Reflektioner om den svenska arkitekturen
Ibland när man har tid över så är det trevligt att surfa utanför ankdammen Sverige och se vad som händer i andra delar av världen. Och för min del betyder det till stor del att hänga på engelsspråkiga urbanistiska bloggar i stil med Market Urbanism. Och det är intressant vilka skillnader och likheter man kan observera. En sådan handlar om arkitektur. Jag har ett tag tyckt att det är något skumt med svensk arkitektur. Många arkitektförslag tycker jag skriker "Titta titta! Jag kan använda Push/Pull-verktyget. Men Titta då! TITTA!". Eller så ska det vara något annat som är komplett dissonant. Det är som om arkitekturen blivit en slags modern konst med syfte att uppröra och provocera. Jag vet inte vad andra känner, men jag känner att jag vill att min stad, mitt hem, ska vara en harmonisk plats. Den behöver absolut inte vara slätstruken, men... Lyckligtvis brukar de värsta avarterna försvinna på vägen när byggherren kommer och börjar införa verklighetsaspekter, mestadels ekonomi. Vilket arkitekterna själva är mycket irriterade över, de menar att de har en svag ställning och inte kan göra bra arkitektur. Fine, säger jag. Låt oss titta på vad ni ritar innan ekonomerna börjar ändra:
Först ut kommer Utopia Arkitekter. De har en hel sida med projekt där man kan välja och vraka bland alla möjliga varianter av "lustiga huset". Projektet på bilden ovan heter "Söderkåkar".
Sedan ett exempel från Kanozi Arkitekter. De har väsentligt fler slätstrukna projekt på sin site. Men så tittar man lite närmre och precis som på bilden ovan är det likförbaskat någonting som ska sticka ut som en provocerande konfliktpunkt i arkitekturen.
Och nästa firma till rakning är Okidoki Arkitekter. Beakta de där takvinklarna. Eller så att säga försöket att göra fasad och tak av samma yta. De har givetvis också projekt uppe på sin site.
Och så till sist tänkte jag plocka en bild från ett hyfsat nytt detaljplanarbete i Göteborg:
Detta är Kyrkbyn, och ska på något sätt anknyta till och ta hänsyn till äldre bebyggelse. Den är ungefär lika hänsynsfull som en våldtäktsman som tvingar sig in mellan benen på den äldre bebyggelsen och spräcker sönder henne.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga...
Låt oss istället kvickt resa över till USA och titta på några av deras projekt:
Så här tänker Google i Fulton Market, Chicago. Hus som ser ut som hus?! Drömmer jag? Nej faktiskt inte. Och i New York hittar man samma trevliga tanke - att arkitekturen ska göra människors livsmiljö trevlig snarare än provocerande. Tre exempel:
Jag vet inte om det är att jag bara råkat se det bra i USA och sett för mycket av det mindre bra i Sverige. Det kan vara confirmation bias. Det kan vara allt möjligt. Men plötsligt framstår svensk arkitektur som rätt navelskådande. Det är inte särskilt svårt att förstå varför människor blir rädda när det ska byggas i deras närområde. Om man vill ha experimentverkstad och lekstuga har man valt fel jobb tycker jag, jag vill inte att min stad ska vara det. Jag vill trivas, det vill nog de flesta. Ska det vara så svårt att rita?
Mycket spännande att läsa. Det vill säga fram tills att våldtäcktsliknelsen gjorde allt ruskigt obehagligt. Men det är lite det som är Yimbys svaga punkt generellt. Så otroligt mycket kreativitet och viktiga tankar som dunklas av bristande jäsmtälldhet.
Jag blir glad när jag läser detta! Du sätter ord på vad arkitekturen i Sverige har utvecklats till: "Lustiga Huset" Senaste exemplet är nybygget på Teatergatan! Fina exempel du plockat fram från USA. Det finns många exempel på fin arkitektur i europa oxå. Tyvärr har inte svenska arkitekter hakar på den trenden.
Ruskigt obehaglig våldtäktsliknelse. Känner absolut inte att jag kan ta dig på allvar efter en sådan formulering. Äcklad!
Dessutom: Många av de svenska arkitektkontor du räknar upp (utopia, okidoki, what) är ju just de kontor som ligger i framkant när det gäller att pusha urbanitet. Problemet är ju 95% av alla andra arkitektkontor?
Vedervärdig våldtäktsliknelse.
Allt som inte ser modernistiskt och "nyskapande" ut döms ut som pastisch...