Min Vision

Jag ska återvända till vad som paradoxalt nog kommit att bli något av ett favoritintresse. Piratpartiet och dess floppar. Jag intresserar mig inte av skadeglädje utan snarare av sorg och omtanke. Piratpartiet är ett parti jag vill ska gå bra. Piratpartiet är ett parti som jag vill kunna se som ett alternativ att rösta på. Tyvärr var det uppenbart efter EU-fadäsen att partiet gått från att vara en stolt fullriggare med satta segel till ett vrak med avblåsta master på drift utan styrfart. Resultatet i septembervalen var alltså knappast anmärkningsvärda. Den stora frågan nu är ifall piratskeppet sjunker eller ifall skeppet kan repareras och än en gång hissa sin stolta lila flagga över välfyllda segel.

Jag längtar efter att se den där piratflaggan i topp, så jag tänkte att jag skulle försöka engagera mig i att hjälpa till att lägga om kursen. Det var lättare sagt än gjort. En gång i tiden var piratidelogi någonting som diskuterades flitigt runt om på Internet. Not anymore verkar det som. Istället är det svårt att hitta annat än insomnade diskussioner från typ 2012, och då måste man leta för att hitta dem. Och på partiets hemsida dominerar inlägg från partiledaren. I skrivandets stund möts man på startsidan av möjligheten att förkovra sig i Trobergs åsikter om researchgruppen, basinkomst, Säpos utpekande av muslimer som ett hot, samt slutligen frågan om medlemsskap i NATO.

Ni vet, de där klassiska priatideologiska frågorna... Ironi aside, det är inte svårt att förstå varför Piratpartiet inte går framåt. Tydligen prioriterar man inte utrymme för de frågor som ligger nära partiets ideologiska hemvist på sin egen förstasida på webben. Och man lyfter inte heller fram olika människor i partiet. Man får ju intrycket av att det är partiledarens soloprojekt. 

Klickar man runt en stund så hittar man Piratpartiets fullkomligt floppade breddningsprojekt. Det värsta är att de inte tycks förstå det själva. I mycket framstår det som att röststarka pirater fick igenom sina pet-projects och resulterande samling spretiga idéer blev partiprogram. Kanske inte det mest briljanta i världshistorien. I sin iver att vilja visa sin bredd tappade partiet kopplingen till själva hjärtat i rörelsen.

Och det är ju inte så att alla pirater är helt nöjda med vad som hänt. Istället sipprar det ut allt mer om misstroende och kass kommunikation mellan ledning och gräsrötter. Kritik mot Troberg framförs mer eller mindre offentligt på vissa kommentarstrådar. 

Jag skulle säga att det här är rätt tillfälle att backa. Backa tillbaka ambitionerna att vara ett "riktigt parti" och hitta en organisation som passar gräsrötterna och revitaliserar idelogiska debatter. Piratpartiet har aldrig varit ett "riktigt parti" i den bemärkelsen, och i försöken att framstå som något sådant har partiet tappat enormt mycket kraft och momentum redan. Överge Titanic - helst innan det är under ytan. Piratpartiet är i grunden en gräsrotrsrörelse som levt på Internet. Gräv där partiet står och bygg med vad som finns. Om inte annat visar SD - som via till exempel Avpixlat i stort snott Piratpartiets koncept att nå ut via Internet - hur kraftfullt Internet är. Sluta gnälla på att gammalmedia ignorerar och väx tillbaka och bli det framtidsinitiativ partiet egentligen är!

Jag har inte bestämt mig ifall jag verkligen ska bli pirat. Men jag hoppas att partiet kan göra det som krävs för att kunna få upp styrfart nog att lägga om kursen.