Min Vision

Den stora snackisen när detta skrivs är tveklöst att Miljöpartiet så här ett år att ha fått Kulturministerposten nu också hunnit ta fram vad man tycker omkring kulturpolitik. En tillsatt arbetsgrupp har nu tagit fram ett idéprogram bestående av 12 förslag, som skall tröskas igenom Miljöpartiets interna demokrati. Eftersom Piratpartiet i högsta grad har kulturfrågor på agendan är det ett givet ämne att plocka upp och kommentera.

Jag tänker börja med att lista förslagets rubriker rakt upp och ner med en kort förklaring:

1. Nytt välfärdsmått
   Kritik mot användandet av BNP som beskrivning av välfärdsnivå
2. Det offentliga rummet
   Reglering av reklam och intern prisbildning för vissa offentligt ägda lokaler
3. Kulturarvet
   Policy för att framtvinga tillämpning av vissa inom rörelsen populärt idégods, mest noterbart intersektionalitet, inom museial förvaltning
4. Samisk kultur
   Förslag för att stärka samisk kulturs ställning, mest noterbart bildandet av ett centrum för detta
5. Intersektionalitet
   Tvångskvotering och tvångsmatning av viss typ av postkolonialt idégods för anställda och styrelser inom Sveriges kultursektor
6. Bildning
   Sammanslagning av utbildningsdepartementet och kulturdepartementet samt bildandet av strukturer för att integrera kunskap och kultur, med en "intersektionell analys"
7. Konstnärslön
   En utvidgning av den så kallade "Alliansmodellen" som vad jag förstår innebär att skådespelare, när de blir arbetslösa, anställs av en statligt finansierad "allians". 
8. Investering - Inte bidrag
   Samlar en mängd olika förändringsförslag för bidragssystemet, inklusive en namnändring, och premiering av politiskt korrekt konst
9. Kultur i hela landet
   Förslag som jag gissar ska syfta till att bredda kulturutbudet utanför Stockholm
10. Digitalisering
    Beskattning av Internet och statlig reglering av avtal mellan kreatörer och bolag
11. Public Service
    Dels stärkande av lokal rapportering och dels fokusskiftning från distribution till produktion av material
12. Internationalisering
    En samling floskler om bredare kulturutbyte med omvärlden

Och min spontana reaktion får nog bli precis den jag läst i artiklar över hela nätet. Det är något bisarrt vad programmet är nedlusat med modeord, mest noterbart då intersektionalitet, och återkommande positiv särbehandling av vissa postkoloniala teorier. När jag når punkt 8, om bidrag, är det som att allt kulminerar i en begriplig helhet. Miljöpartiets arbetsgrupp vill styra kulturskapandet efter vad de tycker är politiskt åtråvärt. De skriver det till och med rakt ut att en del i kvalitetsbegreppet skall vara "kulturpolitisk kvalitet". Kulturpolitiken hade gärna fått vara fri från den typen av PK-märkningar.

Överlag är dock punkt 8 inte genomdålig. En och annan bra tanke finns där, exempelvis såddfinansiering. Det tycker jag är en idé som Piratpartiet kan ta till sig. Jag skulle vilja se en infrastruktur växa fram för kulturbaserat företagande bestående av "växthus", finansiering och plattformar som låter nya aktörer nå marknaden. 

En frågeställning kvarstår dock. En investering är en kapitalinsats som förväntas leda till framtida avkastning. Vad betyder det att anamma den typen av tankemönster för kultur? Arbetsgruppen försöker komma runt detta med en diskussion som relaterar till förändrat synsätt på hur välfärd mäts. Jag är inte lika övertygad. 

Ur Piratperspektiv är det punkt 10 och 11 som är mest relevanta. Kärnan i punkt 10 är hur kultur skall finansieras framöver och hur kreatörer skall kompenseras. Detta är en fråga som Piratpartiet tvingats brottas med som följd av att vi driver en kraftig reformering av upphovsrätten. Det som är glädjande är att arbetsgruppen gör en god ansats att gå förbi befintliga modeller, och istället utgå ifrån en kulturdelande verklighet. Det är dock ungefär allt positivt jag har att säga.

En viktig del i förslaget är att taxera bredband. Det framgår egentligen inte varför bredband ska beläggas med skatt, å andra sidan har ingen förklarat för mig varför Per Gessle ska ha betalt för att jag behöver lagra mina privata foton. Det är också oklart hur den här skatten ska användas, vad den ska finansiera. Därför verkar det handla mest om att man tycker att bredbandsanvändande ska beskattas av något slags principskäl. Det är anmärkningsvärt att man missat att bredband redan är taxerat via momsen. I sammanhanget är det också oroande att detta inte diskuteras i kombination med att begränsa eller stävja upphovsrättsbranschens häxjakt på en hel generaiton.

En annan viktig del är att verka för en lagändring i EU som innebär att ersättning från streaming och legal nedladdning skall ske genom insamlingssällskap, i Sverige är det främst SAMI som är aktuella. Varför man skulle gå omvägen via insamlingssällskap när vi har en tydlig säljarpart och en tydlig köparpart är helt obegripligt. Det finns ingen anledning att pengarna ska flöda någon annan väg än direkt från återförsäljare till producent och kreatör. Modellen med slutna och icketransparenta insamlingssällskap leder bara till att stora artister får pengar de inte förtjänar på små artisters bekostnad. 

Sedan är de på avtalen, hur pengar fördelas mellan produktionsbolag och kreatör. Det är en fråga som diskuteras frekvent i sammanhanget. Detta fungerar inte optimalt idag, kreatörer tycks ofta få en oskäligt liten andel av förtjänsten. Frågan är dock om det är skäl nog för att frångå den gängse svenska arbetsmarknadsmodellen istället för att hitta sätt att stärka kreatörers organisering.

Punkt 11 är däremot i stort mycket positiv läsning. Det handlar i stort om att renodla public service och återgå till kärnuppgiften. Det handlar om lokal nyhetsrapportering och att tillgängliggöra kultur. Det handlar om att gå från att se sig som distributör genom vissa plattformar till att se sig som en producent. Det ger större frihet i hur public service kan arbeta och det är är grunden bra. 

Programmet har dock brister på flera punkter. Tanken att använda Internets möjlighet för kultur- och folkbildning tycks inte föresvävat arbetsgruppen. Varför inte strömma offentligt bekostade kulturarrangemang så att även de som inte har tid, biljett eller möjlighet att se föreställningen kan ta del av den? Jag tycker också det saknas mycket på temat deltagandekultur. Förvisso diskuteras någon slags kulturhus under punkt 6, men då mer som någon slags bildningsinsats. Är det verkligen rätt perspektiv?

Tyvärr känns det som att idéprogrammet handlar mer om att skapa en politiskt korrekt kulturelitism än att ge medborgarna verktyg och frihet att skapa, sprida och remixa kultur. 

EDIT - Fler PP-bloggare diskuterar idéprogrammet
Christian Engström (tidigare EU-parlamentariker för PP) stannar upp vid bredbandsskatten

Henrik HAX Alexandersson diskuterar också bredbandsskatten

Mattias Rubenson (Tanketourettes) diskuterar flera problematiska aspekter av förslaget