Därför tror jag på representativ demokrati
En fråga som lite naturligt hamnar i ett systemkritiskt parti som Piratpartiet är den mest grundläggande frågan om vad som är demokrati, och hur man bäst implementerar det. Alla är inte av åsikten att den representativa demokratin är det bästa alternativet. Istället anförs vanligen antingen flytande (liquid) demokrati eller direktdemokrati.
I stort uppfattar jag problematiseringen av den representa demokratin som ganska likartad. Man uppfattar det som att representativ demokrati beskär medborgarens inflytande och tvingar medborgaren att välja färdiga paket som man inte håller med om fullt ut.
Lösningen på detta är att låta medborgaren rösta om allt och jämt, alternativt att delegera sin röst till en eller flera representant(er), helt eller delvis. När som helst ska man kunna byta företrädare om den man valt inte röstar som man vill.
Detta kan måhända anses lösa själva beslutsfattandet, även om det kvarstår en del signifikanta problem. Det är bland annat svårt att få tillräcklig legitimitet i omröstningarna. Ju fler voteringar, desto svårare att engagera. Redan EU-valet är svårt att få till. Men det verkliga problemet är att politik inte alls handlar om att rösta. Det är en ganska liten del av det politiska arbetet.
Politik handlar till stor del om att ta fram och förankra förslag. Opolitiska underlag ska jämkas samman med berörda parters synpunkter och de antagna politiska visionerna. Sedan ska förslagen baxas igenom. Det handlar om att ordna majoriteter, och där kommer kohandel och uppgörelser in. I verkligheten ligger det en hel del spelande bakom ett antaget förslag.
Problemet med direktdemokrati i det här sammanhanget är att det blir nästan omöjligt att samla majoriteter omkring ett dyft. Det går inte att kohandla med 7 miljoner röstberättigade. Om man tänker sig en flytande demokrati finns förvisso idén om en företrädare, men den företrädaren har inget fast mandat. Mandatet är flytande, beroende på dagsformen så att säga. Den företrädaren kan inte lova någonting i gengäld, kan inte träffa uppgörelser. Företrädarens väljare kanske bestämmer sig för motsatsen.
Slutligen är någon form av stabilitet åtråvärt i en mängd frågor. Detta säkerställs genom tvärpolitiska uppgörelser. De övergripande linjerna i sådant som utrikespolitik, försvar, infrastruktur med mera är sådant som man är mycket angelägen om inte ska påverkas av vilket block som har makten. Det fungerar inte om viktiga infrastruktursatsningar som tar 10 år bara att planera ställs in var och varannan mandatperiod. Då blir det ingen infrastruktur byggd. I en representativ demokrati kan man trygga tillräcklig kontinuitet genom att få med alla, eller tillräckligt många, partier i uppgörelser. I direkt eller flytande demokrati finns ingen konstant partientitet med en egen linje. Allt beror på vad väljarna känner för stunden.
Direktdemokrati kan absolut fungera som en marginell företeelse. Jag tror inte det skulle bli katastrof om Direktdemokaterna kom in i riksdagen med något enstaka mandat, även om sannolikheten för det är låg, men däremot är jag övertygad om att det inte skulle fungera att ha ett styre uppbyggt på sådana principer. Visst kan man ha mer folkomröstningar, om man accepterar beslutsfattande med låg legitimitet, men jag är övertygad om att representativ grund är nödvändigt.
Ok, jag hade möjligheten att bo i Schweiz i ett drygt halvår. Det var en mycket intressant period i mitt liv. Schweiz har en form av direktdemokrati och det är inget samhälle i kaos och kan inte pekas på som "polsk riksdag". Det blir naturligtvis INTE polsk riksdag av att ge medborgarna större inflytande över sitt samhälle.
Däremot har vi totalt olika bild av verkligheten. Med dagens system så är det istället den så kallade marknaden som styr, det är själva anledningen till att jag hoppas att människor ska vakna till och ta tillbaka sina röster från gammelpartierna. Just nu håller allting på att spåra ur - och det är inte vanliga medborgares görande - utan partipolitiken som står för detta.
Vilken arrogant inställning. En sådan som brukar komma uppifrån, tittandes ner på pöbeln.
Hur många frågor har en kommun per månad? Och hur många är så viktiga att medborgarna vill lägga sig i? Troligen inte många.
Värdet av Direktdemokrati för mig handlar om att kunna sätta stopp för vansinne. Vilket har blivit mer regel än undantag de senaste 20-25 åren. Jag undrar dagligen varifrån alla dåraktiga beslutsfattare kommer. För att bara ta ett exempel av alla galenskaper som sker i en mycket snabb takt och som bedrövar mängder av människor i hela landet är kommunpolitikerna/ och riksdagspolitikernas enorma brådska att rasera för att inte säga vandalisera den egna bygden, staden, levnadsmiljön. När man ser hur dessa partipolitiker ljuger sig blå i ansiktet om hur miljövänliga de är och hur hållbart de vill att deras samhällen ska vara, sen vänder de sig om och låter byggbolagen riva ofta äldre arkitektur, från en tid då man visste vad äkta kvalité var - alltså de raserar ofta mycket älskade stadsmiljöer för att gynna storföretagen, bankerna och börsen. Vidrigt! Därefter smäller byggbolagen upp någon likriktad betonglåda som någon märkvärdig grupp (där garanterat någon från politiskt håll sitter med) och ger något Arkitektpris...trots att alla ser hur fasansfullt den nya skapelsen är.
Hela det partipolitiska systemet har tjänat ut. När man ser den här samlingen "folkvalda" på TV så går tankarna till "The muppet show". Allvarligt talat...jag vill inte längre betala en enda krona i skatt för att bekosta dessa individers löner. De har svikit sitt land något kapitalt och jag hoppas gode gud att de åker ut vid nästa val - hela bunten, från höger till vänster! Representanter som inte kan verklig ekonomi ska inte sitta som medborgarnas politiska företrädare. Vi är i akut behov av något nytt. Det enda som ser intressant ut just nu är Direktdemokrati. Vi behöver egentligen bara några få verktyg:
1. Rätten att ge och dra tillbaka fullmakt till politiska företrädare -exakt när man vill.
2. Rätten för alla medborgare att lägga förbättringsförslag till sitt samhälle.