Piratrörelsens penetration
Jag och Magnus Andersson (Aktivistsamordnare och Ordförande i Piratpartiet Västra Götaland) gör ett instick i debatten omkring migrationsfrågan. Vi säger i princip att vi vill prioritera människor istället för tröga system och formella processer. Och med den lilla sena puffen här på bloggen så är det dags att fortsätta med Piratbloggningen. Som av en händelse ska jag dock skriva om någonting som faktiskt anknyter till detta, på sitt sätt. Ja, jag ber om ursäkt för att jag inte kunde motstå titeln.... Jag vill också bara fortsätta pusha för att fler pirater kommer igång med att blogga. Tillsammans kan vi skapa ett levande samtal!
Ämnet för dagen är just ett levande samtal, att nå ut, att synas. Hur gör man det?
Tittar man på Fi, eller rent av feministiska rörelser generellt, använder de i mycket hög grad en modell som bygger på att nätverket expanderar via kompisar och kompisars kompisar. Att man till nästa möte drar med sig fem av sina kompisar. Det är en effektiv modell, men jag vet inte i vilken grad den är tillämplig för Piratpartiet. Men det är såklart alltid bra att dra med sig kompisar!
Ett exempel som jag tänkte stanna upp vid istället är Yimby. Det är ett nätverk för stadsbyggnad, om någon som hänger på min blogg lyckats missa det. Först lite siffror. Idag samlar Stockholms facebookgrupp nästan 6000 medlemmar. Göteborg samlar 3500 medlemmar. Det finns förvisso ett visst överlapp, men beakta att PPSE ligger och balanserar på 3000 medlemmar... Jag känner inte till hur Stockholmsnätverket bildats och utvecklats, däremot Göteborg har jag hört lite historier om. Allting har utgått ifrån en webbsida. Inte ens de som idag samordnar gruppen kände varandra på förhand. Webbsidan liknade i allt väsentligt dagens. Där fanns information, ett forum, och sen viktigast: en levande blogg. Dit började intresserade människor söka sig.
Jag tjatar i tid och otid om att blogga, och här är väl beviset att det är effektivt. Eller nått. Det här kanske vi borde använda för Piratpartiets officiella hemsida, att piratbloggare lyfts fram. Att pirat-inlägg migreras där i en lista, kanske rent av på startsidan. Det här med att få igång ett levande samtal som spiller utanför piratkretsar. Det kan bli cirklar på vattnet av det.
En annan strategi då är ju att skriva debattartiklar. Helst i gammelmedia, lokaltidningar. Detta är som svårast i storstäderna, där det händer mycket och redaktionerna badar i saker att skriva om. I mindre orter däremot är redaktionerna allt som oftast tacksamma för lite utfyllnad, i den mån lokalpress fortfarande finns kvar. Fördelen med tidningar är att de definitivt når ut till många som inte normalt läser om Piratpartiet. Oavsett vad de tycker kommer de uppfatta att vi lever. Det är det viktigaste.
Skriv om aktuella ämnen, och våga vara lite provokativ. Radikalisera piratbudskapet. Här är debattartikeln jag och Magnus skrev ett bra exempel. Vi säger inte bara något lamt om att vi kan tänka oss lite barrackläger på militära övningsfält där vi slipper se dem. Vi säger att bygg överallt, fimpa detaljplanerna. Se till att människor har någonstans att bo! Men dubbelchecka lite med andra pirater så att det verkligen är piratbudskap som radikaliseras. Tänk efter, vilka ställningstaganden bygger provoceringen på? Läs igenom principprogram och sakpolitiska ställningstaganden!
Sista grejen jag tänker skriva om är aktioner. Det måste vi kunna göra mer av. Sådant som att UP åkte och lyssnade av en försvarskonferens. Eller upptåg i stil med MEG. Ett exempel som kommer till mig är Yimby Göteborgs lilla banderoll. De satte upp ett rejält plakat i stil med det som byggherrar sätter upp vid sina lägenhetsbyggen "Vi bygger just nu 300 bostadsrätter i Kvibergs Hage. Boka din förhandsvisning!". Fast de satte upp det på Heden och föreslog att halva ytan skulle bli stad. Det var reaktioner, frågor, funderingar och snackis länge. Kan vi hitta på något liknande?
Just nu är det mellanvalår. Det viktigaste är att visa att vi lever och mår bra så att folk inte glömmer av oss, och att försöka arbeta in nya aktivister. Det är frestande att vila, men även om det inte är valår så behöver vi fortsätta märkas, synas och höras. Ingen ska bränna ut sig, men hjälps vi åt kan vi höras mer än idag. Det är jag övertygad om.
