En liten bit popkultur finns inte mer
Det här kommer kanske inte bli värst politiskt, men detta är ändå definitvit värt en liten post. En i och för sig väldigt väntad nyhet, men ändå betydande. Ett kulturhistoriskt fenomen har gått ur tiden. 2014-10-31 avvecklades och begravdes en ganska rejäl bit popkultur för oss 80- och 90-talister. Live Messenger, tidigare och mera känd som MSN Messenger terminerades. Det är värt en tyst minut.
För oss som var i den generationen var det en huvudsaklig kommunikationsplattform under några år. Om någon läsare här inte var inne i den vevan, detta är för oss jämförbart med avvecklingen av glödlampor. Det finns ju andra lampor numera, men de är inte de gamla glödlamporna som vi alla minns med värme (till följd av de enorma effektivitetsförlusterna).
Det här riskerar att bli nostalgiskt. Those were the days och allt det där. De ikoniska aviseringsljuden och vibbarna man kunde skicka. Och icke att förglömma dess centrala roll i kommunikationen med damer. Oj oj oj vad jag har raggat tjejer där. Vilka minnen! Jag hade högst varierad framgång, dock har jag Microsoft att tacka för både ett och annat... Just att ragga på MSN var ju ett fenomen i sig, förevigat i en fantastisk lägersång som skrevs lite spontant (jag var inte inblandad i den). En av verserna avslutades med "Är du singel? - Du kan få min MSN"
Att MSN avvecklas är något i alla fall jag varit medveten om under ett tag. Inte konstigt heller. Själv slutade jag använda det någonstans 2010 när Facebook skapade en chat-plattform och i ett svep förmodligen tömde hela MSN. På andra sidan har Skype varit en stor konkurrent. Deras ingång var IP-telefoni som sedan har byggts på med smidiga kringtjänster. Sett i backspegeln gav det en tjänst som golvade goda MSN totalt.
Det manar onekligen till eftertanke kring förgänglighet. "Allting har ett slut, det finns inget som är evigt" skrev jag själv i en halvkass låttext en gång. Samtidigt betyder ofta slutet på något att världen går framåt. Att MSN går i graven betyder att andra tjänster idag fyller det behovet och flera andra behov bättre. Det är därför man kan förlika sig med utvecklingen, löftet att det ständigt blir bättre.
