Min Vision

Det börjar dra ihop sig för val, så därför är det väl dags att börja med de obligatoriska val-special-posterna. Jag har fått hem valpropaganda från partierna. Jag känner ungefär som Winnerbäck "...trött på all valpropaganda lika billig som reklam, vi vill ha ett bättre Sverige - å fan". Tråkigt att det känns så egentligen. Ett val borde ju vara höjdpunkten på mandatperioden, en vitamininjektion av insikten "jag har makten". Den endorfinkicken infann sig inte denna gången heller...

Nåväl, eftersom jag är en snäll och ansvarstagande medborgare så tänkte jag att jag skulle läsa igenom den information som partierna valt att lägga i min brevlåda. Urskiljningslöst så läste jag igenom alla blad jag hittade, inklusive både Vägvalet och Sverigedemokraterna. På facebook såg jag bekanta som äcklade sig, en flyttade SD's kuvert från sin brevlåda till någon annans och åkte hem och tvättade händerna. Sånt äcklar mig. Demokrati är någonting fint - även när vi tycker olika. Så jag läste.

Sverigedemokraterna utmärkte sig lite oväntat genom att ha klart minst att säga. De flesta andra partier skickade ändå med rätt laddade broschyrer, men SD skickade en A4 som mest såg ut som en affisch. Tre stycken text på ena sidan och fyra floskler de vill kämpa för på andra. Jag undrar vad den strategin säger om vilka väljare de hoppas nå.

I andra änden av spektrat placerar sig Kristdemokraterna, som skickade en hel tidning. Trots omfattningen den mest lättlästa då den fungerade precis som vilken tidning som helst och inte krävde massor vända, vrida, vika om hela tiden för att man skulle kunna se all information. Fokus på barnomsorg och äldrevård lokalt i Partille där jag bor. Det var ett tema som gick igen hos många partier i lite olika version. Politik för barnfamiljer och gamlingar. Men inte så mycket mellan de två. 

Som förväntat pratade Folkpartiet om ordning och reda i skolan. Efter 8 år börjar man ju kunna den låten utantill. Men om någon skulle ha missat det tar de alltså chansen och viker en stor del av utrymmet i sin folder åt att hamra in budskapet hos särskilt tjockskalliga väljare. I övrigt så tycker de att man ska rösta på dem för att de är liberala. Fast alla som följer svensk politik vet att det var länge sedan de övergav den tanken och istället blev det mest övervakningskåta och ordningsfacsistiska partiet som finns Sveriges riksdag. 

Moderaterna ville mest prata om allt de gjort. De har lett Partille länge tydligen. Lite tunnare med innehåll på temat vad de vill göra. Förutom att sitta vid maktens grytor. En trygg och ansvarsfull utveckling av Partille. Är det en eufemism för fortsatt slow-growth och så lite nybygge som möjligt? Jag hoppas inte det. Nu är det hög tid att få igång centrumutvecklingen hela vägen över vattendraget till järnvägsstationen. Det läget kommer bli oerhört viktigt med Västlänken. Det kommer utkristallisera sig två kategorier ur kranskommunerna, nämligen de som förmår utnyttja chanserna Västlänken innebär och de som inte klarar det. Den senare kategorin har Lerums nuvarande situation att se fram emot om max tjugo år. 

Klart svårast att ta sig in i var Vänsterpartiets valinformation. Det var ungefär som en lönespecifikation, att man ska riva av kanterna. Så man var verkligen tvungen att vilja ta sig in! Som väntat polariserar de mellan vinster och välfärd i en sant kommunistisk retorik. Uppfriskande att det finns något parti kvar i Sverige som inte är rädda att vara sant ideologiska utifrån teoretiserande på egen kammare istället för empiriska pragmatiker. Lite oväntat var ett starkt ställningstagande mot nya vägar i Partille. 

Kategorin mest intetsägande vanns av Socialdemokraterna som inte hade med någon information om vad de vill göra lokalt i Partille, däremot lite visioner om riksplanet - men där känner jag att jag har hyfsad koll. Kategorin mset populistiskt vanns av Vägvalet som vill förstatliga Sahlgrenska och påstår att det går att backa och omförhandla Västsvenska paketet precis hur som helst. Överlag hade de klart flest floskler i sitt partiprogram. I alla frågor utom Trängselskatten och Västlänken verkar de bedriva någon slags "allt till alla"-politik. 

Hur som helst, det bästa eller kanske minst dåliga sist. Just nu lutar det mest åt Centerpartiet. De pratade lite om företagande och att det ska vara lätt att cykla. Samtidigt pratade de om grönområden - och det blir ju onekligen en konflikt. Man kan inte både ha nära och hektarvis med grönska mellan husen. Det finns en fysisk verklighet att förhålla sig till också! Där hade jag gärna sett förtydliganden omkring hur man vill skapa närheten och cykelförutsättningarna. De verkar hur som helst inte lika galna som Göteborgscentern som pratar om att stoppa utsläppen, men inte bilarna. Missade jag och alla forskare på området något väsentligt i våra fysikstudier eller vad är det frågan om? 

Miljöpartiet lös med sin frånvaro. Det hade varit kul att kontrastera MP och C. MP bedriver egentligen en betydligt mer initierad miljöpolitik rent allmänt medan C är bättre på företagande. MP har en otäck vänsterfalang och C har sina bonderötter man inte riktigt kan göra upp med. Hur man än väljer blir det dåligt. "Varföre är den gode dum? Varföre är den kloke ond? Varföre är allt en trasa?"