor utsträckning automatiserats och det är en process som fortgår än idag. Människor ersätts med maskiner, precis som under den agrara revolutionen, men den relevanta frågan är om jobben upphör?
För att svara på den frågan kanske det är värt att se bakåt. Jag tycker mig se en trend i detta att när mänskliga resurser friställs uppstår nya arbetstillfällen, till och med helt nya branscher. Wijkman erkänner också att det kommer skapas nya jobb men gör bedömningen att dessa kommer vara betydligt färre än de som försvinner. Där håller jag inte med. Det finns fortfarande enorma möjligheter att skapa nya jobb i nischer där människan inte kan ersättas av maskiner. Det rör alltifrån så kallat "kreativa jobb" till serviceyrken. Jag tror nya jobb kommer skapas för att fylla luckorna, för det är vad som alltid hänt tidigare. Den bakomliggande anledningen till att det alltid hänt och kommer fortsätta hända tror jag är att människor har en inneboende drivkraft att jobba. De flesta trivs med att ha ett arbete och bidra till samhället. Det tycks vara en mänsklig strävan.
Detta bör naturligtvis uppmuntras och underlättas, och där är Wijkman faktiskt helt rätt ute. Skatten på arbete bör sänkas, och ersättas med konsumtionsskatter och ägandeskatter. Det som när samhället ska uppmuntras, medan det som tär på samhället ska kosta. Detta är dock förändringar som borde genomföras alldeles oavsett, för att förbättra förutsättningarna för ett sunt och hälsosamt näringsliv. Vidare måste skolan (givetvis) följa med utvecklingen och möta den ökande efterfrågan på kreativitet som den digitala tidsåldern efterfrågar. Men arbetstidsförkortning behövs knappast för att få jobben att räcka till. För arbeten, det är människor bra på att skapa. Den digitala revolutionen ändrar förvisso förutsättningarna, men det är inget hot. Istället öppnar den upp helt nya möjligheter.
