Bostadsbristen sänker Göteborg

Varför händer ingenting, varför görs ingenting åt situationen? Bostadsbristen är fruktansvärd. Det handlar om hemlöshet. Det handlar om att företag har svårt rekrytera för att det inte finns platser att bo i för personalen. Det handlar om fruktansvärda förulster i ren ekonomisk avkylning för att rörligheten på bostadsmarknaden är så låg. Oavsett hur man tittar på bostadsbrist finns i det långa loppet enbart förlorare. Läget är kritiskt, alla varningslampor blinkar, alla alarm tjuter. Det är dags att agera.

Nuläget är som följer: Det som byggs är för dyrt, och fördelningen bostadsrätter och hyresrätter är felaktig. Vad görs då från stadens sida för att försöka komma till rätta med problemet?

Vi har Skeppsbron som skulle bli stad efter att Götatunneln var klar. Nu har Götatunneln varit klar i över ett halvt decennium och kvarteren vid Skeppsbron har gått i stå för att man ska ha ett enormt underjordiskt parkeringsgarage och en hel del annan lyxförgyllning som det inte finns ekonomi i. Att öka exploateringen verkar inte finnas på kartan heller, utan det ska vara samma gamla låga bebyggelse som om vi var i en småstad.

Vi har Centrala älvstaden, och Älvstraden Avveckling AB, där man spenderat 20 miljoner och 3 år på att visionera fram värderingar såsom "inkluderande", "hållbar" och "öppen" samt göra utredningar. Bitterheten växer bland oss på läktaren, var är resultaten? Det går inte att komma dragandes med "vi har gjort massor utredningar" Jag citerar Percy Barnevik, erfaren industrialist och ledare, "För att undvika obehagliga beslut låter somliga utreda saker i det oändliga (...) gör 'ungefär rätt', men gör det snabbt."

Vi har Heden där man i flera decennier har diskuterat att göra något, men aldrig kommer till skott för att det är så oändligt viktigt med "värdefulla diverseytor", i praktiken grusplaner som för det mesta står öde, och "öppna volymer av luft", som om luften utomhus inte tillhörde samma volym... Hur står det till med naturvetenskapliga kunskaper egentligen?

Och så där kan man fortsätta om en ständigt ökande mängd platser där det skulle kunna bli bostäder åt tiotusentals på bara några år om man bara fick spaden i marken. Problemet är inte tekniskt eller ekonomiskt. Problemet är politiskt. Enda skälet att många står utan bostad är för att det bestämts att det ska vara så. Det kanske är dags att vara öppen med det mot alla som saknar bostad, det där som de enligt FN's deklaration om mänskliga rättigheter föreskriver att alla har rätt till: Ett eget hem. Jag väntar otåligt på den första politikern som erkänner hur det egentligen ligger till.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0