Huggen i Trollhättan
Sverige befinner sig i chock och i sorg. Så kan man väl sammanfatta det, antar jag. Det här är ett nytt Estonia, en tsunami. Något som skakar hela landet. Fast den här gången var det ett dubbelmord på en skola i Trollhättan. Jag tänker inte skriva så många ord om den saken egentligen. Det finns inte så mycket att säga. Tre människor har hittills dött. Familjer har förlorat närstående. Alla Sveriges barn upplever en större otrygghet inför att gå till skolan. Alla säger samma sak, tävlar om att beklaga sorgen. Mina ord gör nog varken till eller från för någon. På så sätt är tysta minuter bra. Då förmedlar man något viktigare än vad ord kan bära.
Det jag ska kommentera är det som kommer sedan. För det kommer alltid. Kraven på höjd säkerhet, låsta dörrar, spärrar och vakter. Kraven på att skydda barnen, för barnens bästa. Det är samma sak med alla saker som skakar samhället, må det vara våldsbrott eller terror. Det är samma typ av krav.
Självfallet är kraven fullt förståliga, men det gör inte effekterna av dem trevligare. Låsta dörrar, spärrar och utbyggd övervakning skapar inte ett tryggt eller säkert samhälle. Tvärtom skapar det murar och avstånd, mellan människor och mellan sammanhang. Det hindrar inte vansinnesdåd som detta, men det hindrar samhällsgemenskapen och tilliten mellan människor.
I förlängningen riskerar det leda till en försämring. Till fler vansinnesdåd, till mer motsättningar och till både sämre säkerhet och trygghet. Den svenska modellen, med öppenhet, måste ändå anses ha fungerat relativt väl. Vi har inte haft någon incident av den här typen i skolmiljö sedan 1960-talet.
I tider som dessa är det av yttersta vikt att inte ge upp tron på ett öppet och fritt samhälle. Det är nu, när längtan efter att låsa ut och spärra av växer, som den idén behöver lyftas fram och försvaras. Och där har Piratrörelsen alltid spelat en nyckelroll. Vi ska självfallet sörja det som skett, och vi ska lära oss för framtiden. Men vi ska absolut inte kompromissa med att samhället ska vara öppet och fritt.
