Öppna upp systemen
Just precis nu testas verkligen gränsen för vår medmänsklighet, men också alla gränser för de system som byggts upp under lång tid för att stötta upp hela det svenska samhället. Det handlar inte minst om bostadsförsörjning och mottagande, men också om arbetsmarknad och sociala skyddsnät. Det finns oerhört mycket att säga omkring detta, och nu när stressen på systemen ökar så höjs också rösterna för att vi på något sätt ska skydda oss från ohanterbar överbelastning. Den PP-märkta bloggaren Henrik "HAX" Alexandersson, tidigare assistent till före detta EU-parlamentariker Christian Engström, travesterar ingenting mindre än tidigare statsminister Fredrik Reinfeldts kanske mest legendariska tal i ett av sina blogginlägg: "Öppna era hjärnor".
Han framlägger i princip att vi absolut kan vilja hjälpa våra medmänniskor, men att det finns en verklighet med begränsade resurser. Hans slutsats är som följer:
"Människor skall ha frihet att bo var de vill – men inte på andras bekostnad. Gränsen för denna frihet går där man kränker andras frihet, säkerhet eller egendom."
Det finns problem med det resonemanget, specifikt i hur villkorandet specificeras. Det bör dock poängteras att detta inte är förankrat i Piratpartiet, och inte heller reflekterar partiets ställningstaganden. Partiets hållning och inställning är glasklar. Ställningstagandet lyder ordagrant:
"Piratpartiet har en vision om en värld utan gränser, där människor tillåts röra sig fritt."
Notera att denna visionen saknar Alexanderssons villkor.
Problemet med villkoret är att enda möjligheten att på riktigt implementera det är att införa dödsstraff, eller möjligtvis en exil till vildmarken (vilket för snittmänniskan är samma sak). Om man skulle villkora boende med att man absolut inte påverkar andra negativt så skulle vi skapa stora grupper med människor som utvisats från samhällen utan att ha någonstans att ta vägen. En mer pragmatisk tolkning är att om du råkade tryckas ur en svensk vagina så applicerar inte villkoret i Sverige, och då är vi i det allmänetiska problemet att göra skillnad på människa och människa beroende på ursprung. Olika regler beroende på vilken vagina man trycktes ut ur är knappast något som går att förena med frihetliga eller liberala ideal.
Men det verkligt intressanta är att dagens situation faktiskt beror på att våra egna system inte uppfyller de villkor som jag förmodar att Alexandersson menar ska utgöra måttstock för inflyttande. Kan man utvisa systemen? Låt mig ta ett exempel. Det tar idag ofta omkring 10 år från idé till verklighet inom bostadsbyggande. Och på den tiden har det som en gång varit en rock blivit till en liten tummetott. Bostadsbyggande är centralt för att kunna ta emot fler medborgare, men våra system har skapat en sådan politisering kring bygg att markägare i praktiken hindras kraftigt från att använda sin egen privata mark! På motsvarande sätt kan man också resonera omkring trösklar in på arbetsmarknaden och så vidare.
Kanske skenbart paradoxalt är däremot den här flyktingkrisen något av det bästa som kunnat hända Sverige. Vi står med en stagnerad inhemsk befolkningstillväxt. Vi har världens högsta antal singelhushåll, det kan inte vara positivt för barnproduktionen. Samtidigt växer bland annat Asien och Afrika så det knakar, och de kommer växa ett bra tag till. Världens centrum förskjuts i allt högre utsträckning ditåt. Där kommer tillväxten drivas i extremt täta megastäder. Sverige, ett stagnant välfärdsland på dekis, riskerar att gå ett ganska plågsamt öde till mötes. Vi har en demografisk transition mot fler äldre som ska försörjas av färre arbetsföra. De äldre lever längre med allt större och dyrare vårdbehov. Vi behöver varenda arbetsför person som kan komma hit för att klara bara de utmaningarna!
Det är inte en fråga om vi kan eller inte kan ta emot de som kommer rent tekniskt. Det kan vi. Det går att allokera resurser. Det går att göra det möjligt att bygga både temporära nödbostäder men framför allt tillåta markägare att bygga precis vilka skyskrapor de vill för att klara behovet av permanenta bostäder. Vi kan använda de nyanlända och deras kompetens, det finns säkerligen byggnadsutbildade som kan engageras. Då får de jobb också, två flugor i en smäll! Vi kan låta dem organisera sig i nya företag så slår vi en tredje fluga, nämligen byggoligopolet. Vi kan också öppna upp arbetsmarknaden, vilket skulle förbättra integrationen enormt.
Det handlar inte om vad vi kan eller inte kan rent tekniskt. Det handlar om att vi måste våga ta fram rödpennan och stryka lite ord på ett papper. Ta bort rent politiska och juridiska hinder. Vi behöver inte bara öppna våra hjärtan, vi behöver också öppna upp systemen.
