Min Vision

Eftersom frågan är riktigt het så tänker jag posta lite inlägg i den skolpolitiska debatten. Som jag tidigare lite försiktigt annonserat så håller aftonbladet på med en rejäl granskning av den svenska skolan. Det verkar ha blivit en utlösande faktor för flera olika protester och till och med strejker. Det ligger rätt i tiden att prata skola helt enkelt.

Under 1990-talet genomfördes stora omstruktureringar i Sveriges skola. Stora kostnader flyttades från statens bord till kommunerna vilket har ökat geografiska skillnader i utbildningskvalitet. Allt var ett led i en mans strävan att sanera statsfinanserna efter en borgerlig mandatperiod. Mannen var fången i tanken att om man är i skuld är man ofri. Han heter Göran Persson.

Det är svårt att hitta fakta om nedskärningar. Det saknas statistik för mycket enligt rapport från svenskt näringsliv. Av de uppgifter som finns att tillgå drar man slutsatsen att skolans finansiering under 1990-talet i själva verket varit någorlunda konstant utslaget på antalet elever. Samtidigt menar Lärarförbundet på att alltfler uppsägningar sker, och i tidningar såsom svenska dagbladet finns uppgifter om att tre av fyra kommuner gör nedskärningar. Bilderna stämmer inte överens. Å ena sidan hävdar vissa att det sker enorma nedskärningar och å andra sidan hävdar andra att detta är en myt.

Dock kryllar det av berättelser om besparingar. I olika delar av landet ska det sparas. Maten får kosta allt mindre. Läromaterialet härstammar från tiden då Sovjetunionen fanns på kartan. Elever får inte plats i matsalen att äta. Gympasalarna räcker inte till för att klara trycket. Skolor avsedda för 250 elever måste bereda plats för 500 elver. Lärare som berättar om hur tiden inte finns för att planera lektioner, för att möta eleven och dennes behov. Och så vidare.

Bilderna stämmer inte. Men en sak som verkligen stämmer är att de kullarna som gick i grundskolan under mitten av 1990-talet i allt högre utsträckning går ut med ofullständiga betyg. Sverige dalar i internationella kunskapsmätningar, alltfler ungdomar får bokstavskombinationer ettiketterade på sig och allt fler ungdommar utvecklar tidigt depression.

Så frågan är hur detta ska lösas. Jag kan bara bidra med vad jag tror. Jag tror att lösningen på den här frågan är en av de absolut viktigaste frågorna för svensk politik att fundera över. Jag tror vi behöver öka lärartätheten. Minska antalet obehöriga lärare. Öka den generella vuxentätheten på skolan för att avlasta lärarna så att lärarna kan fokusera på sin huvuduppgift. Vi behöver vidare satsa på skolmaten. Elever måste ha näringsriktig och god mat för att prestera bra. Men jag tror också vi behöver konkretisera krav och förväntningar, våga ställa upp tydliga regler och agera när dessa bryts. Jag tror på tätare kontakt med föräldrar och ett gradvis introducerande till elevinflytande. Vi måste också göra en total översyn över hur skolan drivs idag. Vilka förväntingar har skolan på eleven? Vilka förutsättningar ges eleven att prestera? Hur kan vi förbättra arbetsmiljön och den akustiska miljon. Och så vidare. Varje skola måste lokalt ställa om från att betrakta elever som något som ska in i en standardprocess och sedan sparkas vidare i livet till individer som har olika förutsättningar, inlärningsstilar och krav på skolan. Och ja, allt detta kommer att kosta pengar. Självklart kommer det att kosta pengar. Det gör alla investeringar. Men jag tror att vi om 20 år, när effekterna kommer börja märkas, att vi kommer se ett Sverige med ökad konkurrenskraft, med växande ekonomi och med en betydligt mera välmående befolkning. För det är inte med låga löner vi kan konkurrera. Det är med världsledande utbildning och kunskapsnivå vi kan hitta våra styrkeområden och skapa en stark ekonomi. Så... Satsa på framtiden helt enkelt.

Något som precis alla har en åsikt om är svenska skolan. En gång i tiden var den kanske en av världens bästa, men idag är bara ruinerna kvar. Det är tragiskt att det är så. Jag har planerat att ta upp skolpolitik i bloggen här för jag tycker det är en viktig fråga och ser det som ett av de 5 eller 6 viktigaste fokusen för svensk politik. Dock har jag inte hunnit skriva några inlägg på ämnet ännu... Men det jag vill säga är att Aftonbladet har startat upp en granskning som jag vill tipsa om så länge. Följ granskningen av svensk skola på http://skolgranskning.aftonbladet.se/. Jag är själv mycket aktiv där också. För det är en viktig fråga. För utbildning är fundamental för en nations konkurrenskraft och för tillväxten. Sveriges tillväxt har börjat gå baklänges. Kan det bero på att skolan har gjort det länge?

