Där människor vill bo
SBAB Bank släppte en topplista på populära bostadsområden, bland annat i Västra Götaland. Det bör inte vara någon överraskning för de flesta inom regionen att efterfrågan är som störst i centrala Göteborg. Inte heller bör det vara någon överraskning att stadsdelarna återfinns på en ganska liten geografisk yta: Linnéstaden, Haga, Vasastaden och Lorensberg.
Inget nytt under solen, egentligen. Det finns betydligt fler människor som vill bo centralt i kvartersstad än vad det finns central kvartersstad. Man kan konstatera att kommunens stora satsningar på andra sidan älven, "Norra Älvstranden", ännu inte tagit sig in i toppen. Samma sak gäller Kvillebäcken. Kommer även Frihamnen, som kommer byggas i den nära framtiden, gå samma öde till mötes?
En annan intressant observation som kan göras är att samtliga av ovan populära stadsdelar tycks ligga under en våt filt av ångest, när det gäller nybyggnation. Frånvaron av sådan är nämligen högst påtaglig. Då kanske någon tänker att det saknas yta i dessa stadsdelar att bygga på, men det är helt enkelt inte sant. Till exempel rutan 4 utgörs till minst hälften av markparkeringar och grusplaner. Där skulle man kunna bygga i paritet med Kvillebäcken, om det var tillåtet.
Att det saknas mark att bygga på stämmer helt enkelt inte. Däremot saknas det vilja. Och det är egentligen inte så konstigt. Det är alltid lättare att bygga en bit utanför den befintliga staden, såsom Eriksberg, Sannegårdshamnen och Kvillebäcken. Då slipper man slåss med högröstade kränkta närboende i övre medelklassen som ogillar idén med nya grannar. Det vi ser är en tydlig effekt av att ha ett politiskt planmonopol. Retoriken är ofta den lilla människan mot den profithungrande onda exploatören, men i realiteten är det välsituerade insiders som befäster sina privilegier gentemot de som står utanför. Exploatören är nämligen de potentiella inflyttarnas representant i processen, det glöms ofta bort.
Den här situationen är i städernas historia en unik anomali, och de populära stadsmiljöerna skapades under helt andra förutsättningar. Ingen marknad klarar av så mycket politisering utan att bli dysfunktionell. Men det passar de priviligerade utmärkt. De har sett sina bostäder tiodubblas i värde på grund av en brist de själva skapar.
Allt detta för att hindra den kontroversiella idén att bygga där människor vill bo.
