Att städa en trappa
I dagarna har en ny uppsättning skandaler skakat självaste socialdemokratin. Händelsernas epicentrum har varit Margot Wallström, och hennes bostadsförehavanden, men det här handlar egentligen inte alls om en enskild händelse eller en enskild individ. Det är en struktur. Aftonbladet skriver:
"Wallström gjorde som så många S-toppar gjort före henne när hon behövde en lägenhet i Stockholm. Hon vände sig till ett LO-förbund, ett LO närstående försäkringsbolag hade också gått bra. Hon fick det hon behövde, en lya i Stockholms city."
Det råkade vara facket Kommunal. Att kommunal samtidigt befinner sig i blåsväder för sina dunkla nöjesinrättningar är förmodligen ett olyckligt sammanträffande. Det hade kunnat vara vilket LO-förbund som helst. Internförmedling av attraktiva kontrakt till högt uppsatta namn är inte ovanligt.
Att det rör arbetarrörelsen, som håller en rätt hög moralisk svansföring, gör saken smaskig, men givetvis försigår den här typen av "privilegie-samhälle" även annorstädes. Det finns i näringslivet och det finns i det politiska livet. Och i det politiska livet är båda "sidor" samma röta. Riksdagspensionerna är ett exempel, och både Persson och Reinfeldt och många med dem har kvitterat ut miljoner från skattebetalarna samtidigt som de har mycket lönsam affärsverksamhet.
Riksdagen håller sig också, naturligtvis, med en internförmedling av bostäder. Argumentationen är att det är svårt att få bostad i Stockholm. Det är förvisso sant, men det gäller ju för precis alla jobb i Stockholm. Idag kan arbetsplatser flyttas snabbt från en stad till en annan. Varför ska just en politikerelit vara fredad från de vanliga systemen? Om de inte lever i det vanliga samhället, då ser de ju inte heller de problem som vi vanliga människor står inför. Hur ska de då kunna styra Sverige?
Sett ur det här perspektivet så blir bruksvärdeshyror logiskt. En paradvåning i Stockholms innerstad för 12 000 i månaden är inte konstigt, det är ju "bruksvärdet" som avgör. Och så motiverar man det hela med att "alla" har chans. Det är bara att köa och köa. Men ekonomin begränsar inte. Det man inte säger är att vissa hela tiden går före i kön. Att "alla" har en chans att bo i Stockholms innerstad, det har blivit vetenskapligt vederlagt. Segregationen är större inom hyresbeståndet än inom bostadsrättsbeståndet i Stockholm.
Det sägs ofta att Stockholm är särskilt svårt just eftersom det är en huvudstad. I sammanhanget är det intressant att jämföra med Bryssel, som är EU's huvudstad. Här saknas internförmedlingar. Trots allt vad det innebär att ha EU's högkvarter, med stödfunktioner, politiker, tjänstemän, press etcetera så väntas politiker klara sig själva på den vanliga bostadsmarknaden. Och det fungerar.
Jag drar mig till minnes den där trappan som skulle städas, och vilket håll den skulle städas ifrån. Varje tid behöver sina systemkritiker, nya krafter som inte har något att förlora på att kämpa för rättvisa, för den lilla människan. Piratpartiet är ett sådant parti, och jag tycker att Piratpartiet ska vara aktiva och drivande i att börja städa den där trappan. Det är en kraftfull symbolpolitik. Politikertoppen ska inte vara ett frälse. Vi är alla jämlikar.
Jag vill se ett slut på internförmedlingarna. Funkar inte fördelningssystemet med reglerat låga priser, så byt system. När politiker exponeras för samma verklighet som vanliga svenssons så kommer deras drivkraft att lösa problemet vara en helt annan.
Jag vill se ett slut på de svulstiga riksdagspensionerna. Avsluta alla befintliga avtal. Riksdagen stiftar lagar. Riksdagen kan skriva av hela rasket med ett pennstreck. Inga fler miljoner till avdankade politiker som inte vill leva i de system de själva konstruerat. Då kommer de skapa system som är drägliga. I Norge får politiker 3 månadslöner om de inte blir omvalda. Det räcker som omställningsförsäkring. 3 månadslöner räcker för att gå tillbaka till sitt vanliga jobb, allt annat är snack. Inbetalningar till pensionssystemet bör ligga i paritet med vad vanliga anställda får.
Och bort med riksdagspolitikers privata sjukförsäkring. Om inte vanlig svensk vård duger för de styrande, så duger den inte för vanliga svenskar heller. Men så länge politiker får gå före i kön och särbehandlas på alla skattebetalares bekostnad, då kommer de inte heller ha någon drivkraft att göra det bättre för dig och mig.
Bort med rötan, in med fräsch jämlikhet. Vädra ut snusket med rättvisans friska vindar i seglet!