Inom Svensk politik snackas det ofta varmt om etanolen och etanoldrivna "miljöbilar". Införskaffar man en sådan ska man få en premie, slippa trängselskatter och betrakta sig själv som en fantastisk miljövän. Inför något val för några år sen undersöktes exempelvis hur stor andel inom respektive parti som ägde miljöbilar. Det var en viktigare indikator än hur många kilometer per capita respektive parti kör bil om dagen. Nu inser jag att det är en perifier undersökning, men är det inte märkligt hur fokuset så mycket handlar om vilket drivmedel vi använder? Inte hur vi använder det eller hur mycket. Bara det är etanol så är ju allt superbra. Etanol är vår tids (miljö) kvalitetstämpel på bilar. Lite som produkter med radioaktiva material ansågs vara de absolut finaste för några decennier sedan.

Men är det då ett lämpligt bränsle ur ett hållbarhetsperspektiv?

Många miljövänner vill framhålla att det är så enormt mycket bättre för miljön. Argumentationen bygger ofta på att vi måste bryta oljeberoendet, samt att det minskar utsläpp av CO2. Och det är förvisso sant. Man använder bundet kol som borde bindas åter igen av växtligheten och summan borde bli noll. Men samtidigt ökar man också omsättningen, vilket gör att det kommer cirkulera mera CO2 från etanolen. Frågan är om summan blir noll. Normalt sker ett visst läckage.

Men det är framför allt inte det som är hållbarhetsproblemet. Visst är det ett problem, att man ökar mängden CO2 i atmosfären, men det är inte där problematiken döljer sig. Det är egentligen mycket enklare än så. Etanol är helt enkelt fruktansvärt energiineffektivt, eller annorlunda uttryckt; etanol kräver att enorm areal uppodlas för att förse en relativt liten del av transportsektorn med energi.

Jag räknade nyligen lite grann, dels inom ramen för en kurs i bärkraftig utveckling, och dels för att ta fram underlag för en diskussion, http://www.supermiljobloggen.se/2011/03/sveriges-mal-for-transportsektorn-till.html#comment-183621276, och konstaterde att för att täcka knappt 10% av transportsektorns behov av transporter inom Sverige krävs drygt 700 000 hektar mark. Det råkar vara (i bästa fall) all mark som anses "dåligt utnyttjad", som alltså inte tas i anspråk av städer, samhällen, matproduktion, skogsbruk eller annan näringslivsverksamhet. För att framställa etanol enbart till interna transporter inom Sverige krävs alltså redan enorma odlingsarealer. Dessa arealer erhålls genom att människan omvandlar mark på olika sätt, med minskad biodiversitet, naturlig buffringsförmåga och potentiellt fatalt förstörande av ekosystem som följd. Konsekvenserna av detta är enligt forskare inte överblickbara, men i alla fall inte positiva.

Men även om Europa har ett relativt gynnsamt läge gällande odlingsarealer och sådant med högkvalitativ jord som inte eroderas eller degraderas i någon större omfattning så måste man komma ihåg att etanolet inte odlas bara i Sverige eller Europa. Mängder med areal uppodlas i Brazilien till förmån för etanolproduktion. För bönder är det ekonomiskt mer fördelaktigt att sälja bränsle än att odla mat. Odlingen i Brazilien har dock fler problematiker än den rent etiska. En stor del av den Brazilianska odlingen sker nämligen på bekostnad av regnskog. För att kunna odla skövlas mängder av skog. Problemet är att när skogen skövlas försvinner ett rotsystem som binder marken och jorden degraderas kraftigt och snabbt. Efter några år är den helt urlakad och helt fruktlös. Alltså måste mer regnskog skövlas för att ge nya marker att odla på, och samma process återupprepas om och om igen. Detta är en av (de tre) största drivkrafterna bakom avskogningen, att mark degraderas (faktiskt på grund av avskogningen). Det är alltså en ond cirkel, ett kretslopp som kommer upphöra först när regnskogen är slut eller vi lär oss att odla på ett sådant sätt att jorden inte degraderas på samma sätt, samt inte efterfrågar sådana vansinniga mängder odlingsareal.

