Min Vision

Jag har under veckan grävt runt lite i det träsk som kallas "bostadsbristen". Under veckan har jag diskuterat, i turordning:

• Insider/outsider-problematiken
• Förutsättningar för en rättvis bostadsmarknad
• Bostadsegoismens särställning
• Den underliggande myten om kvarboende

Helt slumpmässigt råkar det vara långfredag idag, då vi enligt den kristna traditionen minns Jesu lidande och död på korset. En nattsvart dag. På samma sätt ligger mörkret tungt över alla som drabbas av dagens bostadspolitisk grymma konsekvenser. Men man kan inte lämna något utan en strimma hopp. Liksom Jesus faktiskt förebådade sin uppståndelse, och det hoppet finns med även genom långfredagen, så känner jag mig tvungen att pausa min cyniska hjärna och skriva någonting som liknar en ljusning. Det får bli i form av de förslag som kan kristallisera sig ur den här genomlysningen.

• Den enda sunda utgångspunkten för all bostadspolitik är att rörlighet är ett överordnat värde. Det skapar fler och större problem än det löser att försöka hjälpa enskilda som kortsiktigt tvingas till oönskade drastiska förändringar på grund av omställningar som är nödvändiga för att marknaden ska fungera. Fåtalets bekvämlighet kan inte prioriteras över flertalets behov.
• Överkonsumtionen måste stävjas genom att kostnaden att konsumera bostad ökas, medan kostnaden att byta och anpassa sitt boende minskas. Marknadshyror och landskatt som växlas mot sänkt inkomstskatt är en rimlig modell. Flyttskatten måste sänkas eller avskaffas.
• Det politiska spelet kring bostadsbyggande drivs i hög grad av besuttna egenintressen som får oproportionerligt stort genomslag. Det måste bli lättare att få spaden i jorden. Att enskildas utsikt förändras är inte ett argument för att hindra att många andra människor får en bostad, ett hem.

Reformer är enda sättet att förändra nuläget där vissa har, och andra stängs ute i ett i grunden orättvist maktspel. Men om något positivt ska sägas så är det att diskussionen i alla fall går åt rätt håll.