Min Vision

Jag har påbörjat en ambition att börja blogga mer med tydlig koppling till piratfrågor. Så här kommer en till sådan bloggpost. Alla pirater som läser detta vill jag utmana att själva komma igång med bloggning! 

En fråga som särskilt pirater fått upptryckt i ansiktet i tid och otid är "Hur ska X få betalt?" där X är någon valfri yrkesgrupp, ofta "artister", "musiker", "kulturskapare", "författare" eller liknande som anses drabbas negativt av det som i grunden är samhällsutvecklingen, exempelvis då digitalisering och virtuell eliminering av kopieringskostnader. Piratpartiet sa att det är inget problem att konkurrera mot "gratis". Det handlar om att branschen måste anpassa sina affärsmodeller för en ny verklighet. Några år senare kom Spotify och bevisade att det gick utmärkt att konkurrera mot gratis. Man kan fortfarande diskutera huruvida avtalen med artisterna är bra eller dåliga, men branschen som sådan drar in bra med pengar.

En annan bransch som påverkas mycket av Internet, digitalisering och allt sånt är tidningarna och all sån journalism ur ett bredare perspektiv. Men framför allt tidningarna. De står inför ett minst sagt intressant läge. Till att börja med har konkurrensen mellan dem i och med Internet blivit global. Man är inte längre bunden till de tidningar som distribueras där man bor, utan kan lika gärna ta del av nyheterna från helt andra länders tidningar.

Samtidigt har även konkurrensen blivit global när det gäller annonsering, och man attackeras inte bara av andra tidningar, utan också från helt nya fenomen på Internet såsom sociala nätverk och sökmotorer. I klarspråk går idag nästan all världens annonspengar till antingen Facebook eller Google. Mycket av de pengarna gick tidigare till tidningar.

En annan sak som förändrats betydligt är tidningarnas, eller journalisternas, roll som mellanhand. Idag kan aktivister mitt i full revolution twittra vad som händer. Idag kan man ladda upp mobilfilmer direkt till omvärlden. Alla kan få del av själva källmaterialet på lika villkor, inte bara tidningar.

Dessutom har uppfattningen om kvalitet ändrats betydligt. Min uppfattning är att det har växelverkat mellan en allt mer påläst befolkning som blivit allt mer kräsna, och sjunkande journalistisk kvalitet till förmån för "clickbaits", fokuserade på att generera annonsintäkter istället för djuplodande analyser. Här ansätts också branschen från sidan av bloggare, som tillsammans levererar en mycket rikare flora av perspektiv än tidningen någonsin kunnat göra ensam. Det blir alltså svårare och svårare för tidningar att ens lyckas motivera marknaden att deras produkt faktiskt innehåller ett ovärderligt mervärde som är värt ett pris.

Det är en ganska nattsvart framställning. Utmaningarna är helt enkelt brutala. Det är lätt att förebåda undergång och död. Finns det någon framtid? Och i så fall, hur kan den framtiden se ut?

Svaret på den frågan beror på vad man menar. Det kommer definitivt fortsatt finnas utrymme för insamlande av nyheter, för urval, för förmedling och för produktion av mer djuplodande analyser och liknande. Men det betyder inte nödvändigtvis att till exempel Aftonbladet kommer överleva, eller ens att någon traditionell tidning kommer göra det.

Jag tror vi kan förvänta oss att sådant som rör urval och förmedling i allt högre grad automatiseras så att leden mellan källa och konsument blir färre eller elimineras helt. Det behövs inga redaktioner för att sätta samman det du eller jag vill läsa. Det kommer smarta och självlärande algoritmer att göra baserat på vad vi verkar intresserade av, vad våra vänner är intresserade av och så vidare. Mitt Facebookfeed har redan delvis övertagit den funktionen.

Däremot tror jag att det alltid kommer finnas en efterfrågan på journalistiskt hantverk. Däremot kommer finansieringsformen skifta. En intressant möjlighet är sådant som Kickstarter eller Patreon, crowdfunding helt enkelt. Enskilda journalister skulle kunna lägga upp projekt såsom "Jag vill åka och täcka den här händelsen", "Jag vill undersöka den här problematiken" eller "Jag vill gräva djupare i den här skandalen". Ta till exempel Fredrik Gertten och hans kickstarter-finansiering av Bikes vs Cars.

Detta skulle kunna ge journalister väsentligt större friheter än idag. De skulle inte vara bundna av en redaktion och chefer som hela tiden har ett öga på vinsten. Det skulle också tydligt premiera de journalister som levererar kvalitet. De andra skulle snart inte få finansiering. En möjlighet är att journalistnamn blir likt varumärken. Vi går in och sponsrar bara för att det är Janne Josefsson. 

Kanske etablerar det sig nya firmor, anpassade för den här typen av finansiering. Som journaliststall, som hjälper till med att driva kampanjerna, mot några procent av finansieringen. Kanske blir de här stallen också varumärken, likt vissa produktionsbolag såsom HBO har en tydlig identitet. Vi väljer att backa en journalist bara för att den tillhör en viss aktör som har ett visst perspektiv eller en kvalitet som vi gillar. 

Det finns negativa sidor av att mellanhänder elimineras. Det kommer suga för de personer som inte längre behövs på ett personligt plan, men det är viktigt att komma ihåg att det för samhället i grunden är positivt. Produktiviteten ökar. Färre arbetstimmar slösas på saker som egentligen inte tillför något värde. Det finns inget egenvärde i att underhålla vad som i grunden är fettberg av personer som tullar på kassaflödet mellan slutkund och den som egentligen gör jobbet. Ibland behövs de, för att de oljar upp just relationen mellan slutkund och den som gör jobbet, men kan de tas bort så har de inte längre något värde. Kanske innebär utvecklingen istället rent av att vi får totalt sett fler som har möjlighet att täcka olika händelser, undersöka olika skandaler, alltså helt enkelt ägna sig åt journalistiskt arbete? 

Det som är viktigt för branschen att förstå är att förutsättningarna förändras i grunden. Just nu handlar det om att bestämma sig för om man vill vara med på tåget alls eller inte. Framtidens journalism kommer vara någonting helt annat än dagens vad gäller hur saker finansieras och relationen till slutkund. Men det kommer inte betyda slutet på kassaflöden, utan däremot att andra modeller behövs.

Vi Pirater menar att samhället genomgår stora förändringar. Det kommer påverka förutsättningarna på massor olika sätt, men det är inte negativt. Ur förändringarna tror vi det växer fram något bättre: En värld som frigör människor och som formar helt nya relationer mellan producent och konsument, en värld som suddar ut gränserna mellan skapare och deltagare, en värld där vi alla blir medskapare. Vi vill säkerställa att det vackra som kan växa fram får växa fram istället för att skydda obsoleta affärsmodeller och konservativa företag som inte vill anpassa sig.

Det är lätt att gripas av panik inför förändringarna. Det är lätt att ropa på orimliga regleringar för att slå vakt om sina kortsiktiga intressen. Det är svårare att se de långsiktiga lösningarna. Det är därför vi Pirater finns.