Situationen blir inte direkt bättre av att amerikanska forskares studier visar att det för framställning av etanol i en del fall kan kräva mer fossila bränslen än vad man får ut i etanol. I de beräkningar jag använt blir nettoframställningen av etanol 44GJ/ha*år Där gör man alltså en viss nettovinst, men det är alltså möjligt att göra en nettoförlust! Detta innebär i själva verket att mer utsläpp kan genereras när man väljer etanol i tanken än bensin beroende på hur etanolen är framställd, vilket vi som konsumenter inte kan välja eller veta när vi tankar E85 eller liknande. En tankeställare kanske? Och då har jag inte ens nämnt begreppet kolskuld...

Men då tillsist om dessa så kallade miljöbilar, http://www.miljofordon.se/fordon/default.aspx?iMenuID=407&bransle=10&marke=0&definition=0&sakerhet=0&fordonstyp=1. Det är så man blir trött. Fråga volvo om hur många hästkrafter som behövs för att driva fram en bil i 125km/h (det är till och med över maxhastigheten på svenska vägar). De kommer svara någonstans under 75 hästkrafter. Kolla sedan på några random "miljöbilar" med alltifrån 150 till 200 hk. Dessa jättebilar är, som Chalmers vicerektor John Holmberg uttryckte det, dimensionerade för att dra en elefant uppför killimanjaro. Detta är något som inte speciellt många svenska bilägare ägnar sig åt i någon större omfattning. Istället används dessa jätteåk för att pendla omkring 3 km till jobbet. I Göteborgs rusningstrafik är genomsnittsbilen lastad med 1,2 personer. Personligen cyklar jag någon mil tur och retur från Sävedalen till Chalmers. Det fungerar helt okej även när det är 8 minusgrader och januari. Jag lovar. Om man istället betraktar typfallet 3 km så är det både riktigt bekvämt, hälsosamt och smidigt att cykla. Oavsett årstid. Jag kanske kan anses som miljöbov då jag förvaltar en Golf 3 från 96, helt utan etanolmotor eller hybridlösningar. Å andra sidan står den mest still och används sparsamt och drar extremt lite. Under huven finns något blygsammare 60 hästar (för intresserade JCM117, kolla med myndigheterna, infon är offentlig). En annan problematik man sällan pratar om är vilken klimatpåverkan skrotning av gamla, men fullt funktionsdugliga bilar har. Jag har inga fakta att gå på, och lämnar frågeställningen öppen. Men en sak är säker, det är inte en positiv klimatpåverkan det ger, så mycket kan man säga säkert.

Så slutligen då kan man fråga sig varför folk hysteriskt ska ha etanolbilar med 200 hk och anser att det är framtiden. Jag vet inte varför faktiskt, men det är fullkomligt idiotiskt. Etanolen är inte en lösning, inte ens ett steg i rätt riktning. Vill man komma någon vart är det andra energikällor man bör titta på, och andra lösningar. Förbränningsmotorn är för dålig och helt föråldrad. Kanske är det så att privatbilismen endast är en historisk parentes, kanske är det så att vi kan framställa tillräckligt effektiva solceller och starka batterier för elbilar. Jag vet inte... MEN SLUTA KRAMA ETANOL!

Jag som står bakom den här bloggen heter Johannes Westlund och är 20 år ung. Jag är student vid Chalmers Tekniska Högskola och pluggar till Civilingenjör i Datateknik. Men jag är också allmänt intresserad av samhället jag råkar leva i och har en hel del tankar och åsikter om hur saker är och görs. Avsikten med den här bloggen är att uppmärksamma lite olika politiska frågor och väcka tankar omkring dagsläget.

Jag är helt partipolitiskt obunden i mina åsikter och jag vill inte definiera mig själv i termer av rött och blått eller grönt. Jag är alla färger och ingen färg samtidigt. Jag lägger ingen värdering i partiers färger, utan om de har en bra åsikt är det positivt oavsett om de är blå eller röda. Man är inte definitionsmässigt en dålig människa för att man tillhör ett visst block ("det andra blocket"), vilket är den uppfattning man får när våra så kallade politiker käftar med varandra snäppet över sandlådenivån. Alla har sina poänger och alla vill förändra Sverige. Min tanke med den här bloggen är inte att smutskasta någon eller angripa någon på ett personligt plan. Jag tänker i möjligaste mån utgå från hårda och kalla fakta och därifrån härleda mina resonemang. Den som vill syssla med sandlåderetorik och politisk mobbning får gärna göra det någon annanstans.

Mitt mål med den här bloggen är att visa på nytänkande idéer och lösningar för ett långsiktigt hållbart Sverige som en föregångare mot en långsiktigt hållbar värld.

Välkommen!