Stråk-modellen
Så var det dags för söndags"krönika", där jag gör lite djupare utvikningar omkring områden som intresserar mig. Perfekt läsning till frukostmackan eller över en kopp te.
Jag filosoferar vidare om tumregler för stadsbyggande. Eftersom mycket kunskap gått förlorad och våra stadsplanerare i stort verkar oförmögna att planera stad måste nya idéer utvecklas. Sen tidigare har vi ju Infills-modellen, som garanterar oss en fin urban kvartersstad. Men modellen är begränsad.Den är till för att användas på enskilda kvarter, enskilda tomter. Det finns mycket lite vägledning för vilka tankar som ska utforma staden på ett mer övergripande plan. På något sätt måste alla enskilda enheter kopplas ihop till större delar, stadsdelar, och dessa stadsdelar kopplas ihop till hela städer.
Stråkmodellen
Som av en händelse finns det enkla principer även för att mer översiktligt planera stadens utveckling. Modellen är lika lämplig för förtätning som för exploatering av ny mark och målet är den mytomspunna "promenadstaden", en stad som är till för människor och inte för maskiner.
Ett stråk kan betraktas som en långsträckt passage som människor använder sig av för att ta sig fram genom ett område, kanske en stadsdel eller en stad. Ett stråk kan i och för sig också finnas utanför en urban kontext, de finns överallt där människor är, vilket också gör stråk till en utmärkt utgångspunkt.
Vad kännetecknar då ett lyckat stråk? I någon mening är ju användandet ett tecken på hur väl stråket fungerar. Ett stråk som inte används fyller ju uppenbart inte sin funktion som transportpassage genom området. För att ett stråk ska attrahera människor krävs att det erbjuder effektiva rutter mellan en rik diversitet av målpunkter.Det finns också ytterligare egenskaper som kan tänkas påverka användandet som relaterar till mer subjektiva värden såsom trygghet, estetik och närmiljö. Utformingen av stråk är självfallet en viktig komponent i hur lyckat stråket blir. Stråk bör exempelvis ständigt bjuda på nya vyer och upplevelser, så ofta som var tionde meter.
Observera att när jag diskuterar stråk diskuterar jag långsträckta passager som människor använder, inte leder som biltrafik flödar på. Biltrafik kan finnas eller inte finnas, men stråket definieras inte av biltrafiken. Detta beror på att biltrafik spelar efter en annan regelbok än exempelvis gång- och cykeltrafik. Biltrafik har inte behov av sammanhängande stråk och påverkas exempelvis inte på samma sätt av naturliga barriärer som formas av kvarlämnad sly, öde gräsmattor och andra impediment som väl kan betraktas som modernistiska artefakter om man vill vara elak.
Stråk är viktiga därför att de utgör grunden för hur människor tar sig runt. Stråk kan uppkomma antingen genom medveten planering eller genom spontan användning. De behöver inte vara raka men måste erbjuda ett tillräckligt effektivt och enkelt sätt att ta sig fram, enkelt bör förstås som tillräckligt få riktningsändringar. Så länge staden är liten fungerar mer eller mindre oreglerad organisk tillväxt, men snart uppkommer behovet av att medvetet skapa stråk för att koppla ihop staden, annars uppstår en form av växtvärk där staden blir svårnavigerad på grund av att en sammanhängande idé för hur man ska ta sig fram saknas.
All övergripande planering bör alltså ta sitt avstamp ur idén om stråk. Gäller det förtätning kan man med fördel titta på befintliga stråk och arbeta med att stärka dessa. Gäller det exploatering av ny mark handlar det istället om att bygga på de stråk som redan finns. Det är också lämpligt att ständigt söka efter att skapa nya stråk som kompletterar de som redan finns, detta bör vara en integrerad tråd oavsett om det handlar om förtätning eller exploatering av jungfrulig mark. Eftersom stråk är den grundläggande transportstrukturen för människor ger stråk-modellen oss promenadstaden, där det är attraktivt och trevligt att gå eller cykla.
