Valspecial 2014 - efteråt
Jag skrev redan efter EU-valet att valvakor är skruvade fenomen. Så även denna gång. Det nationella valet var definitivt jämt, och stundtals riktigt spännande. Det var egentligen tre olika strider som utspelade sig i statistiken. Den viktigaste var Rödgrönt mot Alliansen, följt av Sverigedemokraternas ställning och slutligen Fi's försök att komma in i riksdagen. Resultatet var rödgrönt, nästan 13 procent och nix. Samt en palamentariskt oerhört komplicerad situation. Det enda som verkligen glädjer mig är att svenska folket inte vill ha könsrasism i sin riksdag.
Till skillnad från många andra så är jag dock mindre oroad över SD. Jag tror inte ett ögonblick på att 13 procent av Sveriges befolkning är främlingsfientliga. Det är dags att skippa hela den retoriken. SD's framgångar beror på flera faktorer. Ett allmänt politikerförakt ligger nära till hands. Säkerhetspolitsk oro likaså. Men sätter man allting i ett större perspektiv är det svårt att ignorera den accelererande samhällsförändringen som en faktor. Min tes är att många väljare är grupper som allt mer ser sig ifrånsprunga av resten av samhället, som inte förmår omorientera sig efter de nya förutsättningarna. En kärnväljartrupp är lågutbildade män på landsbygden. Utvecklingen är onekligen att jobb och möjligheter flyttar från landsbygden. Män är i lägre grad flyttbenägna än kvinnor, det samma gäller för övrigt generellt lågutbildade relativt välutbildade, och dessutom krävs allt högre utbildning för att vara attraktiv på arbetsmarknaden.
Den här gruppen har lämnats åt sitt öde och söker enkla svar. Det kan SD leverera. SDs framgångar reflekterar de etablerade partiernas misslyckande att få med sig vår tids stora förlorare - unga män utan utbildning på landsbygden. Istället tjafsar man om hjärnspöket patriarkatet medan dagens unga kvinnor redan lyckas bättre både i skolan och sedan professionellt.
Ska jag vara ärlig är jag mer oroad över Fi, för jag förstår inte de framgångarna. Att lågutbildade drar sig mot rasism och enkla svar förvånar egentligen inte. Fi däremot tilltalar unga välutbildade storstadsväljare, med tyngdpunkt på kvinnliga väljare. Varför söker välutbildade storstadsväljare samma typ av enkla svar i samma typ av hatretorik? Varför framstår könsrasism som ett rimligt alternativ? Det oroar mig.
Hur som helst ser resultatet att sluta i parlamentarisk osäkerhet. En svag regering är i stort sett oundvikligt. Löfven försökte flörta med både Centerpartiet och Folkpartiet, men fick i alla fall under valnatten kalla handen. Det enda som då verkade klart var Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det positiva med en svag regering är att inget av blocken kommer kunna föra någon effektiv politik. Det betyder att högkonjunkturen som just nu växer och gror kommer att få fortsätta göra det ifred från klåfingriga politiker. Inget ont som inte för något gott med sig - som man brukar säga.
För min del avslutades natten med en riktig rysare - nämligen Göteborgs omröstning om trängselskatten. Resultatet slutade negativt med gott valdeltagande. Oklart vad detta kommer betyda för trängselskattens varande då Göteborgs kommun inte äger frågan och dessutom redan har ingått i avtal där skatten är en förutsättning. Vi kan vänta oss en långdragen fars med misstro, förakt och fulspel från alla inblandade. På ett sätt kan ju det vara underhållande, men oavsett om vad som händer med trängselskatten kommer detta lägga ännu en våt filt av ångest över Göteborgs stadsutveckling och garantera ytterligare 20 lugna år av stagnation. Om något så är detta ett ultimat bevis för att Göteborg om 20 år knappast kommer vara Sveriges andra största stad.
