"Opt out"
Igår försökte jag prata lite om problemen med massövervakning. Det mer övergripande ämnet där är ju integritet, och integritet är något som systematiskt kan kränkas inte bara av USA, NSA, eller för all del Svenska staten. Så i balansens namn eller nått så kommer här en vinkling på samma tema som mer handlar om företag och vad de använder den kunskap de kan samla in på olika sätt.
Den övervakning som privata bolag genomför är i många avseenden precis lika långtgående som den statliga. Skillnaden är då möjligtvis att vi av företag faktiskt får se lite filmer, skriva på väggar och se på kompisars foton. Det som är verkligt intressant är informationen som kan extraheras. Ledordet här är "mönster". Det är vad hela grejen "Big data" går ut på. Att tolka mönster som framgår ur väldigt stora datamängder. Låt mig exemplifiera:
Det är möjligt att se massor olika sjukdomsproblematiker beroende på hur man postar på Facebook, vilket headhunters och rekryterare ibland använder. Akta dig så du inte postar på ett sätt så att det ser ut som att du har migrän, eller depression. Du riskerar drömjobbet.
Ett annat exempel är att Facebook förmodligen vet innan era föräldrar att ni väntar barn. Just den informationen är extremt intressant och värdefull. En gravid kvinna är nämligen en kundgrupp som är lönsam att identifiera och utsätta för riktad reklam.
Och någon då kanske säger "ja, men det är väl bara att välja bort då?". Alltså det här med "opt out". Det är dags att lägga den myten i det runda arkivet. Jag vill dela med mig av en berättelse som jag läst omkring just detta. Den handlar om just en kvinna som försökte dölja sin graviditet, och exakt hur långt hon tvingades gå. Det är så obekvämt att det i praktiken blir ett tvång, "opt out" är bara en teoretisk konstruktion för att legitimera långtgående integritetskränkningar.
Drivkraften bakom allt är vinst. Den som läser min blogg inser snabbt att vänster är något jag absolut inte identifierar mig som. Jag tänker inte hålla en lång moralpredikan om "profithunger" och "utsugare". För mig är det en självklarhet, precis som en anställd inte jobbar utan lön. Alla agerar i egenintresse och söker maximera sin egennytta. Men det förändrar inte sakfrågan. Jag konstaterar alltså bara nyktert vad drivkraften är.
Det är lönsamt för Facebook att bli bättre på att sortera reklam, ju bättre de är desto fler annonsörer får de och desto mer kan de ta betalt. Det är lönsamt för olika analysföretag att kunna identifiera exempelvis om vissa personer har symptom på migrän, depression eller andra sjukdomar så att rekryterare kan stryka dem från listan. Det är lönsamt för andra analysföretag att kunna peka ut gravida kvinnor för blöjtillverkare att skicka varuprover till. Och här kommer den jobbiga twisten, oftast upplever vi dealen totalt sett som lönsamm också för oss själva.
Det här är avgörande, och mycket utmanande för policyskapande. Många trivs i någon mening trots allt, oftast för att de inte förstår till fullo vad det är de betalar med. Det är också därför policys på området är så viktigt. Utmaningen är att behålla så mycket fördelar som möjligt, utan att samtidigt sälja ut för mycket. Den balansgången är inte enkel. Här finns dock problemet att emedan aktörer såsom Facebook har miljoner att spendera på personer som sitter nära politiker och pushar på för det perspektivet så saknar medborgarna den typen av företrädare. Det finns en skevhet. Och det är också därför Piratpartiet finns, för att företräda medborgarna, för att ta fighten med storföretagen.
